”Ge påjken en päng!”

Idag kände jag mig plötsligt lite yngre, så där att jag smålog i mitt inre. Än är inte ungdomens tid förbi.

Jag satt och halvsov vid datorn en stund efter att jag kommit hem från dagens värv i Saltgruvan. Det händer ofta att jag nickar till när jag skall kolla e-post, Facebook och allt annat som kan ha hänt under dagen medan jag varit borta från cyberrymden. Då hör jag plötsligt att någon knackar på ytterdörren och lite yrvaken finner jag Hyttmannen utanför min dörr. Han har i sin hand en laptop som inte går att stänga av. Efter lite knapptryckande med klent resultat tar jag batteriet ur datorn och då dör den. In med batteriet igen och ett par omstarter senare verkar apparten åter vara i skick. Vad det var för fel vet jag inte men den osade bränt upplyste Hyttmannen mig. Det lät inte bra och då kan det vara på sin plats att ha en back-up (bilder och annat sparvärt kopierade) i skick ifall manicken finner för gott att lägga av eller bara gå upp i rök.

Redan ett USB-minne kan räcka för att rädda sommarfoton, vinterbilder och allt annat folk får för sig att ta bild av och gärna spara. Någon kopia på bilderna hade inte Hyttmannen och hans lagvigda men ett USB-minne hade de. Vi åkte dit, startade datorn på nytt och letade fram minnet som snart förvarade en kopia av bilder, e-postadresser, bokmärken och dokument. Lätt som en plätt och så var den saken ur världen tills vidare. Vi får hoppas att det bara var en tillfällig krämpa som drabbade deras dator.

När jag skulle åka iväg blev det fart på Hyttmannen och frun; naturligtvis skulle det betalas för besväret som de ansåg att de orsakat mig. Själv var jag av en helt annan åsikt; sådana småsaker är inget att tala om och lite måste man väl kunna hjälpas åt, bybor emellan. Jag fick snabbt på mig skorna medan datorägarna letade börs. När jag kilade iväg med ett Hejdå i dörren hörde jag frun kommendera: ”Ge påjken en päng!” Då var det försent, jag var redan i farstun. Detta var kanske inte så märkvärdigt eller lustigt men just att hon använde ordet pojke gladde mitt sinne och var nog betalning för min assistans. Än är inte ungdomens tid förbi och man är inte äldre än man gör sig. Speciellt som man emellanåt får det bekräftat med ett Påjk i rätt sammanhang!

vedtravar
Det är inte mycket till ved jag har ute till nästa vinter men i vedlidret finns det säkert reserv för en vinter till. Annars står, som synes, veden (både vågrät och lodrät) bara och väntar på motorsågen men det har inte blivit av i vår p.g.a. av min axel som bråkat i snart sex veckor.
julgran
På tal om ved och vinter: en bussig julgran står inte långt borta från tomten.

 

Annonser

10 thoughts on “”Ge påjken en päng!””

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s