Kände mig dum
Det är sällan jag skickar vykort och brev per vanlig post. Det händer men då skall det vara av någon speciell orsak.
I förrgår fick jag ett fint kort med gratulationer till min kommande födelsedag. Jag gillar kortet för på något sätt föreställer jag mig att så såg stället ut där Henry David Thoreau bodde bredvid sjön Walden i USA på 1800-talet. Thoreau skrev boken ”Walden” som jag läst och som jag överväger att läsa en gång till men med större eftertänksamhet.
Kortet jag fick kom också från andra sidan Atlanten, nämligen från en bekant som jag håller kontakt med från och till. Hon är idag över 80 år och skickar med jämna mellanrum epost samt julhälsningar och födelsedagskort. Själv är jag dålig på att skicka födelsedagskort och julkorten har jag slopat med några få undantag.
Till saken hör, och det är det som jag egentligen vill skriva om, att jag glömde alldeles bort hennes egen födelsedag som infaller ca en vecka tidigare. Så dum jag kände mig när jag höll hennes fina kort i min hand. Visst ja, hon fyllde år några dagar tidigare och så hade jag glömt. Hon som är betydligt äldre än jag kommer ihåg medan jag glömmer. Till mitt försvar kan anföras att jag hade en larmfunktion i min gamla mobiltelefonen, den som jag tappade i plurret. Den påminde mig om en och annan årligt återkommande händelse men nu är den stendöd. Därav min fadäs.
Frågan är om vi litar för mycket på alla apparater och funktioner som hjälper oss att minnas? När de pajar eller krånglar står vi där förvirrade och handfallna. Kanske dags att öva upp minnet? Eller är det så att vi i dagens moderna samhälle tar emot så många fakta och intryck att vi överlåter rutinärenden till maskiner och manicker? Kanske bäst så men back-up borde alltid finnas. Eller varför inte en liten anteckningsbok med viktiga datum och telefonnummer? Nästa år skall jag sköta mig bättre och inte sända försenade gratulationer i efterskott.
Du kanske också gillar
0 kommentarer
Erik Forsling
Innan jag snöar in på en lång kommentar nöjer jag mig med nedanstående kommentar från en död och begraven man, trots att jag log glatt åt ditt inlägg – och kunde prestera anekdoter:
”Anförtro dig åt papperet!” SR P1 ”Strindbergsbrev” 13/6 -12.
Så enkelt. Skrivdon finns av så många slag att en enkel själ knappast kan räkna upp dem alla, och definitivt inte utan att staka sig. Papperssorter likaså. Senast idag satt jag och plitade memorandum på ett kuvert från ett öppnat brev. Det gäller bara att renskriva.
”Basic” skulle kanske undomarna formulera sig, men mena tvärtom i relationen till papperet.
PJ
Kuvert brukar jag också göra anteckningar på. Dock inte nya, oanvända utan sådan jag får. Just nu har jag tappat min favoritpenna. Var kan den vara ?
Leya
Ett ljuvligt kort som du också ser ”Walden” i. Både patina och motiv är mycket tilltalande. Jag tänker också på sådana saker…varför vi inte kommer ihåg lika lätt som förr. Jag har hemfallit åt post-it lappar. Jag skriver upp vad jag ska komma ihåg, men sen hittar jag inte lapparna…För något år sedan använde jag en bok att anteckna i – och stryka det som jag åtgärdat sen. När jag tänker på det…så måste jag nog återinföra boken.
PJ
Anteckningsbok är bra. Då kan man se vad som varit på tapeten så här i efterhand. På tapeten brukar jag mera sällan uttrycka mig. Jag har dock sett hem där en hel lista med telefonnummer antecknats på tapeten. Det var den tiden det fanns väggtelefoner.
Erik Forsling
På tapeten vet jag inte att jag sett någon skriva, men när du nu är inne på utrymmet vid en väggtelefon så kan jag bara återkoppla till den gamle Strindberg. Det finns en lika kort som stark berättelse i hans bok ”Sagor” från 1903. Mycket vacker. Har du läst ”Ett halvt ark papper”?
Om inte, så har du den här, och den är knappt ett halvt ark lång:
http://www.strindbergsmuseet.se/verken/Sagor/sagor.html
http://www.strindbergsmuseet.se/verken/Sagor/ett_halvt_ark_papper.html
PJ
Ja, jag har läst Stinbergs ”Sagor” för länge sedan men just denna ”Ett halvt ark papper” kom jag inte ihåg. Därför blev det omläsning via din länk. Ja, den är stark i all sin enkelhet.
annepauline
Här är en till som glömmer. Pinsamt blir det och ännu pinsammare om man försöker hitta på någon ( dålig ) ursäkt till att man glömt. – Åh, vilket vackert kort! Lite grann påminner det om en del av dina bilder. Jag vill ta ett långt steg rakt in i bilden.
PJ
Ja, visst är kortet vackert. Det är därför jag ville dela det mer er läsare.