Någon häst såg vi inte på scen trots att pjäsen hette ”Finsk häst”. Upplevelsen salufördes som komedi men uppriktigt sagt så saknades de riktigt stora gapflabben. Visst fnissade jag emellanåt men komedi med stort K var det inte. Inte heller tyckte jag att det fanns en klar handling, en röd tråd. Husbonden och sonen i huset fick den fina idén att sälja traktens hästar till slakt i Italien. Lättförtjänta pengar för de som inte annars hade det så gott ekonomiskt. Tyvärr körde djurtransporten i diket redan i byn och den ekonomiska succén uteblev. Istället fick de en massa köttbullar i frysen. En stöld kryddade också handlingen men annars var den…