-
Mina första veckor som friherre
Nu har det gått fem veckor sedan jag blev friherre och jag kan säga att jag mår som en prins! Så länge har jag inte varit ledig tidigare om man bortser från en del permitteringar genom åren. Jag kallar mig friherre, andra kallar det pensionering. Dagen börjar normalt kvart i sex. Då stiger jag upp och gör morgontoaletten, bäddar sängen och fixar min tidiga frukost. Vasabladet läses på nätet, väderleksrapporten kollas och Radio Vega Österbotten får stå på tills Andrum kommer strax innan sju. Därefter blir det Radio Västerbotten. Klockan nio är jag redo för dagens värv vilket kan vara vad som helst. Det är ju det som är poängen!…
-
Tid
Tid är pengar, sägs det. Ja visst, men tid är så mycket mera. För någon tid satt vi vid lunchbordet i Saltgruvan och diskuterade pension, pensionssparande, pensionsålder och när vi kunde tänka oss att gå i pension. De flesta ville gå i pension så fort som möjligt men Stora Yxan ansåg att det gäller att arbeta länge för att uppnå så hög pension som möjligt. Ja, det kan man göra om man har garantier för att leva länge och att man är vid god rörlighet både fysiskt och psykiskt ännu vid 80-90-års ålder. Då kunde jag tänka mig att jobba fast till 67. Som vi vet så är republikens medellivslängd…