Tänk om olyckan är framme

För en kort tid sedan kom en kommentar på denna blogg där det nämndes att ett litet barn 1968 blev ihjälkört på bron över Hellnäs sund. Själv minns jag inte den händelsen men Sister Jane i Den lyckliga Staden har minnet i skick och kunde bekräfta att så var fallet.

Underligt är att jag inte kunde komma ihåg denna händelse som ändå är ganska anmärkningsvärd. Samma när vi sammanställde byns hembygdsbok för några år sedan;  ingen nämnde då denna händelse.

En liten gosse på 4 år sprang ut på bron rakt framför en bil och olyckan var ett faktum. Den förtvivlan föräldrarna kände hade inga gränser.

Jag har funderat på detta under den gångna veckan och kommit fram till att det är få saker som jag hyser rädsla för i vardagen men just detta att köra ihjäl en annan människa, eller skada henne allvarligt i en trafikolycka, är nog det som jag fruktar mest. Det behöver inte betyda att jag varit vårdslös eller oaktsam utan ren otur eller att sekunden inte var på min sida just denna gång. Tänk om detta hände, om detta skedde som en blixt från klar himmel. Hur skulle jag reagera då?

Jag tror att jag förstår föräldrarnas känslor som miste sin lilla son på Hellnäs Bro 1968 men säker är jag inte. Jag har också funderat på hur den som satt vid ratten i bilen  kände sig. Det var troligen inte hans fel men ändå; han hade del i olyckan och han körde bilen.

Trafiken är mycket farlig och varje dag sker trafikolyckor och  människor förolyckas. Det kan vara ett litet barn, en mor eller far, en älskad, en nära vän som plötsligt  är borta p.g.a. en olycka i trafiken.

I kungariket diskuteras övervakning av bilisternas trötthet vid ratten. Helt riktigt säger jag, även om det innebär ytterligare ett tillskott av övervakningssamhället. Visserligen är det svårt att bevisa trötthet vid bilkörning men tydligen finns det metoder som kan mäta detta. Jag vill påstå att trötthet under bilkörning är lika farlig som rattonykterhet. Tänk er  en fylla där personen somnar och försvinner in i dimmorna; det är precis detta som händer när den nyktra bilföraren somnar.

Jag tror att vi alla drabbats av trötthet vid ratten någon gång. Har vi då tänkt på den stora fara som då inträder och att den är likvärdig med rattfylleri? Vi borde ta trötthet på större allvar och ta en paus med jämna mellanrum. Redan en 10-15 minuters tupplur på närmsta rastplats gör underverk för säkert framförande av vårt fordon.

Även under broar och till sjöss kan det hända olyckor.
Annonser

6 thoughts on “Tänk om olyckan är framme”

  1. Man ska alltid ha respekt för farorna när man rör sig på vägen, speciellt i mörker, vid dålig sikt och när väglaget är halt. Trötthet har jag inte drabbats av under körning, men det beror nog helt på att jag aldrig kör särskilt långa sträckor.

    Gilla

    1. Där tog du fram ett av de största faromomenten just nu på vägarna, nämligen fotgängare i mörker. Utan ordentliga reflexer kan de många gånger vara omöjliga att se. T.ex. vid möte med annan bil så kan man bli bländad plus att fotgängaren inte har reflexer. Det är ett under att det inte händer flera olyckor.

      Att du inte blivit trött under bilkörning skall du vara tacksam för. Även vid kortare sträckor kan trötthet inträffa, t.ex. på hemfärd från jobbet. Jag vill minnas att jag läst någonstans att de flesta trötthetsolyckor inträffar på sen eftermiddag just när folk är på väg hem från dagens värv.

      Gilla

  2. Det år inte så många bybor som ens vet om denna händelse, det blev en liten notis i tidningen. Chauffören blev friad men fick böter eftersom det var förbjudet att stå på bron och fiska. Vi åkte in med pojken till centralsjukhuset men han var då redan död med bruten nacke. Min mor o far blev kallad som vittnen till tinget i Vörå eller Vasa men dom nämnde aldrig händelsen till någon människa så länge dom levde. på den tiden fanns det inga krisgrupper som kunde rycka in. Det fanns även en liten 9-årig flicka från byn med i olycksbilen men hon var så liten och har förhoppningsvis glömt hela händelsen.

    Gilla

    1. Så måste det nog ha varit för jag kände inte till det. Jag förstår att det måste ha kommit som en chock för alla som upplevde denna olycka.

      Barn i eller i närheten av trafik är nog en av de största riskerna för bilisten. Dels ser de inte lika bra som vuxna för de är inte så långa och dels är de många gånger så inne i sina lekar att de inte tänker på något annat. Ser jag barn vid t.ex. vägkanten brukar jag alltid sakta farten och om möjligt ta en vid sväng runt om. Men det gäller att vara uppmärksam på allt för vad sker om det kommer en unge från andra sidan vägen?

      Gilla

  3. Min man har råkat ut för att somna vid ratten, en sen kväll på väg hem. Att tro att det hjälper att öppna fönstret eller sätta på musiken högt eller annat är idiotiskt. Som du säger: Stanna istället och sov en sväng! Tursamt nog hände detta på en väg med ängsmark vid sidorna och han for ut i terrängen utan att skada någon mer än sig själv och bilen. Bilen tog mest illa vid sig… Han aktar sig idag för att köra trött. Man har nog inte änglavakt mer än en gång…

    Gilla

    1. Jag har har också börjat stanna bilen och ta en liten tupplur när jag känner tröttheten komma smygande bakom ratten. Märkligt att en så kort stunds sömn kan ge tillbaka så mycket pigghet. Det finns nog ett stort mörkertal vad gäller trötthet bakom ratten.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s