Allehanda

Det växer ingen mossa på en rullande sten

Rolling Stones har gjort bejublade framträdande i Norden den senaste veckan, gamla gubbarna, och de har sopat scenen men många nyare band. Åtminstone om man får tro recensionerna. Men det finns också andra som gjort uppmärksammad entré i massmedia.

Igår var det Travolta som fick slänga sig i väggen, idag är det Blondinbella. Jag har nämligen läst en blogg skriven av en 102-årig dam och hon skriver riktigt bra och intressant. Dagny Carlsson heter hon och var med i TV för inte så länge sedan. Kanske var det igår. Där framkom det att hon skriver blogg och reser själv lite nu som då. Misstanken om att hon får betydande hjälp med sin blogg infann sig men efter att ha sett hennes TV-framträdande så gjorde jag den bedömningen att hon är fullt kapabel att skriva själv. En riktig krutdam med andra ord. Krutgrumma tycker jag inte riktigt passar på henne för hon är mera dam än gumma.

Hon var 93 år när hon fick sin första dator och hon har t.o.m. hunnit agera lärare för andra pensionärer. Det är sådana människor jag beundrar, sådana som även på äldre dar vill lära sig och gå vidare och inte bara sitta i en vrå och vänta på döden. Naturligtvis om hälsa och intellekt så tillåter.

Hon gillar att skriva om då och nu, d.v.s. jämföra hur det var förr i världen och hur det är nu. En del sällsynta och lite ålderdomliga ord och ordvändningar bjuder hon också på. Sådant gillar ju jag. Intervjun inleder hon också men ett härligt uttryck som jag bara måste få citera: ”ingen har gjort mig äran stridig”. Titta på klippet, uttrycket kommer i början. – Bloggen finns i tre olika avsnitt.

Själv har jag också gjort en inbrytning på nya landamärer. Senaste söndag blev jag publicerad i Vasabladet med en artikel om Urkult. Visserligen har jag också skrivit tidigare i någon mindre tidning men detta är ändå den ledande svenskspråkiga tidningen i provinsen. I Österbotten är Urkult mycket okänt men det försöker jag råda bot på genom denna artikel. Den finns att läsa som urklipp här.

Gårdagen bjöd på fint väder och äntligen lite värme även om jag inte svettades och åijades. Det hör liksom till att åija sig när det är för varmt. Lagom med andra ord. – (åija = gnälla och klaga)

På kvällskvisten for jag en tur ut till sommarstugan men trots det fina vädret så infann sig inte tanken på en simtur vid stranden. Kommande veckan, det utlovas mera värme, då skall jag åtminstone doppa stortån för att känna på vattnet och i värsta fall så rasar jag också i plurret från min badsten. På den växer heller ingen mossa men det är nog inte min förtjänst.

stenbalans_1
Inget bad men lite stenbalanser roade jag mig med på strandkanten. Håller man på med sådant får det inte vara Rolling Stones.
skogsväg
Vackra moln seglade på himlen när jag for hemåt i den sena kvällen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »