Pengar på både gott och ont

Som bloggare kan en få det hett om öronen om inte bloggandets affärer sköts korrekt. Jag läser i Aftonbladet att storbloggaren Alexandra ”Kissie” Nilsson i kungariket fällts för smygreklam och därmed dömts till vite om 100 000 kronor om hon gör om grejen. Därtill har skattemyndigheterna ålagt henne 160 000 kr i skatteböter för att hon inte redovisat förmåner och intäkter.

Det må vara hur som haver med dessa göranden och låtanden, det som förundrar mig mest är att en storbloggare kan komma upp i stora inkomster genom reklam och andra sidointäkter. Det är frågan om miljoner kronor för de mest framgångsrika inom det som modernt kallas influensers. De bildar bolag och anställer t.o.m. folk.

Visst är det roligt om många läser mina inlägg men jag har inga ambitioner att tjäna pengar. Min blogg är alltför liten och jag har alltför litet nätverk att hissa upp som segel. För det handlar också om att ha många vänner, bekanta och följare, inte bara inom bloggvärlden utan också via Facebook, Instagram och YouTube, för att inte tala om ett personligt nätverk i verkliga livet. Det gäller att vara populär och känd, att ha kontakter.

Jag följer en del bloggar och även någon youtuber och jag tycker mig se en del unga tjejer, för det är ofta tjejer, som kämpar om att öka sitt följarantal och komma upp i rangordning. Just detta med att få ett s.k. samarbete, att göra reklam för en produkt eller tjänst. Det ger kanske inte alltid så mycket klöver för en liten blogg, det kan t.o.m. kosta pengar om ersättningen är i varor, men det är också lite av en statusgrej.

”Underbara Clara” skrev nyligen ett inlägg i frågan och visade insyn i detta med bloggande och reklam. Hon har lyckats väl och är värd all beundran för den affärskvinna hon också är. Att hon sedan har skinn på näsan är inte heller fy skam. Det är just därför jag läser henne.

Hon och hennes säljföretag söker upp företag och föreslår samarbete. Det är alltså en offensiv marknadsföring. Att vissa företag inte begriper den stora genomslagskaft och inflytande som en stor blogg har är en annan sak. Som hon själv skriver så visar hennes företag fina siffor men det är slit bakom varenda krona. Det fordras alltså mera än att bara skriva för att verkligen göra pengar på sin blogg. Eller rättare sagt, för att bara skriva och lyckas måste man vara sjusärdeles bra på att berätta och formulera. Inte alla förunnat.

Nejdå, jag lunkar på med mina alldagliga skriverier och har en liten men trogen skara som följer och läser. Det är jag tacksam för och speciellt vill jag tacka de som kommenterar. Utan kommentarer är bloggen bra mycket mera mager.

Ibland åker jag på utfärd och i morgon bär det av. Kanske jag t.o.m. får se en skymt av Underbara Clara. Vem vet?


Kissie har dömts för smygreklam

Resonemanget bakom annonseringen – Underbara Claras blogginlägg

 

Många

Samarbeten har jag inte med däremot ett och annat hus. Detta är mitt barndomshem. Visserligen fallfärdig men likväl en kär stuga.

 

Annonser

10 reaktioner till “Pengar på både gott och ont”

  1. Jag tycker att du resonerar mycket klokt här P.J. Du bär visserligen inte den internationella arbetarklassens traditionellt symboliska huvudbonad, ”gubbkepsen”, men jag tycker att du ska behålla din ”Urkulthatt”, som jag kallar den, istället för att byta stil och ståta iklädd kapitalistens svarta cylinderhatt.

    Och vad gäller den saken – i morgon som redan är idag – håll i hatten i det potentiella busvädret.

    Gilla

    1. Ja, jag gör så gott jag kan, även med resonerandet. Förhoppningsvis på en sansad nivå även om jag också kan göra klaviaturtramp.
      Gubbkepsen har jag inte provat på än. Min far hade sådana, plus hatt, dock ej cylinderhatt. Jo, jag behåller min Urkulthatt. Tills vidare. Den sitter dock inte idag på huvudet när jag beger mig ut i vintern. Måtte Bettan rulla på och beskydda mig för ev. ruskväder.

      Gilla

      1. Vad gäller det där med gubbkepsar har jag en liten (sedeslärande?) historia. Vi var i Barcelona, och jag hade för en tid sedan i en bok sett den där bilden från tidigt 1900-tal på en stor folksamling (USA tror jag), fotograferad ur ett fågelperspektiv. Det var någon märkvärdighet på gång, och folkmassan var lika skiktad som olja och vatten. Det är från bildtexten jag har stulit tanken på kepsen som en av arbetarklassens internationella symboler, och stormhatten som överklassens. De blandas inte. Man ser tydligt kepsarna samlade på sin kant, och de höga hattarna minglar på sin, var och en för sig – fastän tillsammans. Så skiktade man ett samhälle då.

        Nåja, vi var i Barcelona, jag tittade in i ett exklusivt skyltfönster, och jag sa till min äldste son att jag funderat på att köpa en keps – underförstått som en klassmarkör. Hans reaktion var: ”Om du köper en gubbkeps kommer jag aldrig mer att prata med dig!” Vägs ände. Jag påminde honom, som nu är vuxen med egna barn, för ett antal år sedan om episoden. Hans reaktion vid detta senare tillfälle var: ”Man ska väl för f-n inte lyssna på en tonåring.”

        Det finns en fortsättning, och en sensmoral, flera förresten, till denna påbörjade historia, men jag förfasas över hur långt redan ovanstående blev, så vi får skjuta på den knorren. – cliffhanger du vet. Du får istället lite god musik att somna till:

        Gilla

        1. Oj, upptäckte här en kommentar som jag höll på att missa. Får skyllas på resan till Jokkmokk.
          Frågan inställer sig naturligtvis, har du idag köpt din keps?
          Själv kommer jag inte att köpa någon gubbkeps, en basker vore mera uppseendeväckande. Fast det vågar jag nog inte.

          Gilla

  2. Förresten, hur gick det med bilen du skulle hämta här i Sverige och köra hem åt en släkting? Har för mig att du skrev om det för ett bra tag sen, är den levererad ???

    Gilla

    1. Jo, bilen är inhandlad men det blir troligtvis först i april som jag kör ned den. Så den står där uppe i Pajala tillsvidare.

      Gilla

  3. För en del år sedan läste jag rätt många bloggar, nu för tiden läser jag inte flera än ett par tre. Det verkar som om bloggandet är på bortgång, det finns så många andra kanaler. Kissie och alla andra ”stjärnor” får uppdatera allt vad tygen håller. Kommentarerna minskar även om bloggarna slänger in någon ”het potatis” då och då för att tillfälligt öka på i kommentatorsfältet. Du kanske får höra dig för med företag och ”ta in” lite reklam på bloggen, hehe, dryga ut pensionen. Nä, förresten, gör inte det, då blir det genast en press på ditt skrivande och det blir förmodligen inte bra. Din blogg är så himla trevlig precis som den är!

    Gilla

    1. Roligt att du gillar The original and only. Well, jag skulle visst kunna skriva nåt bra om en produkt eller tjänst som jag gillar. Det har jag troligtvis också gjort men kan inte i skrivande stund komma på vad. I alla fall var det gratis i så fall. Någon bild har jag sålt som hittats på bloggen men det är inte heller några större affärer. Hmm, dryga ut pensionen, något att fundera på 🙂
      Tja, är det färre bloggar nu? Jag tycker det dräller av bloggar. Alla faller inte mig i smaken men jag har kanske ett dussin som jag kollar regelbundet. Och ibland tar jag ett stickprov mitt i högen. Jag borde kanske skriva ett inlägg om de bloggar jag följer och göra en analys?

      Gilla

    1. Vad fint att mina enkla ristningar faller dig i smaken. Lyckas jag få in någon lustifikation är jag mer än nöjd. Ofta handlar det om konsten att formulera.
      Tack, jag skall nu resa mig upp ur stolen och se mig omkring i staden. Så att jag har något att skriva om.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.