En bok ALLA borde läsa!

Vi överöses dagligen med en mängd information, fakta, statistik, upplevelser och påståenden. Vi borde med andra ord vara väldigt kunniga om världens tillstånd. Så är inte fallet om man får tro Hans Rosling och vad han skriver i sin bok ”Factfulness”. Egentligen vet vi mindre än vad schimpanserna gör, menar han.

Hans Rosling var en av nya tidens folkupplysare tills han dog i cancer i vintras. Vem minns inte hösten 2015 när han presenterade flyktingsituationen i Syrien under flyktinggalan ”Hela Sverige skramlar” så att alla förstod. Alla som ville förstå. Att sedan Sverige(o)vännerna helt skamlöst vände hans presentation till att vi skall hjälpa enbart på plats och inte i Norden är en annan sak. Hans menade att vi skall hjälpa både på plats ute i världen och på hemmaplan.

Boken ”Factfulness” har utkommit i år efter hans död med hjälp av hans son Ola Rosling och hans svärdotter Anna Rosling Rönnlund, även de aktiva i stiftelsen Gapminder.

Han delar in boken i kapitel som handlar om olika instinkter vi har och som ofta leder oss fel i förståelsen av välden. Vidare anser han att massmedia ofta avstår från goda och långsamma nyheter till förmån för dramatiska och dåliga nyheter. En katastrof intresserar oss människor mycket mera än gradvisa förbättringar vilket gör att dessa inte lyfts fram i mediebruset och vi människor tror därför att allting blir sämre och sämre, speciellt som vi gång på gång får höra om samma olycka och elände. I verkligheten förbättras världen hela tiden även om det fortfarande finns stora och allvarliga problem. T.ex. menar han att en sak kan vara fortsatt dålig men ändå ha förbättrats. Det går åt rätt håll.

Han delar inte in världen i i-länder och u-länder, något som han anser är en förlegad modell, utan i inkomstklasser. Klass 1, de människor/länder som förtjänar max. 2 dollar per dag, klass 2 = 2-8 dollar per dag, klass 3 = 8-32 dollar per dag, klass 4 de som tjänar mera än 32 dollar per dag. Måtten tar hänsyn till prisnivån i länderna. Vi i västvärlden tillhör klass 4. Han visar med bubbeldiagram över tid hur länder lyft sig från klass 1 allt högre upp i förtjänstklass. Andra händelser är nedgången av barnadödligheten i världen och antal födslar per kvinna samt förbättringen av utbildningen för världens kvinnor. Fakta som även högt utbildade och människor i ledande positioner har helt fel uppfattningar om. Så är det på område efter område, vi går på instinkt och inte på fakta.

Att förstå statistik och det flöde av information vi dagligen tar del av, på ett eller annat sätt, är inte alltid lätt. T.ex. hur stor del av mänskligheten är extremt fattiga, alltså med en inkomst under 2 dollar per dag? De flesta tror att det är betydligt större andel än vad det är i verkligheten. Vi är i detta nu ca 7,6 miljarder människor på jorden. Av dess är mindre än 1 miljard extremt fattiga.

Jag gör ingen fullständig recension av boken utan plockar lite här och där för att blixtbelysa innehållet och skapa tankeställare:

  • Saker och ting kan vara både dåligt och bättre på samma gång
  • Varning för rosenröda skildringar av det förflutna
  • Jämför, sätt siffror och fakta i sitt sammanhang, tidsmässigt och i förhållande till andra likvärdiga länder/situationer
  • Samla exempel på kulturella förändringar. Dagens kultur måste inte vara gårdagens och inte heller morgondagens.
  • Se upp med enkla idéer och enkla lösningar
  • Världen kan inte förstås utan siffror, men den kan inte heller förstås enbart med siffror.
  • Leta efter orsaker, inte en skurk
  • Leta efter system, inte hjältar
  • Insistera på data
  • Varning för spåmän. Akta dig för prognoser som inte redovisar osäkerheten

För ett par tre år sedan ville Medborgarinstitutet i vår kommun ha förslag på kurser och föreläsningar. Jag nappade på invitationen och skickade förhoppningsfull in förslag på en kurs eller föreläsning som skulle lära oss att bli källkritiska och förstå och tolka statistik. Vad hände? Ingenting, naturligtvis. Kanske ansågs förslaget inte locka folk, kanske fanns inte lärare/sakkunniga i ämnet eller så togs förslaget emot med en gäspning. Jag vet inte vilket men inget hörde jag om mitt förslag.

Behovet av källkritik och förståelse av statistik är idag ännu större i dessa lögnens och manipulerandets tidevarv. Med ganska enkla medel kan även vanligt folk förstå och ifrågasätta fakta och påståenden om bara viljan och intresset finns. Denna bok är ett av dessa medel.

Bill Gates tyckte att denna var en av de viktigaste böcker han någonsin läst; jag kan bara instämma! Köp den, låna den och läs den; jag kan garantera att du får en och annan tankeställare och flera aha-upplevelser och förhoppningsvis blir världen en bitteliten smula bättre.


Hans Rosling Wikipedia

Gapminder

Factfulness : Tio knep som hjälper dig förstå värld – Adlibris

[youtube=https://youtu.be/pHEsjQEsVyk]

Detta är en bild från årets Kaustinen Folk Music Fesival. Maloune Prévaly, en medlem i gruppen Chouk Bwa från Haiti, ett av Latinamerikas fattigaste länder. Samtidigt är det skäl att komma ihåg att alla är inte fattiga i fattiga länder på samma sätt som att alla inte är rika i rika länder.

Enligt Hans Rosling är främst kvinnor i fattiga länder förmodligen lösningen på  avskaffandet av den extrema fattigdomen i världen. Att de får utbildning och ekonomiska resurser i microformat.

 

 

Vetenskap, trams och troll

Idag råkade jag få syn på en artikel på Vasabladets webbplats med den upplyftande rubriken: ”Forskare: Så skiljer du vetenskap från trams”. Bra tänkte jag, äntligen ett ljus i mörkret och då tänkte jag inte på alla juleljus som nu tänds i allt större omfattning i by och stuga.

Det visade sig dock inte finnas något större Heureka inbakat i artikeln utan istället hänvisades till en bok av författaren, doktorn i epidemiologi och forskaren Emma Frans vid Karolinska institutet. Hon är en studerad människa och verkar ha en stor tro på vetenskapen och dess metoder samt är en krigare i kampen mot faktaresistensen.

Som faktaresistent har man sin uppfattning klar och där skall inte några obekväma ”fakta” och tvivel komma och störa världsbilden. Hellre stångar man sin panna blodig och plåstrar på med myter, halvsanningar och direkta lögner. Om man inte tar sin tillfykt till likasinnade och bara hör vad man vill höra, se vad man vill se.

Vad är sanning, vad är hittepå, vad är lögn? Inte helt självklart i alla lägen och inte minst på some (sociala medier) och i anonyma kommentarer på webben. Där finns allt från fanatiker, konspirationsteoretiker, ren okunskap till troll. Var kommer så den allvetande vetenskapen in och rättar till de värsta påståendena och direkta trollerierna?

Låt säga att sanningen inte alltid är enkel. Den tarvar allt som oftast att man sätter sig ned och undersöker, läser, lyssnar och lär. Och tar en extra funderare innan man tror sig vara något på spåret och därtill är pelagrut ödmjuk. Man kan kanske faktiskt ha fel?

Eller söker man bara fakta/uppgifter som bekräftar ens egen förutfattade mening?

Usch, det låter jobbigt det där. Jag vill ha svaret nu och gärna skall det vara enkelt att förstå. Raka rör, pang på rödbetan, fixat på nolltime! Känna att jag får utlopp för min ilska, mitt missnöje och min energi. En enkel förklaring nu på stubben.

Ifjol höstas fick vi lämna in förslag till kurser hos Medborgarinstitutet i kommunen. Jag försökte dra mitt strå till stacken och föreslog en kurs eller åtminstone en föreläsning om hur man tolkar statistik och är källkritisk på Internet. Internet är fullt av information, påståenden, statistik, tolkningar, teorier, foliehattar och troll. Mycket är bra men det finns också mycket skräp. Hur navigera rätt i denna djungel? Hur bemöta faktaresistens, okunskap och trollen? Sin egen och andras. För är någon helt oskyldig?

Någon kurs blev det inte trots att det finns ett uppenbart behov.

Istället får jag ta min tillflykt till kloka människor som Roland Paulsen, Hans Rosing – frid över hans minne – och nu denna Emma Frans. Jag beställde idag hennes bok ”Larmrapport – att skilja vetenskap från trams”. Alltid får jag någon insikt och större förståelse för hur det fungerar på nätet och i verkliga livet.

Jag tyckte innehållet i boken som finns på Adlibris webbutik är intressant:
– Checklista för hur man granskar avsändare
– En välbehövlig ordlista
– Framtidsspaning
– Förklaringar till olika sorters studier och hur de bör bedömas
– Genomgångar av allt från mansplaining till publiceringsbias
– Grundkurs i källkritik
– Råd för hur du bemöter felaktiga påståenden
– Raljerande och allvarliga tweets
– Skräckexempel
– Sätt att genomskåda vanliga tricks
– Verktyg för att förstå statistik och diagram 

Boken får bli julklapp till mig själv.


Larmrapporten –  Adlibris

Emma Frans 

Emmas Selektion  –  blogg

Roland Paulsen 

Faktaresistens

Konst, vetenskap eller trams? Så här kan vi inte ha det. Alltför svårt att förstå. Säkert något skumt! – Umeå stadsbibliotek. Det visade sig vid närmare efterforskning att skulpturen har det passande namnet ”Reason to attack” . Konstnär: Veronica Brovall

 

 

Favoritboken

Tjohej, så har vi redan satt foten i februari, sista vintermånaden! För visst är det så att december till februari är vinter och att mars är vårvinter? Den kallas ju också, konstigt nog, vårmånaden i almanackan. Som det rullar på!

Igår fick vi en ny uppgift på spanska kursen. Vi skall till nästa gång svarva ihop en kort berättelse om vår favoritbok eller en mycket gammal bok i vårt hem. En sådan med damm på. Jag väljer att skriva om min favoritbok.

Men vilken, jag har ju så många favoriter? En inte helt lätt uppgift att välja men ändå rolig. Jag stod en god stund framför bokhyllan utan att kunna besluta mig.

Mina favoritförfattare är Dan Andersson, Henry Miller och Sara Lidman. Det vet jag samtidigt som jag också gärna skulle smyga in Bernhard Nordh. Jag håller som bäst på att avsluta hans bok ”Undan frostpiskan” och så bra den är! Ikväll läser jag de sista kapitlen i denna bok.

En sak är favoritförfattare, en annan sak är favoritboken. Den behöver inte vara skriven av någon favoritförfattare. T.ex. ” En dag i Ivan Denisovitjs liv” av Aleksandr Solzjenitsyn gjorde djupt intryck på mig när jag läste den för länge sedan. Även ”1984” av George Orwell var en milstolpe i mitt läsande och är idag hur aktuell som helst. Eller varför inte ”Alexandriakvartetten” av Lawrence Durell? ”Crème fraîche” av Suzanne Brøgger är en annan av mina favoriter en gång i tiden.

”En flykting korsar sitt spår” av Aksel Sandemose är utan tvekan en favorit med sitt upphov till Jantelagen. Det lustiga med läsandet av denna bok var att jag hade en dansk bekant i Malmö som var född och uppvuxen i danska Nykøbing Mors som är förebilden till Jante, staden i boken. Han var något yngre än bokens huvudperson men kände väl till de platser som omtalades i boken och hade själv delat, på sätt eller annat, många av de handlingar som förekom i boken. Han tyckte själv att det var kusligt att det fanns så många paralleller mellan hans uppväxt i staden och det som Espen Arnakke, huvudpersonen i boken, upplevde. Att min bekant inte kände till den berömda boken, trots att han kom från staden, förrän jag började prata om den, var också ett mysterium.

”Hærvæk” av Tom Kristensen, någon av Väinö Linnas böcker eller Pelle Molins böcker, Dostojevskijs, ”Walden” av Henry David Thoreau? Som sagt, det finns mer än bok som kunde väljas som ämne för nästa tisdags hemläxa. Jag får sova på saken en natt men i morgon gör jag mitt val.

Vilken är er favoritbok och favoritförfattare?

oravais-2017-01-23-008
Lite fastfruset ännu; mitt val av bok.

Rå om sig själv

Att få paket är roligt. Är det ett oväntat paket är det ännu roligare. Idag fick jag ett sådant med posten från kungariket. Jag undrade vem som kunde tänkas skicka ett paket till mig. En bok verkade det vara av formatet att döma.

Mycket riktigt, en bok fanns i paketet med titeln ”Rå om sig själv”. En självhjälps-, livsstilsbok tänkte jag först med tanke på titeln. När jag sedan såg författarnamnet Luis-Kristian Soto så började några klockor ringa i huvudet men jag kunde ändå inte placera boken rakt av. Först när jag bläddrat i boken och såg ett par foton med mitt namn under gick det upp en talgdank och javisst, nu kom jag ihåg.

I vintras fick jag en förfrågan från författaren om han fick använda en bild i boken som jag hade på nätet. Det var inget stort projekt men en bok i utbyte kunde han ändå lova och den kom idag.

Så glad jag blev när jag bläddrade i boken för det är just sådana böcker jag gillar att läsa. Boken handlar om Märta Ersdotter från norra Ångermanland och då främst socknarna Skorped och Sidensjö. Tiden ligger kring senare delen av 1700-talet och en bit in på 1800-talet. Det är inte bara en personskildring utan även mycket bra berättat om hur livet tedde sig för folk av olika kast på den tiden. Livet var inte lätt alla gånger och Märta fick bli piga vid 15-års ålder.

Jag kan inte berätta mer om innehållet för jag har ännu inte hunnit läsa boken men vid ett flertal nedslag i boken så finns intressanta saker. Från rubrikförteckningen i början av boken hittar jag följande intresseväckande kapitel: En stor skogsklädd bergstrakt, Om vitra och annat skrymt, Krig mot Ryssland, Piga i Sjöland, Bröllopsfesten i Lövsjö, Olovligt umgänge, Fäbodliv, Löst kvinnfolk, Finska kriget, Anställd i Sidensjö prästgård m.m.

Boken lovar gott och jag kommer att genast sätta igång med läsning så fort jag läst ut den bok jag nu håller på med: ”Forbönder, förr och nu”. En bok som handlar om gamla tiders transportmedel och ett försök att hålla traditionerna vid liv även i nutid

PS. Boken ”Rå om sig själv” ges ut på Jengel Förlag AB i Östersund.

2016-07-20 Rå om sig själv
En gedigen och välgjord bok verkar det vara.

Brunte klarar ett år till

Hurra! Brunte klarade den årliga hälsokontrollen. På besiktningsperiodens första dag anmälde jag Brunte till den årliga granskningen. En strålande glad besiktningsman genomförde kontollen och kom också med goda råd. Sådant uppskattas!

Glad i hågen styrde jag hemåt och glömde totalt bort att köpa kuvert inför helgens massutskick. En ny runda gjordes för att införskaffa emballage för en A4:a. Jag slank då in till min granne fåraherden som i dagarna öppnat butik i grannbyn där bl.a. luftvärmepumpar säljs. Där övertygades jag om nödvändigheten att införskaffa en dylik maskin till mitt enkla tjäll. En nöjd kund berättade om sina positiva erfarenheter och jag insåg fördelarna med denna manick: värme på vintern och kyla på sommaren. Märkligt!

Ljusa veckan står för dörren. Midsommar. Den vecka i årets snurr när jag kan läsa en bok i skogen mitt i natten! Utan pannlampa! Hmm, vilken bok borde jag välja?  – Här har ni en chans att aktivera er, kära läsare!

skylt
Dagen till ära hade min granne fåraherden klistrat över ett litet lamm med en kaffekopp på sin företagsskylt. Det gäller att vara flexibel! Visst, det hör till att fika erbjuds i samband med öppning av ny butik.

Brand

Nåja, det är inte så farligt som det låter. Egentligen ganska alldagligt även om det är förargligt så här vi läggdags. Jag som helst vill krypa till kojs och läsa lite i Sara Lidmans ”Jernbanan” innan sömnen sänker sitt barmhärtiga täcke över kropp och själ. Så bra den boken (böckerna) är. Kanske inte så mycket för handlingen, ännu, men för hennes språk. Så rikt, varierat, fullt med gamla uttryck och dialektala vändningar från Västerbotten. Människorna, karaktärerna, kärva, så fint beskrivna, historier.

Ja, det var branden som ställde till det. Inte en eldsvåda utan ett stycke tjurbock till vedträ som inte vill brinna upp i spisen. Det är en ”brand” på dialekt. Eller kanske branda? Just nu, i den för årstiden milda väderleken, eldar jag med ved av lite sämre kvalité. Det gör att med lite otur så hamnar en surklabb sist i spisen för kvällen och den vill inte brinna upp i brådrasket när den inte får hjälp av andra för saken mera brinnande kamrater utan det blir ett ständigt väntande. – Nu skall vi se om den blivit till aska och jag äntligen kan äntra bingen?

eldar i Umeå 2014
Eldar i Umeå värmer de frusna