-
Han har sjungit sin sista sång
Så har åter en artist avlidit. Nämligen Davy Jones i 60-talsbandet Monkees. De var bland de första band som jag minns från den tiden. Man lyssnade på P3 och listprogrammen följdes noga. När den första bandspelaren för c-kassetter köptes spelades låtarna in och även Monkees mest kända låtar skulle fästas på band. Man kan undra om de banden finns kvar ännu i någon gömma och om de går att spela? Musikkvalitén skall nog inte jämföras med dagens inspelningar kan jag tänka. The Beatles kom tidigare men de var egentligen inga stora idoler för mig även om de har några riktigt stora mästerverk. Salig fader lyssnade mera på Beatles när de…
-
Ett liv utan blipp och blopp
Jag läste i dagens lokala blaska om den amerikanska journalisten Susan Mausharts och hennes familj som levde ett annorlunda liv i ett halvt år. De avstod från det som idag för de flesta är en självklarhet, något nödvändigt och ibland rent av tvingande. De avstod från det mediala, digitala bruset som omger oss på både gott och ont. Datorer, telefoner, TV stängdes av och förblev tysta under ett halvår. Början av tiden var jobbig, nästan som tortyr för barnen men de utvecklade snart ett annat liv där samvaro inom familjen blev viktigare, de började sova bättre och kände sig utvilade på morgonen och blev mera sällan sjuk. Nog så fina…
-
Huru man kan hamna i toaletten av ren nyfikenhet och huru man med spark träffar folk
Idag gjorde jag en fin tur i solskenet som behagade stråla över byn. Sparkstöttingen gled längs den frusna vägen som en raket. Långkalsonger fick jag dock montera på mina skankar för en bitande nordanvind ville ibland svepa fram över åker och teg. Men vände jag mitt anlete mot solen så värmde den lite. Visserligen ligger byn några minuter vid sidan av pulsådern genom landskapet och avståndet till provinshuvudstaden är hela 40 minuter men byn är ändå ingen håla som Gud glömde. På min färd i olika vädersträck på byvägarna träffade jag flera bybor men även utbölingar som sökte sig till byn för att *pimpla eller besöka sina villor för snöskottning och…
-
Lite politik
Jag brukar inte skriva speciellt mycket om politik men jag fann några rader om detta med aktuella kommunsammanslagningar i republiken som jag tyckte var mycket passande att begrunda. Det sägs ofta att det behövs större kommuner för att få bättre och billigare sjukvård. Även ofördelaktig åldersstuktur hos befolkningen och konkurrens mellan städer och regioner förs fram som orsak till kommunslakt. Detta kan säkert till viss del vara sant men borde kunna lösas på annat sätt än genom att avliva alla små kommuner. Som ni förstår är jag måttligt förtjust över alla dessa kommunsammanslagningar som det inte tycks vara någon ände på. Det verkliga motivet för kommunsammaslagningar finns i den artikel…
-
Han där bakom häcken
Jag gjorde klart moms- och skogsdeklarationen ikväll så nu får skattmasen de upplysningar som han redan vet men som han så gärna ändå vill att jag återberättar på blankett och med handen på hjärtat. Det gick lätt som en plätt men det färdigt frankerade svarskuvertet vållade mig visst huvudbry. De båda blanketterna som kom i samma kuvert hade två olika adresser som de skulle sändas till. Men för att krångla till det fanns det en helt annan adress på svarskuvertet, men med också ett fönster upptill där den ena blankettens svarsadress skulle synas. Summa summarum: två adresser på kuvertet. Hoppas Posten, som av någon underlig anledning envisas med att kalla…
-
Veckovill
Jag var i framtiden, tills jag togs ur den villfarelsen genom en koll i almanackan. Efter jobbet skyndade jag mig hem i förvissning om att det i kväll var ett årsmöte som inväntade min medverkan. Före det skulle klimpsoppa avsmakas hos sister Jane. Det är ju fastlagstisdag i morgon och då är det ännu mera tajt med tid varför soppan avnjöts ikväll, måndag. Som efterätt blev det fastlagsbulle med grädde. Den avstod jag dock ifrån men soppan var jättegod! I södra delen av kungariket äts även fastlagsbullen på måndag, därför kallas denna dag också fastlagsmåndagen eller bullamåndagen. Ingen var dock mera glad än jag när jag upptäckte att jag var…
-
Att kramas
Jag kom att tänka på detta med kramar. Det är inget vanligt fenomen i Saltgruvan. Skulle man där kramas till höger och vänster skulle man snart få sitta ensam vid kaffebordet. Det hör liksom inte till krigare emellan. Vi är inte ett folk av kramare, vi som är födda i republiken. Inte ens trädkramare. Skog skal huggas ned, där med basta! I fredags träffade jag, som sagt, en gammal bekant från tiden på sjön men där vare det helt andra bullar. Då fick man minsann kramas till lust och leda. Nå, det var mest den kvinnliga delen av besättningen som ville kramas (tur var det) och då vanligast när det…
-
Kalas
Födelsedagskalas: Glada Tomaten fyller jämna tiotal år och sådant måste naturligtvis firas å det grundligaste. Tomaten är en social person som anser att födelsedagsfirande är något självklart och ett tillfälle att umgås med släkt och vänner. Först besökte jag dock sister Jane i den Lyckliga Staden som visade bilder och video från deras senaste vistelse i kungariket Thailand. Tänk så mycket som ryms på ett chips. Att de hade haft en lyckad semester var inte att ta miste på. Sol, bad, värme, god mat och utflykter till stränder med kristallklart vatten och konstiga öar stod på programmet. Det verkade som Nelly blev upprymd över att återse mig och långa stunder…
-
Att råkas
Märkligt att jag denna vecka återsåg två gamla bekanta som jag inte träffat på årtionden och som det var en positiv överraskning att åter få råka. Förutom fru tandläkaren tidigare i veckan fick jag idag ikläda mig förvåningens mantel när jag stod näsa mot näsa med en kollega från den tiden jag seglade på böljan den blå. Vi var några krigare från Saltgruvan som gjorde utflykt till ett företag i Ebbas stad i syfte att studera deras metod att sända röksignaler om, och deras sätt att forsla deras förråd av *träd, gräs och stenar till deras närliggande orter och dagbrott. På normalt språk heter det inköp, lagerhållning och materialflöde. Döm…
-
Länge sedan sist
Ibland träffar man någon som man inte sett på år och dagar. Oftast handlar det om år när man inte ens känner igen personen ifråga. Detta hände mig idag. Först kom hon ut genom fel dörr och jag tänkte nästan protestera när hon kallade på mig. Jag satt ju framför min dörr, den dörr jag alltid gått in igenom när jag besökt min tandläkare de senaste åren. Men idag kallades jag in till ett annat behandlingsrum av en för mig främmande person som presenterade sig som gammal skolkamrat. Jodå, när hon sade sitt gamla flicknamn kom jag ihåg henne. Det måste ha gått fyrtio år sedan vi senast sågs i…