Dopet och annat i ropet

Jag var med om dopet för ett par dagar sedan. Dopet av Wasalines nya färja mellan Vasa och Umeå, Aurora Botnia. Alltså inte på plats vid kajen i Vasklot men via direktsändning av YLE. Det gick också bra, man har blivit van vid streaming under pandemin när så mycket ställts in och i stället ibland i nedbantad form erbjudits deltagande via direktsändningar där man i vissa fall också interaktivt kunnat delta på ett eller annat sätt. Men håll med om det, inte är det ändå som att själv vara på plats och inandas atmosfären och stämningen. Se människor och veta att vi har något gemensamt.

Jag tycker att den senaste tiden har dessa streamingtillfällen blivit färre. Kanske olika aktörer väntar på att den riktiga publiken skall infinna sig senare i höst när vaccineringsgraden blivit större. I början, för ett år sedan, betalade jag ibland en slant för att vara med, för att stödja artister och evenemang. Det har blivit sämre med det. Delvis beroende på att jag inte hittat tillräckligt intressanta evenemang men kanske också för att jag lite grann tröttnat på streaming.

Ett annat fartygdop jag också bevittnat var dopet av Frans Suell i Malmö, våren 1992. Då var det Birgit Nilsson som svingade flaskan mot skrovet. Fint skulle det vara! I onsdags var det frun till Vasa stadsdirektör, Marjo-Riitta Häyry, som krossade flaskan mot sidan av Aurora Botnia. Tur att det inte går så till enligt den kyrkliga ceremonin när ett människobarn skall döpas. Men vått skall det vara. Själv fick jag bara en anteckning i registret.

Den gamla färjan Wasa Express, som snart kommer att lämna Kvarken, har sålts till United Marine Egypt Shipping (UME Shipping) med trafik mellan Safaga i Egypten och Duba i Saudiarabien. Fint att Wasa Express kommer att få behålla sitt namn där nere. Där behöver hon inte nöta sina sidor och för mot is och vassa kanter. Sista turen jag gjorde med WE var 24 juli denna sommar.

Något annat som är i ropet denna höst i Österbotten är patientdatasystemet som skall förnyas och då har man slagit ihop sina påsar med tre andra sjukvårdsdistrikt. Hela 106 miljoner europenningar kostar paketet för Vasa sjukvårdsdistrikt plus 5,5 miljoner per år i tio års tid för underhållet. Det är inga småsummor det handlar om. Därtill har en grupp läkare klagat och vill att det nuvarande datasystemet skall uppgraderas i stället för nu föreslagna Aster från Cerner i USA. De anser att Aster är halvfärdigt och en risk. Det nya systemet gör det inte heller enklare att kommunicera med andra system i landet.

Aster skall ersätta 37 av 354 datasystem inom välfärdsområdet. Kvar blir 317. Trehundrasjutton olika system! Gör de inget annat än knappar på datorer? Inte konstigt att sjukvårdspersonal klagar på att de har för lite tid för patienter. I Vasabladet berättar idag en läkare på cancerkliniken i Vasa att varje dag skriver han in 14 olika lösenord för att kunna sköta sitt jobb.

Jag tror helt säkert att datorer underlättar arbetet inom sjukvården och är nödvändiga men ändå, över 300 olika system och detta bara inom en del av Finland. Det verkar inte klokt.

Ytterst märkligt att landets högsta ledning och riksdag genom åren inte tänkt på att skapa ett gemensamt patientdatasystem för hela landet! Har de suttit och sovit? Kunskapen borde ju finnas i landet och en utmärkt exportprodukt. Det är ju sådant som skapar arbetstillfällen och inkomster. Visserligen ett stort projekt men tekniken finns helt säkert och när man väl skapat grunden går det att skala upp till hela landet. Och det viktigaste, det är användaren man måste utgå från, inte byråkrater och datanördar.

Där fick ni en färdig åsikt, helt gratis!

Vi tar väl och tittar på några bilder från Wasa Express under gångna år innan vi tar farväl.  Närmare 400 bilder av WE har jag i mitt arkiv, huhu…
Borde vara Fredrik Furu som sjöng i baren under en kryssning februari 2019

Samma år men på hösten. Ute kunde det vara beckmörkt, kallt och blåsigt men…

… men inne ljust och tryggt. Till vänster info-disken.

Detta är från 4 januari 2013, den första turen över till Holmsund med ”nya” Wasa Express. Kanske en slags jungfrutur också den gången. Ser jag inte helt fel borde det vara Catarina Fant som höjer en skål. Det var tider det med nystart för färjetrafiken över Kvarken. Under alla år har WE tuffat på, fram och tillbaka över pölen, i ur och skur och gjort trogen tjänst. Tack!

Nu randas nya tider och ny drottning på Kvarken, Aurora Botnia.

Jungfruturen – Blogginlägg från 4 januari 2013 när jag var med på ”jungfruturen”. Inte minns jag att jag blev intervjuad av en reporter från Vasabladet men så skedde tydligen. Tänk vad bra att kunna läsa om denna resa på bloggen så här länge efteråt. Utan bloggen har mycket fallit i glömskans hav.

Wasaline – hemsida