Förra gången satt jag, med viss överdrift, med näsan i dopfunten. I alla fall en bänkrad bort. Denna gång kände jag min kyrka och placerade mig mera strategiskt med näsan mot altartavlan och med dopfunten på behörigt avstånd. Strategiskt, trodde jag. Jo, pyttsan. Förra gången sjöng kören Via Vitae himmelskt fint framme vid koret men vi satt liksom bakom. Jodå, sången var fin men det hade varit bättre att sitta framför kören. Pedersöre kyrka, som är en korskyrka, har koret och altaret placerat mitt i kyrkorummet och då kan det hända att man blir sittandes liksom lite bakom, om det vill sig illa. Denna gång var det musikerna som placerat…