Den första dagen

”Sista dagen” var rubriken på fredagens inlägg. ”Den första dagen” är dagens rubrik. Och varför det? Jo, idag är det första vardagen som jag inte åker till jobbet i tidig otta, stämplar in och griper mig an dagens uppgifter. En ny era börjar!

Jag hade gott kunnat snusa till 7-8 på morgonen men si, det gjorde jag inte utan något helt galet, kanske någon tycker. Istället väckte mig telefonen vanlig tid vid halv fem och jag hade inga svårigheter att kravla mig upp ur bingen. Frukost avåts i sedvanlig ordning medan jag lyssnade på Vaken på P4 fram till nyheterna klockan fem finsk tid.

Surfade runt lite, grejade lite i köket och kvart över sex satte jag mig i bilen och åkte iväg, bara en halv timme senare än normalt men i tillräckligt god tid för att passera Saltgruvan halv sju när de drar igång maskineriet där. Va, bara åka förbi! Så skönt det kändes att veta att nu kunde jag göra vad jag själv ville, sova till nio eller köra till Storsand med kameran. För det var det jag gjorde.

Under färden dit kunde jag se ett Pampas som vaknade, folk körde, cyklade, gick till sina jobb medan jag susade vidare till Storsand där vågorna stillsamt svepte in mot den långa sandstranden. Inte en människa kunde ses så långt ögat nådde och inte ett främmande ljud hördes; bara vindens sakta sus och vågornas ständiga smekningar av stranden. Och så jag med kameran.

Tyvärr blev det inget fint fotoväder som jag hoppats. Men en liten film fick jag därifrån och i den är ljudet det viktigaste. Vågorna, en tidig måndagsmorgon i september.

På väg hem sprack molntäcket upp och vid Byholmen här i byn stannade jag till och fick några bilder från hamnen där. Solen behagade titta fram.

Egentligen var det mera en symbolisk resa än ett allvarligt försök att få fina bilder. En resa som visade att jag kan åka när och vart jag vill. – Nåja, ett påstående med viss modifiering men ändå. Det finns tyvärr mera än tid och vilja som påverkar ens liv.

Annars har jag mest grejat här hemma idag men en tupplur unnade jag mig allt efter lunch. Inte den korta på 10-15 minuter som i Saltgruvan utan nästan en hel timme. Vilken lyx!

Det var den första dagen!

 

Helt allena på Storsand
På stigar en bit in i strandskogen men inom hörhöll för vågorna på Storsand 
Inte så dumt heller hemma i byn
Än ligger båtarna vid bryggan.
En fin början på veckan. Var skall detta sluta?
Annonser

Fotosafari till Storsand

Efter regn kommer sol och ofta då också fina fototillfällen när regnmolnen ännu hänger tunga på himlapällen. Det kan bli riktigt fina färger när solen går ned bland mörkblåa moln i väster.

Ett sådant tillfälle var i onsdags efter regnet. Jag tog kameran och körde iväg på måfå. Stannade först till vid Nybron i byn men fortsatte till Fjärdändan i Oravais där jag många gånger tittat på bäcken som rinner ut i fjärden. Den skulle bli ett fint motiv har jag tänkt, men åkt förbi. I onsdags stannade jag och knäppte några bilder.

Byholms hamn skymtar uppe till vänster. Första stoppet i vår egen by.

Sedan fortsatte jag till Storsand i Monäs. Storsand ger verkligen skäl för namnet, så lång sandstrand där finns. 2,5 km lär den vara. Ett eldorado för den som vill bada och steka sig. När det är fint väder, vill säga. I onsdags var det rätt kyliga vindar när jag sent på kvällen besökte stället. Jag fick flera fina bilder men jag var inte ensam. En annan fotograf var också där men vad jag kunde se så fotograferade han med mobilen.

Nästa anhalt var hamnen i Monäs där jag många gånger sett Monäsrodden segla/ro förbi. Årets rodd sker nästa lördag den 29 juli. Är vädret oss nådigt funderar jag på att åka dit och se starten.

Det är ganska rogivande och intressant att sakta rulla genom den österbottniska sommarkvällen på jakt efter fina fotomotiv. Det gäller att inte ha så hög fart utan mera söndagsåka för att upptäcka pärlorna i vårt landskap och också ha tid att bromsa in. Många gånger när jag åker bil så ser jag i ögonvrån fina vyer svischa förbi men inte stannar jag alltid då. Egentligen borde jag tvärnita för tillfället kommer kanske aldrig igen: det perfekta ljuset, solens läge, det rätta motivet.

Här kommer några bilder från i onsdags.


Monäsrodden 

Storsand

Rena idyllen i Kaitsor. Kaitsor är en by full av fina tomter att bygga på.
Stopp vid bäcken i Oravais Fjärdsända
Storsand i Monäs. I väster kan man ana det sista av solen.
Någon annan var redan på plats och t.o.m. ut i böljorna som rullade in mot strand.
Speglingar i strandvattnet som krusades lätt av vinden. Sand, bara sand.
På väg hem besökte jag Hamnen i Monäs. Lugnt och stilla där. Inte en kotte syntes till.

Monäsrodden

Idag har jag tittat på båtar. Allmogebåtar med segel och även med framdrift av åror. Jag har besökt Monäsrodden, ett årligt återkommande evenemang som jag gärna besöker om vädret är passligt. En liten marknad fanns också i hamnen där jag bjöds på sockrade nötter av en förhoppningsfull försäljerska. Några nötter blev inte inköpta av mig, även om de var goda. Istället inhandlade jag en bilderbok från byn. Hembygdsforskarna har varit i farten och tillverkat en intressant bok med gamla foton från Monäs.

Damerna som sålde böckerna var väldigt entusiastiska. Jag blev riktigt upplivad av deras säljargument. Till sist valde jag ändå bara bilderboken.

Någon laxsoppa blev det inte för mig detta år. Istället tittade jag på veteranbilar som var utställda i hamnområdet. Några var riktigt gamla veteranbilar, typ T-Ford; andra var stiliga amerikanare med mycket plåt och med lack och krom i bästa skick.

Hur det gick med seglingen vet jag inte för jag avlägsnade mig utan att båtarna gått i mål. De gör en rejäl runda ut till havs och förloras då ur sikte för allmänheten som samlats på bryggan. Man vet liksom inte vad som händer där ute.

Här infinner sig en stilla undran: i detta tekniskt avancerade tidevarv, kunde man inte ha storbildsskärm i hamnen som visar de olika båtarnas positioner och banor? Ok, jag förstår att mina funderingar stöter på diverse tekniska och ekonomiska blindskär. Men ändå, värre saker har man löst. Kanske jag stannat en stund längre om jag fått följa med hur de olika båtarna framskred på böljorna de blå.

monäs1
Förberedelser i hamnen
monäs3
Årvass gör sig redo för avfärd
monäs2
Med vind i segel och blanka bord strävar denna farkost ut i sundet.
monäs4
Många båtar snurrar runt inför starten för att få bästa position.
monäs5
Man kunde tro att det är en fiskarhustru som står på byggan och spanade efter ankommande fiskebåtar. Idag var det dock bara tävling och marknad som gällde.
monäs6
Med vind i seglen
monäs7
Med perfekt lack och glittrande krom
monäs8
Vem tror du hinner först att fynda bland varorna?

Cykling och segling

Dagen inleddes sittandes på en stol. Vi väntade på en hop galningar som per cykel skulle avverka ett icke föraktligt antal kilometer, 67 eller 106. 10-nde Botnialoppet på cykel gick av stapeln. Svåger med kryckor var den som hejade mest på de tappra velocipedryttarna medan undertecknad skötte kameran.

De första som kom hade enbart tunnelseende vilket gjorde att de inte med minsta min uppmärksammade de friska heja-rop som hördes på backen. Fort-fort och ännu fortare gick pedalerna i backen. Tävling, tävling. I detta skeda av loppet kan man gott spara stämbanden.

Småningom kom de mera sansade deltagarna i loppet och man kunde nu höra både glada tillrop och ett och annat stön. De flesta verkade rätt pigga eftersom solen lyste med sin frånvaro. Motionärerna är utan tvekan favoriter på denna backe. De bjöd på både svett och humor. Några klagade på backarna i byn men själv upplever jag dem som små.

Det började komma regnstänk och rädd om frisyren sökte jag mig inomhus. Det var då nästa evenemang för dagen pockade på uppmärksamhet, Monäs-rodden.

Jag skall inte trötta med ett reportage om rodden och seglandet. Men där fanns en hamn, bryggor, båtar, marknad, soppkök och ponnyridning. Och naturligtvis en mängd allmogebåtar som väntade på start i det lite småregniga vädret. ”The Mamas” bjöd på rockmusik och laxsoppan skulle naturligtvis avnjutas.

Jag fann en plats i tältet när jag skulle äta laxsoppan. Lagom trångt. En mama med barnvagn anhöll hövligt om parkeringsplats vid mitt bord som jag medgav. Med reservation för att babyn inte skrek. Nejdå, ungen höll sig mestadels lugn och mamman var ovanligt frimodig och språksam. Familjen samlades och åt soppan med till synes välbehag.

Speakern underhöll och berättade bl.a. om sina äventyr på FB. Han hade haft svårt att registera sin fru som partner. Något som han fick skippa. Istället gav han en kram åt den kvinna som FB envisades med att utse som fru.

Dagen var lyckad och som avlutning fick jag motionera grannens hund. De var på bröllop och hundstackarn behövde en tur i byn.

I väntan på sjösättning