Jag försöker bli vän med fåren. Det är inte lätt. Så fort jag närmar mig stängslet travar de beslutsamt iväg, bort mot grannens fårhus där de har sitt hem och kvarter. Några tackor är extra uppmärksamma och höjer sin gutturala stämma till varning i den vackra vårkvällen. – ”Där är han nu igen, kom, kom små lamm, det är den stora stygga vargen”. De små lammen följer lydigt sin mor medan de bräker på sitt näpna, späda sätt. Uppriktigt sagt tror jag inte fåren är rädda utan högfärdiga. De är typiska flockdjur och har nog intalat varandra att honom umgås vi inte med, därmed basta. Vi får se hur bekantskapen…