Just så! Jag är inte brydd! – Kvinnliga uttryck?

Jag har funderat på detta med språket igen. Det gör jag ofta.

En sak jag lagt märke till att det finns skillnader mellan män och kvinnor när det gäller användandet av vissa ord och uttryck och hur de låter här i Svenskfinland. Kvinnorna alltså, och i Helsingfors framför allt. Där har yngre och förmodligen akademiskt skolade kvinnor ofta en knarrande röst som malar på i jämt tempo ända till slutet på meningen där rösten går upp i tonläget för att liksom dö ut i sista stavelsen. Har ni lagt märke till det? I t.ex. radio- eller TV-program. Åtminstone jag får en känsla av att de är en smula blasé. Är detta någonting typiskt för Helsingfors-svenskar av kvinnligt kön eller inbillar jag mig?

Något som jag däremot helt säkert inte inbillar mig är användandet av uttrycken ”inte brydd” och ”just så”. Jag vill påstå att det är framför allt finlandssvenska kvinnor som använder de två formuleringarna. Jag har aldrig hört eller sett en man använda de uttrycken.

”Jag är inte brydd” brukar sister Jane säga och då menar hon att hon inte bryr sig och inget får henne att ändra sig. Ordet brydd finns förvisso i Svenska Akademins ordlista men betyder då förvirrad! Andra synonymer är villrådig, rådvill, förlägen, besvärad, handfallen, förbryllad, konfunderad, bortkommen, ställd, perplex, generad vilket jag också kan hålla med om. Alltså något helt annat än att inte bry sig.

Det som jag tycker är mest lustigt är uttrycket ”just så” som höjden av indignation. ”Just så” – vad var det jag sa! Uttrycket används ofta i sociala medier och jag menar att det är nästan enbart finlandssvenska kvinnor som använder uttrycket. Det må de göra; jag brukar tänka att där var det en som fick rätt! Åtminstone enligt eget huvud. – Rätta mig om jag har fel!

Till sist ett ofog som är vanligt förekommande i kungariket. Användandet av var, vart och varifrån. Senast idag läste jag på Facebook: ”Vart åker ni ifrån?” Här har hen lyckats få in vart och (var)ifrån i samma mening i betydelen: ”Varifrån åker ni?”.

Just så! Det heter ”Var är du?”, ”Vart åker du?” och ”Varifrån kommer du?” och inget annat.

Här har vi Ida Lundbergs snöskoter på museet på Österö. Hon var kvinnan som inte var brydd att ta sig fram både vinter som sommar långt ut till havs.

 

Annonser

Snålhet i lördagskvällen

Sommaren har tagit ett steg närmare i och med att grillkiosken vid bron har öppnat. Jag svängde in där igår kväll med Brunte en stund innan de stängde och fick mig en grillad korv. Lika god som ifjol var den och kunder fanns det också trots att det inte direkt var någon sommarvärme.

En pigg tjej, ny för året om jag inte har fel, tog emot beställningen och lite pratglad var hon också. Jag hade nästan lust att fråga: Vems fleck e tu? – Nå, det gjorde jag inte, men kanske nästa gång.

Hon frågade om jag skulle ha en eller två korvar och när jag bestämde mig för en var hon snabb att replikera: Det blir bara en då för att stilla snålheten. – Det hade hon rätt i för egentligen var jag inte hungrig utan bara lite sugen på säsongens första grillade korv.

Med snålhet menade hon inte att jag var gnidig eller sparsam utan att jag helt enkelt var lite sugen på grillad korv. Jag blev lite osäker på om snålhet  i samband med att vilja äta god mat finns i rikssvenskan eller om det är ett dialektalt/finlandsvenskt uttryck. Därav min förklaring och efter lite forskning fann jag att så är fallet enligt Institutet för de inhemska språken.

”På tal om snålhet är det bara i Svenskfinland som man kan vara snål på någonting gott, dvs. sugen på någonting. I Sverige betyder snål endast sniken och girig. Däremot kan snålvattnet mycket väl rinna också i Sverige.”

fågel
Svalorna har kommit, dem är jag inte så glad åt, men denna lilla fågel gillar jag bättre. Den får gärna sitta på TV-antennen istället för kajorna. Visst är det en sädesärla?