En kväll på Arbis i musikens tecken

Lördagskväll besökte jag för första gången Arbis i Vasa (Vasa arbetarinstitut). Folkmusikdagarna i Vasa gick av stapeln senaste vecka och som grädde på moset bjöds till konsert på lördagskvällen i Arbis hus på Sandögatan helt nära Wasa Teater. Visst fanns det också andra musikframträdanden under veckan men jag valde detta tillfälle.

Folkmusikdagarna i Vasa är ett litet arrangemang jämfört med t.ex. Kaustbyfestivalen och Umefolk men jag uppskattar ändå att det finns aktiva människor som engagerar sig och lyfter fram folkmusiken. Som ung hade jag knappast brytt mig om folkmusik men med åren har mitt musikintresse breddats och det är jag glad för.

De om inledde konserten var tvillingsystrarna Jessica och Janeta i gruppen med det passande namnet Double J Twins. Fiol och dragspel är deras instrument och så bra de spelade. Riktigt njutbart och medryckande. De är från Korsholm så de var så att säga i hemsoporna. Tidigare i år har jag också träffat ett par andra systrar som spelar som duo, nämligen Systrami från Sverige. Det var på Kaustbyfestivalen. Tur att det finns återväxt inom folkmusiken.

Från Sverige uppträdde skönsjungande vokalgruppen Irmelin. Även de har jag tidigare hört live och denna gång fick jag tillfälle att byta några ord med Maria Misgeld, en av de tre medlemmar i gruppen. Jag beklagade att det var så liten publik som var närvarande men hon var glad åt de som kom och berättade att en gång i Helsingfors hade det bara kommit 10 personer till en av deras konserter. Så det kunde som sagt ha varit värre. Klart fler än 10 mötte upp i lördags men det hade säkert rymts lika många till i salen. Synd att folk missade ett sådant tillfälle att uppleva fin musik till ett billigt pris. Som friherre gick jag in för resonabla 7 europenningar.

Irmelin hade tidigare på lördagen kört en workshop i stämsång. Som avslutning på deras framträdande kallade de upp deltagarna på scen och tillsammans sjöng de några låtar från dagens övningar. Vackert!

Som avslutning spelade MäSä-Duo, två finskspråkiga herrar från Ilmajoki i södra Österbotten. De kunde minsann hantera fiol och dragspel till taktfast stampande i golvet. Inga ledsamheter där inte. Även dessa har jag sett och hört tidigare. De talade enbart finska och jag tror inte jag var ensam om att missa en del av deras skämt och poänger. För det hör ju till att berätta och dra en och annan lustighet mellan låtarna. Nåja, musiken var det huvudsakliga.

En riktigt fin kväll tyckte jag. Kaffeservering mitt i kvällen för den som ville.

Nu är det bara att vänta på Umefolk i slutet av februari. Jag har redan boka hotell och väntar med spänning på vilka som kommer att spela och uppträda där. Umefolk brukar leverera så jag är lugn, det blir vinterns stora händelse.  Det är en stor fest som präglas av folkmusik av alla de slag men det är inte enbart den traditionella folkmusik som hörs. Utbudet är verkligen varierat och inledningen med mäktiga Allspelet får inte missas! Allt från barn och ungdom till garvade spelmän och –kvinnor. Med eller utan knätofs; de flesta är helt vanligt klädda.

Så varför inte fundera på att uppleva Umefolk senare i vinter? För oss i Österbotten är det bara en färjetur bort till ett dygn eller ett två med fest och musik i Björkarnas stad. Fundera på saken, den 23-24 februari händer det! Jag lovar, det blir riktigt bra!


Double J Twins

Irmelin

MäSä-Duo

Umefolk 

Systrarna Jessica och Janeta Österberg från Korsholm är utbildade i klassisk musik men spelar nu mest folkmusik. Egna eller andras låtar i olika arrangemang.
Skön stämsång av Irmelin. På deras hemsida finns hel del smakprov att lyssna till. ”Gammelkäring” är min favorit.
MäSä-Duo fick det verkligen till att svänga. Där sparades inte på krutet.
Till sist en bild på interiören hos Arbis.

 

Från dröm till verklighet

Torsdagskväll besökte jag, tillsammans med sister Jane och nästgårdssvåger den Lyckliga staden. Det var höstens första torsdagsföreläsning hos Arbis.

Linda Hammarberg berättade om sin och sin familjs jorden-runt-segling med segelbåten Mary af Rövarhamn. De gjorde det som många bara drömmer om. De startade från Malmö år 2010 och återvände drygt fyra år senare. En lång resa som fick sin början med att mamma Linda lovade sin dotter Lovis att de skulle segla till Kurrekurreduttön, ön där Pippi Långstrumps pappa var kung. Ön hittades också på kartan efter ett visst sökarbete och den visade sig finnas på andra sidan jordklotet utanför Papua New Guinea.

Deras färd finns beskriven på deras blogg Mary af Rövarhamn – Öden och äventyr i Hoppetossas kölvatten samt i TV-serien Familjer på äventyr som också hittas på YouTube.

Jag är ingen inbiten seglare, knappt så jag har min egen lilla båt i sjön, så det var inte p.g.a. seglingsintresse jag följde med på föreläsningen utan för att familjen Hammarberg valt ett annorlunda liv, nämligen att bo på sin segelbåt, göra kortare och längre seglatser för att till sist segla iväg jorden-runt. Att de också tog med barnen Lovis och Otto samt skeppskatten Båtsman var annorlunda vilket gjorde att de planerade sina seglatser ytterst noggrant för att inte råka ut för otrevligheter. T.ex. så råkade de ut för en riktig storm en enda gång vilket är anmärkningsvärt på en så lång färd under så lång tid.

Just detta med att barnen var med tyckte jag var intressant. Linda berättade att barnen ofta öppnade dörrar där annars kanske misstänksamhet och byråkrati väntat. De ankrade ofta upp vid små öar och mindre byar där de inte kunde språket men barn har en naturlig förmåga att hitta lekkamrater vilket underlättade konakten med lokalbefolkningen. De stannade en längre tid i en hamn på Sri Lanka och där var det noggrann kontroll vid landgång med detektorer likt säkerhetskontrollen på flygplatser. Dock behövde familjen Hammarberg aldrig gå genom dessa kontroller p.g.a. att säkerhetpersonalen fattade tycke för barnen och kände igen dem.

Föreläsningen var intressant och inte den sista jag kommer att bevista i höst. Den 5 november kommer Åke Mokvist till Arbis i Nykarleby och då kommer jag åter att bänka mig för att höra honom berätta om ”Ovanliga möten i ord och bild”. Jag har läst den ena av hans böcker ”De ovanliga”. För att citera direkt från Arbis hemsida: ”Åke väcker frågan om det är tillåtet att välja sitt eget sätt att leva och om alla har samma rätt och värde.” Som ni ser är jag intresserad av människor och levnadsöden som inte finns i boxen vi försöker stoppa in folk i.

gammel ahlnäs hamn
Här en bild från en av våra byhamnar. Den har inte Mary af Rövarhamn besökt men nog Vasa där skeppskatten Båtsman gick i land och höll sig borta ett par dygn. 

Om Båtsmans äventyr i Vasa finns att läsa på http://symary.com/2015/09/18/vilse-i-vasa/

Vän med vinden och vän med sig själv

Ikväll när jag kom hem efter spanskakursen blev jag ståendes en kort stund i mörkret och bara njöt av vinden som blåste i trädtopparna. En frisk sunnan. Vit snö på marken och mörk skog i väster samt min vän vinden som känns så trygg och nära.

I inboxen på Outlook låg ett mail med tips om en föreläsning på Arbis i Den Lyckliga Staden torsdagen den 12 mars. Det är Mia Thörnblom med en föreläsning om hur vi hanterar de situationer, relationer och konflikter vi möter i livet. Mia verkar vara en kompetent föreläsare och har också valts till Årets talare år 2012 uti kungariket.

Säkert har jag sedan tidigare fått mig till livs delar av hennes visdom från annat håll men allt kan inte vara gammal skåpmat och med en god föreläsare får man alltid inspiration och höjd motivation till ett bra liv. En kick i slutet på vintern. Ett sätt att bli bättre vän med sig själv och för att se möjligheter och lösa problem. Det kan man ha nytta av både i arbetslivet och som privat. Det är vad jag hoppas på av denna föreläsning. Jag tror jag skall anmäla mig.

Detta som tips till eventuellt hugade. Föreläsningen heter Hur svårt kan det vara? och startar kl. 18.30.

fastlagssoppa
Sister Jane bjöd idag på en riktigt god fastlagssoppa! Så där mustig och med rätt konsistens. Även salig mor var en god kock när det gäller fastlagssoppa så äpplet faller inte så långt från trädet. Någon fastlagsbulle tog jag inte även om den också var hemmagjord. Jag är inte så mycket för sådant.

 

På rätt kurs

Idag kom katalogen över höstens kurser hos Medborgarinstitutet (MI). Även min spanska kurs fanns med, samma veckodag men med annat klockslag och annan lokalitet. Passar kanske mina kurskamrater bättre eftersom flera hade problem med att hinna i tid. Själv kommer jag att missa de två först kurstillfällena men förhoppningsvis kommer jag ändå att få tala spanska och öva. Roligt är att en nybörjarkurs i spanska också startar. Det brukar alltid gå att fylla en sådan, sedan beror det på hur många nivåer de orkar. Även en nybörjarkurs i tyska är på gång vilket också är glädjande för att inte tala om en kurs i kinesiska. Ryska lyser däremot med sin frånvaro vilket förvånar något. Möjligen kan det bero på lärarbrist eller för litet förhandsintresse. Fint är i alla fall att ett flertal språkkurser anordnas, inte bara de jag räknade upp.

Kurs i hantering av digitalkameran går även detta år min näsa förbi eftersom det är samma kväll som spanskan. Synd, annars hade jag också anmält mig dit. En föreläsning om Världsnaturarvet Höga Kusten – Kvarken hade varit intressant men även där krock tidsmässigt. Spännande blir att se vilka intressanta föreläsningar Arbis i Den lyckliga staden har att bjuda denna höst. Deras torsdagsföreläsningar brukar dra mycket folk ofta hittar jag något som intresserar. Vid koll på nätet finner jag Paolo Robertos ”Find your fighting spirit”, en föreläsning om att våga misslyckas, att aldrig ge upp och att alltid låta nyfikenheten vara lite större än fegheten. Den föreläsningen tror jag blir bra, kanske det finns fler.

Ja, inte har jag då fritidsproblem. Möjligen att jag har för lite fritid då.

örnsköldsvik 2014
Att gå på kvällskurs och höra föreläsningar är att lyfta sig själv något. – Kranarna i Örnsköldsvik.