En stund i skogen och tankar om bilder

Det blev ingen skogsvandring med kameran igår. Efter ett gott mål mat lade jag mig på soffan och somnade. Istället blev det idag en lång vandring genom byn men också en sväng in i skogen på några ställen. Det var rofyllt och tryggt i skogen, inget som störde, bara knarrande trädstammar om gned sig mot varandra, någon fågel som skrek och lät, lite älgskit som jag nästan trampade i, klar och kall luft, solsken mellan träden, tuvor med enstaka bär och mycket mossa, ingen mygg eller älgflugor. Men andra ord: en riktigt fin dag att tillbringa en stund i skogen.

Det blev en och annan bild. Jag kom att tänka på en sak: jag borde skaffa mig ett riktigt macroobjektiv!

På tal om bilder så ville sister Jane i den Lyckliga staden för någon tid sedan beställa en bild i stort format som jag tagit och hänga den på väggen. 50×70 cm beställde vi från Ifolor och bra får jag hoppas att den blev och att hon nu hängt den på väggen. Det är roligt att någon gillar mina bilder. Alla bilder blir naturligtvis inte bra eller ens halvbra men ibland lyckas även en blind höna hitta ett korn.

Jag fick i helgen också reda på att en av mina bilder hänger på en vägg i en restaurang i Thailand. Kul det också men sedan kom jag att tänka på att en restaurang är en affärsdrivande verksamhet och då borde jag kanske få någon typ av ersättning. Att privatpersoner lånar bilder är väl ok och är de omtänksamma så nämner de också fotografen men på en offentlig vägg, tidning, verksamhet eller hemsida som har till uppgift att tjäna pengar är det en lite annan sak. Ja, vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar?

Jag har i alla fall nu lagt in uppgifter om copyright i mina bilder och även en liten rad längst ned som berättar om bildens upphovsman. Så det så. Förr tyckte jag sådant var störande men en diskret list längst ned förtar förhoppningsvis inte det bilden vill förmedla.

Annonser

9 thoughts on “En stund i skogen och tankar om bilder”

  1. Det är lite trist att det ska behövas ©-märkas, men tyvärr är det så. Jag gör det i princip på alla bilder jag publicerar på nätet nu, och dessutom publicerar jag dem bara i ett särskilt webformat. Det innebär att de duger fint att titta på i en bildskärm, men inte att förstoras upp eller trycka.
    Eftersom jag säljer en del bilder nu, och dessutom i numrerad upplaga, är det inte bra om bilderna blir spridda utan att upphovsmannen (kvinnan) anges o framför allt ska ingen kunna trycka upp dem utan mitt medgivande.
    Folk får gärna dela mina bilder, men med tillstånd och tydligt angett vem som tagit bilden,
    Så det är klart du ska skydda dina fina bilder. Det stör inte alls med din ‘namnlist’.

    Gilla

    1. Då hör jag att du är inne på samma tankar. Jag har haft stort format på mina bilder, 1000×1500 för att de skall kunna ses ordenligt. Jag har tröttnat på små bilder som kan vara hur bra som helst men i litet format blir de till ingenting. De blir då mera som en illustration till texten. Däremot kunde jag tänka mig ”webbkvalité” på bilderna med sämre upplösning. De jag har nu har 72 dpi och 300 dpi är väl annars standard för tryck. Hur de blir vid förstoring vet jag inte riktigt.

      Gilla

      1. Jag har mina webbilder i 100 dpi och längsta sidan max 20 cm, då kan de inte tryckas upp med kvalitet. Tryckstandard är som du säger 300. Har ändå råkat ut för att någon skärmdumpade ett gäng av mina bilder, beskar o lade på sin sida som sina egna. Men hen tog bort dem igen, när jag uppmärksammade det.

        Gilla

  2. Ibland är det bra att somna på soffan! 😀
    Jag lägger aldrig in mina bilder direkt från kameran. Jag bearbetar dem dels för att få dem att se ut som jag vill, dels för att minimera risken för att de ska hamna på någons vägg utan min vetskap. Alltså bara 750 px som bredast (el. högst), och sen sparar jag i gif-format som passar bra för webben. De ”väger” inte så mycket då heller. Kanske 300 kb istället för 1600. Eller mer. Sen sparar jag i original på datorn. Ursprungsoriginal, samt i psd samt även de kopior jag gör.

    Copy + namn kan som du säger störa, men jag vill ändå ha med det. Men att ha det längst ner så där är visserligen diskret och ger upplysning om vem som är upphovsman. Men det går att klippa bort för den som så vill.
    Jag brukar så långt det är möjligt lägga in namnet så det liksom glider in i själva bilden, diskret men ändå som ett litet hinder.
    Om man tar mina bilder och försöker förstora upp dem eller göra något annat av dem, skulle kvaliteten bli urusel.

    En konstnär här i stan råkade ut för det där med stöld av bild. På Facebook. Någon hade tagit en av hennes bilder, klippt bort namnet där nere och sen publicerat den som sin egen. Nu var det en annan person som såg det och alarmerade konstnären. Och ska bara säga en sak: tjuven gör nog aldrig om det där igen.

    Gilla

    1. Jag lägger inte heller in bilder direkt från kameran, de skulle bli alltför stora och så är det helt onödigt. Du jobbar ju en hel del med dina bilder medan jag bara förbättrar dem från RAW-format om det behövs och så förminskar jag dem.
      Ja, mitt copy går att klippa bort men görs det så visar det uppenbart att personen är ute på medveten stöld vilket inte är så kul. I allmänhet känner man igen sina bilder och med lite undersökning brukar man kunna göra en identifiering. Att privatpersoner lånar mina bilder är ok om de frågar och anger fotografen.
      Copy-text finns också inne i bildens egenskaper men den går tyvärr att ändra.

      Gilla

        1. Ja, det är sant. Jag har ibland hittat bilder som är mina på de mest märkliga sidor. Ofta är de länkade från Flikr eller Panoramio.

          Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s