Doris, vargen och elektroniken

Idag hände det grejor! Inga stora saker men flera små saker.

Först på morgonen medan solen steg upp i öster drömde jag om vargen. Vargen och Doris. Doris är en liten hund som är min niece Stinas hjärteknip. Möjligen är det en dvärgschnauzer, vad vet jag, men himla trevlig typ. Min svåger, på andra sidan vägen, har kärat ned sig totalt.

Återgång till drömmen.  Vargen kom springandes och jagade Doris. Doris var alldeles vettskrämd och sprang det snabbaste hon kunde. Just när vargen var fatt Doris tog den ett jättehögt skutt, minst 20 meter upp i luften; vargen alltså. Just denna manöver gjorde att Doris åter hann undan. Själv stod jag lugnt och filmade hela händelsen. Vad kan detta betyda?

Ikväll träffade jag Doris och hon såg oförskämt pigg ut. Kanske lite rädd och fundersam över min nya investering?

Förmiddagen ägnades en stund åt buskröjning. Byn skulle vara helt översållad av buskar om vi inte höll efter dem. Mygg, stenar och buskar finns det massor av i våra trakter. Passligt väder för sådan verksamhet, inte för varmt men solen sken ändå. Fast myggen har hållit sig borta ännu. Knacka i trä!

Sedan började jag på med en liten döstädning. En massa utrangerad elektronik som stod och skräpade här och var i huset. År med ständigt nya grejor skapar också sådant som blivit överflödigt. Ofta fullt fungerande apparater men hopplöst föråldrade även om de inte är mera än 10 år gamla.  Ok, några var visst ännu äldre.

Bakom den gamla tjock-Tv:n, fullt fungerande, som jag först hade i åtanken att göra mig av med, fanns ännu mera elektroniska prylar: VHS-spelare, dataskärmar, uttjänta tangentbord (jag måste ha skrivit massor), telefonmodem, skanner och jag vet inte allt vad.

Det slutade med att jag ringde svåger och frågade om han inte kunde komma med sin skåpbil och vi kunde körde hela högen till Stormossens återvinningsstation i kyrkbyn? Sagt och gjort, vi lastade hans skåpbil med värdefull elektronik och körde allt till skroten. Tänk så många timmar jag jobbat för att få ihop till allt detta och som nu – det mesta i fint skick- inte är värt fem öre!

Möjligen kan någon stackare i Afrika tycka att detta är fina fisken med koppar och eventuellt andra metaller att utvinna genom hälsovådlig hantering? Jag såg ett TV-program om detta för några dagar sedan på dansk TV. Export av uttjänt elektronik från Europa är förbjuden men ett och annat slinker ändå genom.

Nu förstår jag att alla sitter på helspänn och väntar på vilken investering som gjorde att Doris var/är lite rädd.

Jo, jag köpte en ny skruvdragare med två batterier, belysning och nätt surrande ljud. Den gamla skruvdragaren, fullt fungerande men med batterier som inte kunde ersättas, fick Stormossen ta hand om. Kanske jag använt min ”trotjänare” totalt en halv timme.

Man kan bli deprimerad för mindre men imorgon får jag nytta av min nya skruvdragare i max två minuter. Alltid något, små hemmaprojekt som den är avsedd för enligt reklamen.  Och sedan skrotar vi den! Nä, nu skojade jag allt; något längre skall jag allt ha den.

Har du elektroniska, fullt fungerade grejor liggandes hemma hos dig bara för att du inte nänns göra dig av med dom?  De som helt enkelt är uttjänta trots att de inte har alltför många år på nacken.


Margareta lär oss att döstäda 

Fina Christina – här kan ni kolla vem Doris är

Se så snyggt och fint det blev i åkern! Nyss var här videbuskar som horisonten skymde.

Fyra datorskärmar, tre tangentbord, en skanner, VHS-spelare, en tjock-TV  och kanske något till som jag glömt. Svåger var imponerad och tog en bild.

 

4 reaktioner till “Doris, vargen och elektroniken”

  1. Skuggor är ett märkligt och mångsidigt fenomen. Man kan vandra i dödsskuggans dal, men man kan också vederkvickas av skuggan under en het dag. Vi talar om skuggor ur det förflutna, lite spöklikt, eller som synonym till talesättet lik i garderoben. I en spännande film kan man se skuggan av en skurk, eller rentav en vampyr, vandra uppför trappstegen till övervåningen – men inte individen. Mörkrets varelser kastar sin skugga även om natten, och när någonting ö.h.t. kastar sin skugga över något finns oro att ana. Nattens skuggor i skogen en månljus natt kan fresta fantasin hos den mest jordnära person; ibland kan man i andanom se nästan vad som helst, som senare visar sig vara något eljest – och flyger sedan en nattfågel iväg med ett brak, då kan man nästan få hjärtstopp.

    Fingerfärdiga och skickliga händer kan förgylla upplevelsen för en publik med skuggteater, nästan som trollkonst. Magic fingers. Man kan grubbla länge på det där med skuggor, ett mörkt ljusfenomen. Mörkt därför att det är ljuset som alstrar sin motsats. Siesta, den tar man knappast under stekande sol, utan istället i – ja just det – skuggan. Skuggan vederkvicker, och den är oasens välsignelse från ökenhettan. Skuggor, på gott och ont alltså.

    Den soliga dagens skuggor – och nu närmar jag mig mitt egentliga ärende – ses väl ofta som våra tvillingar, om det är oss de reflekterar. De rör sig som oss, och med samtida precision. Men ibland tycks det kunna existera diskrepanser. Åtminstone två exempel på saktfärdiga skuggor har jag funnit. Om de skuggorna är lata, eller bara eftertänksamt reflekterande, det är inte undertecknad karl nog att avgöra. Har du reflekterat kring skuggan på din fotograferande svåger?

    Den belgiske seriefiguren och revolvermannen Lucky Luke drar sin revolver snabbare än sin egen skugga. Det är dokumenterat genom bilder där han drar sin pickadoll mot den egna skuggan på ett plank. När planket redan fått sitt kulhål, genom bröstet på skuggan, har den senare inte ens fått upp sexskjutaren ur hölstret. Men nu är det din fotograferande svåger jag tänker på, och teknikens utveckling. Fototeknikens utveckling.

    På den gamla tiden, och den tid jag ännu lever i, kanske är jag en skugga, fotograferade man med ögat mot kamerans sökare. Numera håller man ofta, åtminstone de slentrianfotograferande telefonfotograferna, kameran på armlängds avstånd och skådar en miniskärm. En ny teknik, en ny stil. Din svåger har helt klart anammat det nya paradigmet (för att nu överutnyttja ett ord) när han fotograferar lasten i sin bil. Det har inte hans skugga gjort. Den står på min antika sida, och håller sökaren mot ögat.

    1. Efter din prolog skymtade ordet skugga, först som en skugga och sedan som det ord som var det viktiga, nämligen min svågers skugga. Ja, jag gjorde faktiskt den iakttagelsen att hans skugga liknar en rymdvarelse med ovanligt stora ögon från någon film. Jag vet inte vilken film jag syftar på men det kan kanske du som är bättre bevandrad i filmens värld? Möjligen någon tecknad sådan? Lucky Luke var det i alla fall inte men din tankegång kring denna figurs snabbhet och svågers till synes två olika kamerastilar är inte helt oäven.

      1. Egentligen började alltihop med att jag tittade på dina bilder, och så började jag tänka på hur det ofta ser ut nuförtiden när folk fotograferar eller filmar, jämfört med tidigare. Därefter såg jag den trotsiga skuggan och blev full i flin. Först i tredje hand reflekterade jag kring ”Skugga” som fenomen och språkligt begrepp. T.o.m. ett så till synes enkelt begrepp i språket har många fler aspekter än vad man i förstone tänker på – och även motstridiga.

        Sedan skrev jag helt enkelt i vad som kan uppfattas som omvänd ordning. Från det övergripande till det konkreta. Men framför allt ville jag uppmärksamma dig på din svågers skugga, för den händelse du inte noterat diskrepansen.

        Någon rymdvarelse kände jag dock inte igen, men Sci-Fi vet jag väldigt lite om, i stort sett ingenting.

        1. Skuggor kan uppfattas olika och överhuvudtaget kontraster. Vi har varsin lika bra tolkning även om din har något mera tanke bakom. Aha, då får vi inte reda på vem denna UFO-gubbe är. Synd, för jag tyckte mig ha sett figuren innan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *