Trots att jag nyligen, ja ännu igår, var förkyld utsatte jag mig igår kväll för tundrans isande vindar, utan mössa på huvudet och handskarna låg hemma och gottade sig. I närmare en halvtimme stod jag tillsammans med sister Jane med gemål och kusin, ävenledes han med gemål, framför kyrkporten i provinshuvudstaden. Jag frös som en hund en stund men sedan när kön trängde ihop sig inför klockslaget halv sex så blev det lite varmare.  Jag uthärdade och kom in i värmen, lämnade över biljetten och bänkade mig med följe ganska långt fram i kyrkan. Nu blev öronen väldigt varma, nästan heta och hela jag blev nöjd. Vi satt ju bra…