Grisen
Visst måste man ibland få ge efter för impulser? Och visst måste man få vara lite barnslig och lekfull emellanåt? Speciellt när man ser en söt, skär gris som tittar klurigt på en från butikshyllan. Det var så det började.
Han, ja menar att det är en galt, hade ett antal syskon på ställningen ovanför men denna hade den bästa grymtningen. Så där lite förnöjt och vänskapligt som jag minns de grisar vi hade i ladugården i min barndom lät.
Dyr var den inte heller, min gummigris. Jag tror jag kallar honom Nöffis.
Du kanske också gillar
0 kommentarer
Syster Yster
Vilken söt gris!
Chorizo
Visst, och då har du inte hört hans nöff-nöff.
Monica Lindhe
För ett antal år sedan började jag samla på grisar i alla former. Artefakter alltså, inga levande.
Det var bara en utvald liten skara av dem som fick följa med i flytten – de andra hamnade hos Lions och sedan förhoppningsvis i goda hem/stior!
Jag har alltså full förståelse för att du föll för Nöffis, och misstänker att han snart får kompisar på hyllan… 😉
Chorizo
Någon storsamlare av grisar blir jag nog inte men vid närmare eftertanke finns också en minigris i min ägo. Jag lägger upp en bild på den också.
Shirouz
Visst måste man vara barnslig ibland, det är tecken på att man är en vuxen människa med förnuftet i behåll, grisen är ursöt 🙂
Chorizo
Visst är den söt och då har du inte hört hans nöff, nöff 🙂
Shirouz
Visst måste man vara barnslig ibland, det är tecken på att man är en vuxen människa med förnuftet i behåll 🙂