Allehanda

Från smörgåstårta till katastrof

Ha, ha, sistlidna natt drömde jag en konstig dröm. En smörgåstårta, Donald Trump och cykling var ingredienserna.

Jag var på något konstigt ställe, som en stor restaurang, men med bara ett stort bord i mitten. Där hade ett celebert sällskap ätit smörgåstårta, möjligen hade jag varit med om att göra tårtan. Jag hade dock inte smakat smörgåstårtan och därför skulle jag göra en egen som bara jag fick äta.

Jag byggde upp smörgåstårtan av brödskivor och kokt potatis runt bordets kanter, det blev alltså en jättestor smörgåstårta. Över potatisarna hällde jag en massa laxröra och andra godsaker. Sist skulle jag dekorera med skivad rökt korv av bästa sort. Det var då Trumpen och hans yngste son dök upp. Sonen såg ut att vara sugen på min tårta men nej, det var bara jag som skulle få äta den.

Trumpen berömde tårtan och övergick därefter till att berätta vilken duktig cyklist han är. I sann Trump-anda skröt han allt värrigare om sina tidigare och kommande bedrifter även om jag ställde mig skeptisk till det mesta. Jo då, ingen var så duktig cyklist som han men han kunde inte namnge ett enda cykellopp som han vunnit, eller ens deltagit i.

Här blev han avbruten därför att jag skulle visa någonting på en stor karta. Vad vet jag inte, kanske vägen till en bättre värld? Det skulle han i alla fall behöva.

Tja, vad skall man säga om Trumps bravader sedan han tillträdde som president för kanske världens mäktigaste nation? Han har minsann inte legat på latsidan med att få fart på sin politik men han har knappast vuxit till statsman under dessa två veckor som han härjat i Vita Huset. Maken till narr, i klass med Kim Jong-Un, får man leta efter och få politiker har på så kort tid givit upphov till så många skämt och nidbilder. Och med rätta, han har sig själv att skylla. En uppblåst elefant som kommer att göra sig till ovän med allt och alla, undantaget extremhögern och förlorarna som med bitterhet applåderar varje steg mot katastrofen.

När får vi den första politiska fången och vem blir den första asylsökande från USA under Donald Trumps styre? Med den skara rådgivare som finns runt Trumpen och hans impulsivitet kan vad som helst hända.

Så galet man kan drömma, så galen verkligheten är.

2017-01-24-002
Alternativ bild av verkligheten

0 kommentarer

    • PJ

      Ibland är det så, men inte alltid till det sämre, ibland till det bättre. Jag tänker då närmast på att man drömmer om något som plötsligt är möjligt om man bara vågar och tar chansen. Fast det är något annat än det jag skrev om i inlägget.

  • Erik Forsling

    Mina tankar och känslor kring den nuvarande amerikanske presidenten är ganska aggressiva, men eftersom jag är på gränsen till radikalpacifist vill jag här istället vända på kuttingen och känna med istället för mot. Jag känner med hans familj, som ju ibland antyds ha dämpat honom. Frun får väl ligga som hon bäddat, men barnen … Ja, hur tänker barnen i denna turbulenta medievärld, när triumfatorn drar fram i sitt krigståg, men lika ofta hårdhänt hånas och motarbetas? Karln är ju modern, twittrar och allt; han saknar i sitt vanvettiga högmod begreppen självkritik, självinsikt och bromsklossar. Och han är så modern att han även lyckats förtränga slaven, Imperium Romanums slav, slaven som stod bak på triumfatorns vagn, och oupphörligen viskade i hans öra ”Memento te mortalem esse”, medan segertåget drog fram genom huvudstaden Roms gator med marscherande legioner, kedjade krigsfångar och vrålande hyllningskörer.

    Barnen, de ser väl upp till sin far, som så många barn gör. Jag har aldrig krönt mig själv till att vara en bra fadersgestalt, men mina ungdomar(!) – och barnbarn – ger mig trots det mycket mer kärlek och ömhetsbetygelser än jag själv anser att jag någonsin förtjänat. De har sett saker som jag inte sett – och jag håller dessutom självkritik som en dygd. Det gör inte Donald Trump. Högmod, högmod, högmod – krönt med cynism. Tänker på förra årets julkalender, där övergav t.o.m. den bedrövligt bortskämde sonen till den extremgirige leksaksmonopolisten, the selfmade man, sin far. Så kan det också utfalla. Nåja, några pensionsförsäkringar torde knappast D.T. behöva den dagen Trump Tower rasar. Men man ska aldrig bygga torn. Lär av 1 Mos. 11:1-9, för att ta det förmodligen litteraturhistoriskt mest kända exemplet på högmodets kollaps. Det kanske inte bara blir en kollaps, utan rentav språkförbistring. Eller lär av Berlinmuren. Numera säljs flisor av den som souvenirer.

    Men, men. Nya torn och nya murar konstrueras. Det är bara det att de konstruktionerna också kommer att skrotas. Jag tror dock att alla barns lekande liv kommer att överleva allt detta, och jag önskar även barnen i tornet i New York City ett juste uppvaknande.
    ——————————————
    Du skrev om favoritböcker igår. Min ligger bredvid mig, men den får jag återkomma till. Återkomma – ett sådant där löfte, eller hot, som jag sällan uppfyller – det vet du vid det här laget. Men redan nu vill jag ge ett erkännande till ”hasse” – först ut i ditt kommentarsfält. Röd Gryning och Upproret – även kända som Trinity – sög också jag i mig med full aptit, och det kommer sig av mitt intresse för Irland, mina resor dit och mitt intresse för ”The troubles”. Ibland kommer det ångerfullt över mig att jag i tider av ekonomisk nöd packade ner de två volymerna i en låda till ett antikvariat – på den tiden man faktiskt kunde få en slant för levererade böcker. Nu har begagnade böcker förvandlats till skräp, som säljs för en spottstyver, och införskaffas (nästintill) gratis. Jag vet, för jag tjänstgör nu i återvinningsbranschen. De riktiga antikvariaten vet ofta att ta betalt, men inte att betala. Det är kris överallt i såväl privatekonomin som i kulturen.

    Själv släpade jag idag hem en mindre kasse böcker från Tierps kretsloppsservice, inköpta till personalpris, jag som givit mig själv ett absolut inköpsstopp. Att jag avslutar med detta kommer sig av att jag vill knyta ihop ovanstående säck. Den här mycket bra boken (tidigare Radioföljetong) har jag inte ens betalat för -och inte heller stulit. Kjell Johanssons ”Huset vid Flon”. Säcken knyts ihop via de barndomsbilder jag ovan skrivit om. Ett längre citat från paperbackens baksidespärm:

    ”Nej, jag ska aldrig glömma det, far. Jag ska aldrig glömma din förtvivlan och inte heller din obändiga tro på att seger alltid följer på nederlag. Jag ska aldrig glömma din skräck och din livsglädje. Aldrig dina lögner eller din stora kärlek. Inte din förödmjukelse eller din värdighet. Aldrig ska jag glömma det skimmer som uppstår i en blick när en människa med mycket sorgsna ögon ler.”

    • PJ

      Vet du, det har jag också tänkt: det kanske inte alltid är helt lätt i närheten av denna man som verkar vara ett enda stort ego. Jag tänker t.ex. på hans sätt att ta sig an sin hustru. Obama var en riktig gentleman som alltid, vad jag kunde se, behandlade sin hustru med respekt och omtanke. Det finns flera tillfällen där Trumpen visar upp ett minst sagt klumpigt beteende som också drabbar hans hustru. Och man vet aldrig vad som finns bakom fasaden.

      Tänk att utan den minsta kunskap i latin så kunde jag tyda ”Memento te mortalem esse” genom att ta mina samlade kunskaper i andra språk till hjälp. Förvisso, så är det, kom ihåg att du är dödlig.

      Loppispriser för lästa böcker är alls ovanligt. För några få euro kan man få läsvärt hur mycket som helst. På gott och ont. Bra för den som köper begagnat men hur känns det för författaren som lagt ned blod, svett och tårar bakom ett verk som sedan slumpas bort för nästan ingenting. Kanske är böcker förbrukningsvara med tanke på den väldiga mängd böcker det finns? Jag ser det som så att det är upplevelsen och insikten som är det värdefulla i att läsa en bok och förhoppningsvis stannar något kvar i minnet. Därför finns det vissa favoritböcker som är oss mera kära än andra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *