Alltid finns en tråd tillbaka
Nu har jag läst boken och den var bra! Boken ”Mamma, min syster och jag?” av Lilian Sjölund. Lägger ni märke till frågetecknet efter jag i titeln? Skall författarinnan bli nästa att drabbas av sjukdomen Alzheimers? Nästa efter hennes mor och storasyster?
Jag skrev till och med en liten introduktion på Facebook-gruppen ”Vörå läser”. Vi tar den här:
”Mamma, min syster och jag?” av Lilian Sjölund med rötter i Oxkangar. För någon tid sedan efterlyste jag i denna grupp romaner med den svenskösterbottniska emigrationen till Sverige som tema men med skralt resultat. Dock blev jag nyligen bönhörd med en nyutgiven bok där emigrationen spelar en stor roll med avstamp i 1950-talet fram till nutid och med verklighetsbakgrund, sådant som har hänt.
Men det finns så mycket mera mellan dessa pärmar än emigration: framför allt handlar det om mammans och storasysterns insjuknande i alzheimer och hur Lilian upplevde det. Det handlar om en dubbelarbetande, ensamstående mor som lyckas uppfostra fyra barn efter faderns död i en gruvolycka, om klassresa, konflikter inom familjen och försoning, om den svenska åldringsvården, om coronan och hur den skapar misstänksamhet mellan människor och inte minst om sommarstugan i Oxkangar, Vita villan, som är en motvikt till tillvaron i Sverige och ett andra hem. Oxkangar finns som en röd tråd genom boken. En riktigt bra bok med aktuella och viktiga ämnen i lättläst format. Jag tror till och med att det finns stoff för att dramatisera boken för teater eller film.
Jo, det tror jag, det sista jag skrev om dramatisering av boken för teater eller film. Skulle berättelsen passa om sommarteater på Kyroboas i Kimo? Jo, helt säkert i händerna på rätt regissör och pjäsmakare. Men ännu bättre som film, har jag på känn. Jag ser framför mig inledningen av filmen där de fyra syskonen står i Saxdalen och försöker återfinna det som en gång var. Förfallet, sly och ödehus. Om ens det finns kvar.
Oxkangar har varit en by som sett många av dess söner och döttrar emigrera, främst till Sverige i modern tid, efter kriget. Men alltid finns det någon tråd tillbaka till byn: semesterfirande, tillfälliga besök, se om hus och gård, släkt och bekanta, delta i älgjakten eller skriva en bok i Vita villan som Lilian Sjölund gjorde.
Var det inte för ett eller två år sedan som Oxkangar också figurerade helt kort i en annan bok, typ deckare? Vad hette den? Men förmodligen var Zakarias Topelius den första som skrev något om Oxkangar i litterär form och vilken historia sedan!
Pärmbilden till boken
Mamma, min syster och jag? – Adlibris
Zacharias Topelius på äventyr i Oxkangar – Skrolla ned till lördagen den 16 september 1837!
Hembygdsboken ”Oxkangar – strändernas by”, som nämns helt kort i Sjölunds bok, utkom 2008 och finns fortfarande till försäljning. Skicka mail eller slå en signal så ordnar jag leverans. 15 europenningar plus eventuell frakt. 335 sidor med fint tryck och bilder.
6 kommentarer
annepauline
Visst är boken Mamma, min syster och jag? bra. Så mycket intressant ( och sorgligt ) författarinnan fått med i denna bok. Igenkänningsfaktorn, som det heter nu för tiden, är stor på väldigt många ställen.
Som du skriver kan det mycket väl bli en filmatisering av denna bok. Det finns verkligen material för en film på många sätt och vis.
Per
Ja, det är anmärkningsvärt att hon fått med så mycket på dessa 173 sidor också fått djup i berättelserna. Precis, igenkänningsfaktorn är hög och speciellt för mig som oxkangarbo som känner till en del, men inte allt, kring miljö och personer. T.ex. tror jag inte att jag sett eller träffat Lilian trots att byn är liten och hennes besök frekventa genom åren.
Vi får se om någon hugad får upp ögonen för potentialen i denna bok.
Wesber
Den var riktigt intressant, kunde inte sluta läsa när jag väl börjat. Syrran har beställt boken också och ser fram emot en härlig läsning, det var så mycket man kände igen sig i. Roligt att läsa om Saxdalen/ Rävvåla som jag besökt ett antal gånger, där ligger nämligen Runnbergsgårdens lanthandelsmuseum. Den startade 1870 och lades ner 1933 och allting står orört precis som när affären stängdes 1933. En bok värd att uppmärksamma både för österbottningar och saxdalingar.
Per
Jag skulle tro boken är intressant för de flesta emigranter från Österbotten för säkert finns liknande erfarenheter hos de som for på 50-60-talet. Till exempel flytten från en liten by till en större stad. Åtminstone jag tyckte det var största skillanden, inte språket eller kulturen. Det verkar som boken fått en bra start av recensioner att döma.
Wesber
Förresten har du den andra boken med bara bilder till försäljning, den där fam Sjölund är på bokens framsida. Min mormor Aina Qvist är med i boken och det är den eda bilden jag har på mormor. Hade boken för länge sedan, lånade ut den och borta är den. Oxkangar i bilder tror jag den heter.
Per
Ett eget exemplar har jag men inget till försäljning eftersom själva mallen också är försvunnen i datorn eller på avvägar. Jag har tidigare letat men inte hittat den. Andra har nämligen också frågat. Så då går det inte att göra en ny beställning.