Om jag bodde i Korsholm

Samtalsämnen, insändare och inlägg på Facebook saknas inte denna vinter i Östebotten.  Äntligen en riktig vinter, vargars och skarvars vara eller inte vara, kommunsammanslagning mellan Korsholm och Vasa skapar talrika insändare i Bladet, Kap Verde-flyget som spottade eld ur ena motorn bekymrar folk och gratis preventivmedel till ungdomar upprör känslorna för att inte tala om snöröjningen på vägarna som fått ta emot mycket kritik.

Jag yttrar mig denna gång om kommunsammanslagningen mellan Korsholm och Vasa som oförtrutet traskar på i lokalpolitiken nära provinshuvudstaden. Även om jag inte bor i någon av dessa kommuner. Jag yttrar mig eftersom frågan har större betydelse än bara en affär mellan två kommuner.

En sak som talar för sammanslagning av kommunen Korsholm och staden Vasa är det geografiska läget och att Smedsby i praktiken idag är en stadsdel i Vasa. Även Kvevlax kan i det närmaste betraktas som en förort till Vasa. På en kvart är kvevlaxbon med bil inne vid Salutorget i Vasa.

Två saker talar emot: centraliseringen och språkfrågan.

Vi har idag en kraftig rörelse mot ett allt mera centraliserat samhälle. Inte bara i Finland utan i hela världen. I Finland talas det om att regionpolitiken i framtiden kommer att beröra de 20 största städerna. Resten då, är det bara s.k. skräpytor? Vi som bor i byar och glesbygd, är vi dömda att försvinna för att ersättas av storjordbruk – där sådant är möjligt–, storskaligt skogsbruk och välbehövliga rekreationsområden för den på natur svältfödda stadsbon? Allt i ekonomins och effektivitetens namn.

Jag anser inte att det är en bra utveckling. Hela Finland skall leva, inte bara storstäderna och resten av städerna som inbördes kämpar om utrymme och status.

Just detta med inbördes kamp mellan städerna är ett av huvudargumenten för fusionsivrarna. Det gäller att Vasa kan hävda sig mot konkurrenten Seinäjoki; på ett sätt kan jag förstå dem. Framtiden hotar att slå samman landskapen Österbotten och Syd-Österbotten och vilken blir då provinshuvudstad? Vilken av dessa städer gynnas mest av centralmakterna riksdag och regering? För det är där som makten finns, hos våra riksdagsmän och -kvinnor som lovar runt, håller tunt och har en vidunderlig förmåga att slingra som en mask på metkroken när de krävs på svar, ja eller nej. Oftast blir det ett nja och sedan röstar de emot en levande landsbygd!

Vi skall inte för ett ögonblick inbilla oss att byarna i periferin i storkommunen Vasa får mycket att säga till om. Efter en övergångsperiod på tre år är allt glömt och majoriteten styr och ställer. Allt i demokratins namn.

En sak som jag observerat ibland är hur lite ungdomen i Vasa känner till den omkringliggande landsbygden. Inte sällan får jag frågan från någon ung försäljare i Vasa: Oxkangar, var finns det? Har aldrig hört talas om! – Och dessa ovetande kommer i framtiden att rösta fram politiker som gynnar deras intressen.

Jag tror helt enkelt att stadsbor och deras politiker inte känner till landsbygdens behov eller nämnvärt bryr sig därom. Det talar emot en samgång mellan Korsholm och Vasa.

Något minst lika viktigt är språkfrågan och svenskans överlevnad i Finland. Vi har idag inte en enda kommun på fastlandet som är helt svenskspråkig. Alla finlandssvenska kommuner är därmed tvåspråkiga och varför skall vi då överhuvudtaget ha svenska som förvaltningsspråk i kommunerna? Kostar bara pengar samt är krångligt och tidsödande. Så kan politiker och tjänstemän resonera i framtidens Vasa. Korsholm har idag en 70-prosentig majoritet för svenskan, något som kommer att bytas ut mot en 30-prosentig minoritet. Och som vi vet så bestämmer majoriteten.

Inte för att jag vet men jag kan gott tänka mig att redan idag är det finska som till största delen talas i korridorerna hos förvaltningen i Vasa. Det ändras knappast ifall Korsholm kommer att införlivas med Vasa.

Vi har idag en bekymmersam situation för svenska språket i Finland och inte blir den bättre genom att allt större enheter av olika slag skapas där svenska språket riskerar att försvinna i surret. Enda sättet att värna svenskan är att det finns enheter, inklusive kommuner, där svenskan har en klar majoritet. Genom en samgång mellan Korsholm och Vasa kommer ytterligare en kommun som har svenska som majoritetsspråk att försvinna.

Som om detta inte vore nog; igår läste jag i Vasabladet en artikel med rubriken ”Lanskapen kan svälja kommunerna”. Där framgår med tydlighet det hot som landsskapsreformen utgör för kommunerna. Landskapen kommer att ta över hälften av kommunernas budget och vad blir då kvar, lokalt och regionalt? Speciellt som landskapen inte har beskattningsrätt utan är hänvisad till de vindar som för tillfället blåser i granitborgen. Och de kan minsann vara turbulenta.

Landskapen är också för många, påstås det. Det kan betyda att lilla Östebotten i framtiden slås samman med Södra Österbotten och då har vi kustsvenskar inte mycket att säga till om i så viktiga frågor som sjuk- och åldringsvård.

Skulle jag få delta i en folkomröstning i Korsholm skulle jag rösta nej därför att jag är emot en allt större koncentration i samhället och för att värna svenska språket. Jag tror inte de ekonomiska vinsterna med en samgång är stora utan det handlar mera om städernas kamp i Finland. Tyvärr.

Om det sedan blir en folkomröstning är en annan sak. De politiker som är för en samgång med Vasa är uppenbarligen rädda för att förlora i en sådan omröstning och därför bör den inte genomföras och absolut inte vara tvingande. Jag anser däremot att en så stor och i det närmaste livsavgörande fråga som ens hemkommuns existens är just en sådan fråga som borde avgöras i en folkomröstning. – Om man sedan röstar bu eller bä är upp till var och en.

 

 

Streta emot! – bygg din egen Cowboykåk

Vi på landsbygden förpassas allt mer ut i periferin. Landsbygdens avfolkning är ett stort problem och centraliseringen som sker i samhället spär allt mera på denna flyttningsrörelse genom kommunsammanslagningar, landskapsreformen, sjukvårdsreformen och andra reformer som minskar antalet enheter med allt längre avstånd till service och centra av olika slag för befolkningen på landsbygden. Redan nu bor två tredjedelar av befolkningen i städer eller tätorter. År 1950 var det tvärtom. Det finns andra siffror som säger att fyra av fem finländare bor i tätorter. Prognoserna ger inte heller någon svängning i migrationen utan tvärtom, koncentrationen fortsätter.

Ett exempel på denna centralisering är ett förslag där det i Österbotten bara skulle finnas tre hälsovårdscentraler. TRE, ta in den siffran! Även om minskningen inte blir så dramatisk så visar ändå förslaget vartåt det barkar. Jag har tidigare i ett inlägg berört långt framskridna planer på att frånta Vasa centralsjukhus status som fulljoursjukhus men påföljd att jag personligen skulle få över en halvtimmes längre resa till Seinäjoki i ett akut sjukdomsläge eller vid allvarlig olycka. Ett beslut i den politiska kohandeln inom regeringen där man bortser från fakta och driver på centraliseringen. Att de täcks! – har blivit ett slagord i kampen för att rädda sjukhuset i Vasa. – Jodå, de täcks för landsbygdens befolkning i Österbotten är inget att bry sig om.

Flyttningsrörelsen är från landsbygden till städer men, MEN, så finns det dessa motsträvare som gör tvärtom. Tyvärr är de alltför få. Det är ändå glädjande att det finns de som väljer en annan livsstil och inte vill vara med i ekorrhjulets allt snabbare rotation.

En sådan är Dick Bewarp i Mårdsjön/Jämtland. En frisk fyr. Nu går på SVT1 en serie om hur han flyttade från storstan till Norrlands inland och där med egna händer skall bygga sig ett hus i stock. Detta trots att han inte tidigare ens snickrat ihop en fågelholk, som han säger.  Jag har redan tittat ett par avsnitt på SVT Play där man nu kan se hela serien. Annars är det ikväll, söndagen den 25 juni 2017 klockan 21.50 svensk tid som seriestarten sker. Senare i veckan kommer repriser.

Det är just sådana program jag vill se. Intressant att se hur han klarar av att bygga sitt hus men också hur han umgås med grannar och får hjälp av de andra i byn. De två första avsnitten lovar gott. Det finns fler olika Mårdsjö i kungariket men jag tror att jag lokaliserat vilken by det är en bit från Östersund.

Programmet heter ”Cowboykåken” och varför kan man inte själv bygga sin egen cowboykåk eller driva sitt eget projekt i samma anda. Alla behöver inte göra samma sak utan det viktiga är att man gör det man känner för och vill prova. Det kan misslyckas men chanser är ändå stor att det blir vinst i livet på ett eller annat sätt. Streta emot och sträva framåt!

Detta är mitt bidrag, förutom sommarpratare och sommarvärdar på radio, till aktivitet regniga sommardagar och –kvällar. Jag passade på idag förmiddag att ta mig en första titt på denna serie eftersom det regnade. Hela natten regnade det förresten men midsommaraftonen var fin med sol även om det inte var speciellt varmt i luften. Och lite mygg! Jag undrar om de inte frusit bort denna kalla vår? Det får vi i alla fall hoppas.

Nu två veckor jobb, sedan semester i en hel månad! Då kan värmen komma!


Cowboykåken på Sveriges TV1

Några detaljstudier i naturen sent på midsommarafton. Detta är väl en smörblomma?
Detta är då helt säkert vita syrener. Ifjol midsommar hade redan de hunnit blomma ut men i år kom de passligt till midsommaren.
Vackra även de i sin enkelhet
Granskotten har redan växt till sig 15 cm.
För att inte tala om gårdseken som fått fina, friska blad

Här är den, Cowboykåken