I söndags begav jag mig ut till villan för att inspektera läget. Isläget. Därom är det inte mycket att rapportera. Ett mörkt, spegelblankt istäcke sträckte sig långt ut över fjärden och det var kallt som bara den. Visserligen blåste det inte men kylan kändes genom märg och ben och jag hade inte lust att stå där på stranden och meditera någon längre stund. Fast våren verkar ha tagit en paus just nu vid sommarstugan så hördes ändå måsarnas klagande läte längre ut bland grynnorna. Öppet vatten såg jag inte men någonstans måste de ändå hålla till. Även ett par gåsfåglar av okänd sort svepte förbi. Jag är inte riktig fågelkännare…