Besök på Finlands svenska skolmuseum
Ett skolmuseum, kan det vara värt att offra en stund på?
Igår kväll besökte jag inte endast Road Rockets mc- och bilträff i Pensala utan gjorde också en sväng till Storsved i Munsala och besökte Finlands svenska skolmuseum. Jag har länge funderat på att besöka detta ställe och fick nu tillfälle i samband med Nykarlebyveckan. En ståtlig byggnad ritad av dåvarande länsarkitekten C.A. Setterberg och uppförd 1862 med primus motor Anders Svedberg (1832-1889) som pådrivande kraft.
När jag anlände såg det först ganska folktomt ut men minuterna efter kom ett flertal bilar in på gårdsplan. Intresse finns för detta skolmuseum som är inrymt i Svensk-Finlands första skolhus. Jag hälsades välkommen och jag strövade runt en stund med min kamera i högsta hugg innan jag norpade Helge Hedman med en fråga om ett porträtt. Helge är skolmänniska inom Nykarleby kommun, ikonmålare och före detta rektor och han visste det mesta om Svedbergs skolmuseum och Anders Svedbergs gärning som lärare, tidningsman, kommunalpolitiker och lantdagsman samt som föregångare och humanist.
Helge guidade mig välvilligt genom alla rummen och jag fick en god uppfattning om skolbyggnaden och dess historia samt Anders Svedbergs livsgärning.
Ett skolmuseum, kan det vara värt att offra en stund på? – Ja, absolut! Åtminstone skolmuseet i Storsved som är öppet vissa tider på sommaren. Passa på när ni ändå åker förbi på väg till Nykarleby! Jag kan inte garantera att Helge Hedman alltid finns på plats men övrig personal verkade också engagerade och insatta.
Vi tittar på några bilder.
Skolan i Storsved, ett gediget skolhus som stått pall i närmare 160 år!
Från början fanns bara långbänkar att sitta på. Museet visar den utveckling som skedde fram till 1960-talet.
Denna ståtliga pedalorgel lär Anders Svedberg ha trakterat. Restaurerad för ca. 20 år sedan.
Skrivbordet där Anders Svedberg utförde en del av sin livsgärning. Kulram lär än i dessa dagar användas i inre Asien för att beräkna priset på ens inköp. Supersnabba!
Musiken var en viktig del av undervisningen.
Lite nyare funderingar. Även jag hann uppleva att det blev filmdags i skolan. En liknande apparat torde ha använts för att visa film när jag gick i folkskolan på 1960-talet. Så spännande den tiden! Glimtar från historien och världen.
Även jag har suttit i sådana tvåpersoners-pulpeter. Kanske något modernare än dessa.
En besökare berättade för mig att han gått i skola i denna byggnad på slutet av 1960-talet. Då var denna manick en del av undervisningen för att förstå himlakropparnas rörelser. Förstod jag rätt så tändes en eld i mitten som reflekterade månens skugga till jorden som snurrade runt genom att man vevade på veven. Helt underbart!
Som avslutning blir det en bild på denna sten tillägnad Anders Svedberg.
Finlands svenska skolmuseum – Museer i Österbotten
Du kanske också gillar
5 kommentarer
annepauline
Vilket stiligt skolhus och vilken vacker farstukvist det har. Kan man kalla det farstukvist eller är farstukvist nånting mycket mindre? Dessa pulpeter som man nästan glömt. Såna skulle dagens ungar behöva få se, hehe.
Filmvisningsapparaten har jag också glömt. Så spännande det var att få se film, det var nästan lite skrämmande de första gångerna. Ljudet var inte det bästa och filmkvaliteten var väldigt ojämn om man säger så. Men spännande var det.
Per
Visst är det! Betänk också att huset är nästan 160 år gammalt.
Farstukvist, varför inte? Bara lite större och med två ingångar.
Filmvisningarna var något som bröt den vanliga skolrutinen, vilket var tacksamt, samtidigt som filmerna var allmänbildande. Exakt vad filmerna handlade om har jag glömt men det var spännande när fönstren täcktes för och filmduken rullades upp.
Wesber
Nog minns du väl filmvisningarna i Oxgangar när han gubben kom och visade Snapphanarna med Edvard Persson. Den var så sorglig i slutet när han, den stilige unge mannen dog. Lite hemsk att visa för så pass små barn.
Per
Nej, det kan jag inte påstå att jag har i minnet men mitt minne från barndomen är ganska så dåligt.
Ben Hur, kan det ha varit en av filmerna vi såg?
Wesber
Näääää,jag minns ingen Ben Hur. Däremot såg vi Snapphanarna minst 4 år på raken, han hade tydligen ingen annan film än den. Här har det välbehövliga regnet kommit inatt och det regnar än, helt annan temperatur i luften just nu. Men resten av veckan skulle bli varm. Förresten, det finns ju ett till skolmuseum utanför Kimo nånstans, man fick ringa ett nummer så kom en kvinna dit och öppnade. Där var jag med på några foton från Stubbrösl folkskola, köpte några intressanta böcker där om alla folkskolor i Oravais kommun. Det var då det, Oravais kommun.)