Det var någon gång på början av 1970-talet på mitt allra första jobb. Där fanns en man som hette Eugen och han var mycket naturintresserad. Bl.a. matade han harar på vintrarna med hö, placerade ut fågelholkar m.m. Av honom fick jag ett skott av en Cembratall, en tall med långa fina barr. Jag vill minnas att det var ett skott av den sibiriska varianten. Den planterades och började växa om än med möda ibland. Jag vårdade den ömt och se, den växte upp och blev stor och präktig med sina långa glänsande barr. För ett antal år sedan blev den plötsligt dålig, torkade bort och dog. Där stod den torr…