Åsnan

Först får jag göra en dementi. Det var inte till Lloret del Mar norr om Barcelona som jag gjorde charterresa per buss någon gång i slutet på 80-talet. Det var till Calella, ävenledes det beläget norr om Barcelona. Men vi besökte Lloret del Mar vilket tydligen finns lagrat i ytligare lager  i hjärnbarken.

Jag gjorde en sökning på Google Maps och kunde inte hitta begravningsplatsen jag då besökte. Något var fel. Jag hade tidigt en söndagsmorgon tagit en promenad i staden och då hamnat på en begravningsplats. Jag har nämligen den ovanan att om jag har tid över besöker jag både kyrkor och begravningsplatser på mina resor. Kyrkor, speciellt i katolska länder, kan vara ståtliga byggnader och begravningsplatser berättar mycket om traktens historia och kultur. En finländsk begravningsplats må vara vacker med blommor och krattade gångar men i katolska länder är det som att besöka en stad i staden.

När jag rådbråkat min hjärna och forskat kom jag fram till att stadens namn var Calella. Jag minns också att jag ristat in mina initialer i en kaktus på en höjd söder om staden vid en fyr. Jag undrar om den finns kvar. Någon som vil åka och kolla? Kaktusväxter är mångåriga, lever de även i decennier?

Efter besöket på kyrkogården i Calella hamnade jag på stranden där det var fest. Fiskebåtar hade kommit in från havet under tidig söndagsmorgon och det bjöds på grillade sardiner, bröd och vin. Det verkade vara en lokal folkfest utan turister. Jag hörde tyska från det par damer men i övrigt var det spanskt. Jag fick gratis äta  hur många grillade sardiner jag ville och fiskare stod redo med att hälla vin i min strupe så fort jag såg det minsta törstig ut. Det var ingen dålig frukost.

Vi var ett sällskap på fem personer som äntrade bussen i Köpenhamn. Jag hamnade i bredvid en dansk dam. Vi språkades vid och det framkom att hon var ensamstående mor med två barn i hushållet. I övrigt finns inte många detaljer kvar i minnet från bussresan ned till Spanien.

Vi besökte Barcelona. Harri var redan då mån om sitt utseende och lät omgående få sina skor putsade på Las Ramblas. Vi hade inga småpengar i fickorna utan han fick lämna en större sedel i pant medan skoputsaren rusade iväg någonstans för att växla. Döm om vår förvåning när han kom tillbaka med växel.

Vi gjorde även en resa till Andorra. Vi passerade snöklädda berg i hyrbil. I Andorras huvudstad Andorra la Vella minns jag den av avgasfyllda gatan som gick genom centrum. Ett blått moln svävade över farleden. Ögonen sved och tårarna rann. Jag minns även att jag i Andorra la Vella åt den mest sega biff jag någonsin ätit. Till och med kniven kroknade. Men hotellet var lyxigt.

När vi skulle återvända fick jag samma plats i bussen som vid nedfärden. Samma danska fanns även på plats. När jag steg ombord på bussen var min plats ockuperad av en åsna. En fet, grå tygåsna fanns på min plats. Den fyllde hela sätet och rådvill skrapade jag mig i huvudet. Danskan kom med en förklaring att hon hittat åsnan på en marknad och köpt den billigt till ett av sina barn. Hon hade inte tänkt på att åsnan tar plats. Hon hade väl hoppats på att jag skulle stanna kvar i Calella. Åsnan fick sitta i mittången till förtret för övriga passagerare som önskade röra på benen. Hoppas att den var fräsch vid hemkomsten!

I franska Alperna råkade vi ut för tidernas åskvåder. Blixtarna korsade himlen var tredje sekund och regnet trummade mot vindrutan. Ett ståtligt skådespel som avslutning på resan.

Hur åsnan mår idag vet jag inte men själv är jag i toppform!