Den som det visste

Idag tänkte jag göra lite nytta och samtidigt få motion för det är icke bra med bara stillasittande och ätande diverse god mat. Igår blev det julpizza med gänget i Ebbas stad och idag rök det sista av julmaten. En påse prinskorv finns förvisso kvar men i påsen kan de stanna någon dag ännu.

Med goda föresatser rustade jag mig med stövlar och Helly-Hansen-tröja samt greppade klyvyxan. Jag hade lite oavslutat vedarbete kvar på backen. Det gick bra ända till sista vedträet, då stelnade jag till, både i sinnet och i ryggen, och plötsligt kände jag mig oändligt trött i ryggslutet. Det kändes nästan omöjligt att få det sista vedträet i traven. Jag avslutade snabbt och skyndade mig in för att vila för jag blev rädd att jag åter skulle få det ryggonda som jag hade tidigare i höst.

Efter en timmes vila kändes det åter bra.

Ikväll skulle jag hämta en laddning ved till spisen och då kom krämpan åter. Inte våldsamt men den gjorde sig påmind. Måtte jag inte få detta elände nu när jag har tid att få något uträttat här hemma på gården!

Jag kastade en blick uppåt och såg att det var stjärnklart. Jag blev tvungen att släcka utelampan och åter gå ut och ställa mig mitt på gårdstunet en stund och bara titta på alla stjärnorna som tindrade på himlen. En liten stund stod jag innan ögonen vant sig vid mörkret och alla skönheterna och formationer trädde fram. Så vacker vår stjärnhimmel är! Och helt gratis att titta på. Jag tackade min skapare att vi inte har någon gatubelysning här på backen för den hade effektivt förstört upplevelsen.

En mening kom till mig: Härifrån till evigheten; titeln på filmen. Så långt borta stjärnona är, vad finns bakom dem och evigheten, förstår vi vad den är? Jag läste nyligen i en blogg att hennes gosse hade ställt de klassiska frågorna: ”Mamma, hur stort är rymden och universum egentligen? Vad finns bortanför stjärnorna?” Ja, den som det visste och den som kunde ge ett kort och precist svar.

Jag tror att förklaringen kan vara ganska enkel, det är bara det att vi inte känner till svaret ännu. En gång i tiden trodde alla, eller nästan alla, att jorden var platt och det förekom diverse teorier och spekulationer om vad som fanns vid jordens slut och rädslan var uppenbar hos många sjöfarare för att segla utför stupet och det som fanns bortom det. Det var t.o.m. straffbart att tro något annat än att jorden var platt. Idag är det allmänt accepterat att jorden är rund och det förklarar en massa som forntidens människor gick och grubblade på, liksom vi idag fortsätter att förundras inför det mäktiga himlavalvet, tidsbegreppet evighet och det som finns bakom vår tankevärlds horisont.

Jag tror att vi en dag kommer att förstå universum och tiden betydligt bättre med dit är det några steg ännu. Jag tror också att den dag människan förstår vad som finns bortanför stjärnorna så har det uppkommit nya frågeställningar som vi är minst lika förundrade över. Kunskap och insikt är som en lök, så fort vi tagit bort ett skal finns det oändligt många kvar som döljer ännu en gåta, och ännu en gåta och ännu en gåta…

Det är oss inte idag förunnat att helt förstå universums sträckning och tidens beskaffenhet men det är oss givet att njuta av vintergatans prakt en mörk decemberkväll. Ungefär som Adam och Eva innan de åt av kunskapens träd och fördrevs ur paradiset. – Äsch, nu blev jag allt lite flummig, men det bjuder jag på. 🙂

gräsmatta
Inte tror man att det är sist på december när man ser den vilda gräsmattan. Både bild och väderlek är på sned.

Annonser

10 thoughts on “Den som det visste”

  1. Varför då flummig!? Jag tyckte att det var ett helt adekvat och existentiellt resonemang du förde. Skulle det vara flummigt istället för nyskapande, så beror det väl på att många människor tänker de där tankarna – utan att röka på. Natten är vacker, och den inbjuder till spekulationer och resonemang!

    Gilla

    1. Nu tänkte inte jag på ordet flummig i samband med att röka gräs, utan mera som en allmän utsvävning i det blå med mitt skrivande. Det var mest det där med Adam och Eva som svävade iväg lite. 🙂

      Gilla

  2. Här i Dalarna är det också snöfritt, känns nästan som en vårdag i april när man sticker ut näsan genom ytterdörren. Jag jobbar hela nyår men det gör inget för min del, var ledig i julhelgen istället så jag är nöjd. Det går mot VÅR och SOMMAR o SOL, tjohooooo.
    GOTT NYTT ÅR till alla i Finland o Sverige o hela världen.

    Gilla

    1. Jag instämmer i ditt tjohooo. Vi går mot ljusare tider och kanske inte vintern blir så hår i år. Men lite snö i januari vore inte dumt.
      Gott Nytt År själv!

      Gilla

  3. Vad roligt att du nämner mig i detta inslag 🙂 ..och jag vet som sagt fortfarande inte vad jag ska svara sonen.. Lökbeskrivningen var bra, det kommer alltid finnas saker vi undrar över. Det är fascinerande och man kan undra om det inte är meningen att det ska vara så också. Tänk om vi visste allt.. hur skulle livet te sig då?! Vår strävan, längtan och förundran över det vi inte vet kanske skulle göra att vi agerar annorlunda. Till det bättre eller sämre kan man bara spekulera i 🙂 Sökandet är tror jag en naturlig del i vår utveckling. Nya upptäckter kommer alltid lamslå världen, men i slutändan är allt ändå så naturligt.. Som att vi känner igen allt som händer 😉

    Det ryggonda var inte så trevligt däremot, hoppas det känns bättre idag! Vedklyvning kanske inte är den bästa aktiviteten för ryggen. Det är jag själv varse om 🙂

    Önskar dig ett Gott nytt ÅR!

    Gilla

    1. Jag kom att tänka på ditt inlägg när jag såg alla stjärnorna så långt borta. Människan har i alla tider spekulerat och förundrats över denna del av naturen om syns så nära men ändå är så långt borta. Du har nog rätt, sökande och nyfikenhet är en del av människans natur och när vi tappar den förmågan har vi inte långt kvar på denna jord, som individer.

      På tal om evigheten så glömde jag en sak som jag hade tänkt ta med i detta inlägg men jag tar det här. Det är ett ett citat av Henry David Thoreau som jag tyvärr inte hittar i boken just nu men som lyder ungefär som följande: ”Jag befinner mig mitt emellan två evigheter, det förgångna och framtiden. Jag lever i nuet.”

      Det samma, Ett Gott Nytt År! I bästa fall så syns vi.

      Gilla

  4. Att då och då betrakta stjärnhimlen och kontemplera över de enorma avstånden är en tröst när man tycker att avstånden mellan orterna på den österbottniska slätten är långa 🙂
    Gott nytt år!

    Gilla

    1. Som myran och elefanten då? Samtidigt, fem myror är fler än fyra elefanter, för att ändå krångla till det lite. 😉
      Tack det samma!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s