Livet på landet,  Upplevelser

Sommarens utflykt och mopedmarodören

Noterade härom sistens att ordet ”magisk” är inte fullt så frekvent i år som tidigare. Den magiska våren 2020 låter aningen malplacerat. Däremot har ordet ”skrämmande” fått vind i seglen. Nästan allting är skrämmande nu för tiden. Huuu…

Sommarens utfärd är gjord! Tillsammans med sister Jane och svåger begav jag mig igår till Österö för att där inhandla fisk. En korgförsäljare skulle också finnas på plats, något försenad. Kusin, som är fiskare, var dock redo att avyttra fisk till hugade. Jag köpte en rökt sik. Smakade mums till lunchen. Sister var mera spendersam. Ett besök i butiken gjordes också. Skärgårdens handelskompani, en seg byabutik som vägrar att ge upp. På 1960-talet sålde vi ägg till den butiken från vårt hönseri. På utsidan finns en terrass mot sjön som är avsedd för kunderna. Bara att slå sig ned och kanske avnjuta en glass. Några bekanta fanns på plats som konverserades. Inte konserverades, tack och lov!

I år är det ingen skärgårdsmarknad i nämnda by så då blev det denna utfärd istället. Till sist dök korgförsäljaren upp men det blev ingen affär. Hans korgar var för små för mina veckoinköp. Jag har nämligen tänkt införskaffa en rejäl och slitstark spånkorg istället för plastpåsar. Jag får spana vidare.

Låg på soffan och tog mig en välförtjänt tupplur. I slummern hörde jag en moped som gasade på någonstans på utsidan, förmodligen på landsvägen. Ett jämnt surrande som aldrig tycktes ta slut. Skall den inte köra förbi någon gång, tyckte jag allt mera irriterat i sömnen. Står den här utanför och kör med fullt varv på? Till sist kravlade jag mig upp ur soffan för att göra en utredning. Jo visst, ett starkt surrande kom från köksregionerna och i ögonvrån såg jag något stort flygande. Nästan som en sparv. Försvann genast bakom mikrovågsugnen utan att jag kunde se desto mera. Till sist tystnade surret och ordningen var återställd. Vem var mopedmarodören?

Sommaren rullar på och snart har halva sommaren gått. Ett tecken på tidens framfart är att vägrenen har blivit slåttad av vägverket. Ovanligt många husbilar syns också till medan de svenskregistrerade bilarna lyser med sin frånvaro. Normalt denna tid på sommaren finns svenska bilar överallt. Jag har ett par fredagar roat mig med att lägga märke till hur många svenska bilar jag ser när jag kör till köpladan för att göra mina veckoköp. Förra fredagen såg jag tre svenska bilar och två norska på en sträcka av 100 km. I fredags ännu färre. Var blev den fruktade invasionen av?


Skärgårdens Handelskompani, Österö – Google Maps, Street View

Se där sitter ju herrn själv parkerad i soffan utanför Skärgårdens Handelskompani på Österö.

Ingen stor köplada men där finns det mesta som kan behövas för att överleva.

Följande dag hittade jag denna krabat lugnt krypandes på min skärbräda. Att den kunde ha så högt ljud när den surrade med sina vingar! Vad är det för sort? Skalbagge? Jag baxade den på en sked och bar ut den på gårdsplan. Där fick den klara sig själv.

Förra fredagen hade vi sedvanlig träff för radiovännerna på en villa på Pörkenäs strax utanför Jakobstad. Det blåste en hel del så vi fick mest hålla oss inomhus och myggfritt var det. Roligt att åtminstone något är som förr.

 

2 kommentarer

  • Annepauline

    Åh, vilken vacker guldbagge! Vad bra att du bar ut den istället för att förpassa den till de sälla jaktmarkerna. Man ser dem ganska sällan, och ja, låter gör de. Högt. En annan skalbagge som låter riktigt högt är ekoxen. Dem ser man ännu mera sällan än guldbaggarna. Jag tror att ekoxarna låter när de känner sig hotade. Att så små kryp kan låta så högt! De här baggarna är utrotningshotade så det gläder i alla fall mig väldigt mycket att du bar ut din mopedmarodör.

    • Per

      Nå, vilken lättnad att jag inte stampade sönder den om den är utrotningshotad. Jag brukar låta det levande leva vidare i de flesta fall. Undantaget myggor. Och älgflugor!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »