En inledning utan avslut

Jag läste en kort inledning på en artikel som Anna-Lena Laurén, Huvudstadsbladets och Svenska Dagbladets korrespondent i Moskva skrev. Tyvärr kunde jag inte läsa resten för då måsta man prenummerera på tidningen. Hbl i detta fall. Alltmera har artiklar på tidningarnas hemsidor blivit avgiftsbelagda eller så får man bara läsa ett visst antal per tid. Jag förstår att tidningarna behöver få in pengar till löner, hyror och annat men samtidigt begränsas spridningen av deras artiklar. Det är synd för mig som kollar ett antal tidningar varje morgon. De flesta från Finland och Sverige men även Berlingske Tidende från Köpenhamn.

Jo, citatet från hennes inledning var ”En minoritet måste alltid tänka på sin överlevnad, något som är obegripligt för trygga majoriteter.” Jag kan bara hålla med för jag tillhör själv en minoritet och vet hur viktigt det är att säkra sin överlevnad och frihet. Det finns många olika minoriteter men för den som tillhör majoriteten inom ett område är det svårt att förstå minoritetens klagan, uppror, känslighet och gnäll. Minoriteten uppfattas som otacksam, jobbig och självupptagen.

Minoriteten måste slå vakt om sin särart annars slukas den snart av majoritetens norm. Detta gäller speciellt de språkliga, kulturella och religiösa minoriteterna. En annan sak är de etniska och sexuella minoriteterna för de går inte att utplåna så enkelt i ett civiliserat samhälle men de kan utsättas för persona non grata eller diskrimineras hårt.

Själv är jag finlandssvensk och därmed del av en språklig minoritet i Finland. Det låter kanske enkelt men för varje år så naggas vårt språk i kanten och majoriteten höjer förvånat på ögonbrynen om vi vågar påtala våra rättigheter, innan de flesta lunkar vidare med en gäspning. I värsta fall få vi oss pålästa att i Finland tala vi finska eller så får populister bränsle på sin brasa. Jag menar, normen är finska i Finland, därför uppfattas andra språk som jobbiga, onödig och kostsamma. Sak samma är det med färgade personer som bedöms som främmande, farliga och annorlunda. Innerst inne är vi samma människor men minoriteten måste kämpa för sin identitet. Det blir obegripligt för majoriteten, som visserligen kan störas av visuella och audiella skillnader, men som ändå lever kvar i sin trygga värld, för de är normen.

Tilläggs bör att visserligen får minoriteter i Finland kämpa för sin existens, precis som i alla anda länder, men förhoppningsvis finns ändå tillräcklig tolerans och sunt förnuft för en fredlig samexistens även i framtiden.

Det var Anna-Lenas inledning som jag tyckte var så bra på något sätt att jag ville spinna vidare med mina egna personliga tankar.

två båthus
Två båthus med högvattnet kring knutarna. Gammel-Ahlnäs byahamn i lördags.

Annonser

9 thoughts on “En inledning utan avslut”

  1. Mycket märkligt. Jag fann vad jag uppfattade som en hel artikel, läste den, och kopierade länken hit. Men när jag testade länken var det stopp! Mycket märkligt. Nedanstående länk, som jag senare fann, fungerade i alla fall, när jag skickade den till min egen e-post. Lite av ditt tema också. Få se vad som händer nu!

    http://hbl.fi/opinion/ledare/2014-04-28/598776/finland-forlorar-pa-svenskhatet

    Vad gäller Anna-Lenas artikel, för att återkomma till den; testa följande länk, och skrolla långt ner, till du finner Lauréns artikel. Jag kan i alla fall öppna den. Ifall det inte funkar för dig, så klistrar jag in texten under länken.

    https://sv-se.facebook.com/Hufvudstadsbladet
    ———————————————————————————————-
    ANNA-LENA LAURÉN
    En minoritet måste alltid tänka på sin överlevnad, något som är obegripligt för trygga majoriteter.

    [Rubrik] Håna dig själv om du vill håna
    Publicerad: 18.01.2015 19.36 • Uppdaterad: 18.01.2015 20.14
    ———————————————————————————————–
    – Min syster har flyttat till New York och gift sig med en marockansk jude. Pappa var tvungen att gå till synagogan i Astrachan och skaffa ett intyg på att vi är judar. Annars hade hans föräldrar inte låtit dem gifta sig.

    – Jasså. Och vad stod det där?

    – Att pappa regelbundet har besökt synagogan de senaste 25 åren. Hihi. Det hade jag ingen aning om.

    Jegor, en gammal vän jag inte har träffat på länge, berättade nyligen denna intressanta historia. Jag funderade länge efteråt på om en sådan bluff verkligen kan fungera i det långa loppet. Dessutom funderade jag på sanning och lögn. Hur kan man år efter år inför svärföräldrarna låtsas att man är någon man inte är?

    Kanske de egentligen förstår allt. Kanske det här inte alls handlade om svärdottern utan om framtida barn som svärföräldrarna ville garantera en plats i den judiska gemenskapen. (Det är på mödernet som judiskheten förs vidare.) Kanske det även var därför synagogan i Astrachan skrev detta intyg.

    Jag förstår dem. En minoritet måste alltid tänka på sin överlevnad, något som är obegripligt för trygga majoriteter. En minoritet måste vara både integrerad och samtidigt hålla fast vid sin identitet för att inte försvinna. En minoritet kan aldrig välja vilka språk den ska lära sig. En minoritet tillåts aldrig definiera sig själv inför majoriteten. Det fungerar alltid tvärtom.

    En minoritet anpassar sig därför och hittar på kreativa lösningar för att inte gå upp i intet. Majoriteten tycker då att minoriteten är besatt av sig själv, besynnerlig och lite komisk. Däremot tycker majoriteten i allmänhet inte att den själv är komisk.

    Den socialdemokratiska debattören Otto Köngäs skildrar på sin blogg Iltalehtis ”krokodiltårar” över Charlie Hebdo. Tidningen har stort uppmärksammat komikern Aku Hirviniems show där han stampar på finska flaggan. Iltalehti väljer att intervjua det omvittnat nationalistiska och svenskhatande Finskhetsförbundets så kallade expert på området. Det kommenterar Köngäs så här:

    ”Ni är inte Charlie Hebdo. Om ni vore det skulle ni inte ge Finskhetsförbundet spaltmeter för att breda ut sin idiotiska knutpatriotism. Ni skulle ge dem spaltmeter för att häckla dem”.

    Jag läser texten och tänker på alla de gånger Iltalehti har synat finlandssvenskarnas så kallade privilegier. På att jag aldrig någonsin har läst en artikel i sagda tidning om finska medborgare som har fått ambulans för sent därför att det inte fanns någon i nödcentralen som kunde svenska. Jag tänker på att en av tidningens kändaste kolumnister i åratal på paradplats har hånat unga kvinnor, svenskspråkiga, gröna och feminister men aldrig den grupp som han själv representerar, det vill säga medelålders, överviktiga och välavlönade män.

    Det är därför jag försvarar Charlie Hebdo och deras rätt att håna. Den som vill håna ska inte göra skillnad på folk och folk. Gör som Charlie. Börja med dig själv.

    Gilla

    1. Hur jag än försökte så var jag utestängd från artikeln. Det är nog cookies som sköter om att jag inte får läsa artikeln. Tyvärr kan jag inte prenumerera på all tidningar jag vill läsa. I detta nu kollar jag minst 7 tidningars webbsidor per dag, förutom Aftonbladet och Expressen. Därför stort tack för att jag fick läsa artikeln via ditt klipp. Även ledaren var intressant att läsa, den belyser på ett bra sätt hur det är. Utan att veta hur Anna-Lena fortsatte sin artikel så inser jag, efter att ha läst hennes skriveri, att vi har tankar i samma banor.

      Gilla

      1. Så, minsann. Du kom inte heller åt den via Facebooklänken, om jag förstår saken rätt. Det gör jag, och testade den alldeles nyss igen. Och då har jag inte ens Facebook. Kanske är det så att den som inte är prenumerant bara har tillgång till ett begränsat antal artiklar? Det har jag stött på förr. Men då borde du inte heller ha kunnat se den andra länken, ledaren.

        Jag antar att du hittade den. Man måste skrolla långt ner nu – och längre blir det när tiden går. Det enda jag behöver göra är att klicka på rutan där artikeln finns antydd.

        Gilla

        1. Rätt uppfattat. Ledaren läste jag men A-L:s text kunde jag in se och läsa. Det är nog så att man bara kan läsa ett visst antal artiklar och sedan får man vänta tills perioden är slut. Ledaren däremot är ofta fri att läsa. Det är kanske för att det mera är en opinion istället för en nyhet?

          Gilla

    1. Till största delen tycker jag att både Anna-Lena och jag skriver om samma sak, minoriteter under majoritetens vilkor. A-L fortsätter resonemanget med Finskhetsförbundets agerande i saken som inte annat kan kallas än nationalistisk och likriktande. Mångfalden och det mångkulturella vill de bekämpa. Själv anser jag att det är just detta som för livet vidare.

      Roligt att du gillade mitt skriveri!

      Liked by 1 person

  2. Jag hänger inte riktigt med vad som händer hos er men att nationalismen ökar i hela Europa är klart. Gillar din anpassning av minoritetstanken till din del av världen och dig själv.

    Gilla

    1. I Finland finns ett populistparti som ligger ganska nära SD i ideologi, nämligen Sannfinländarna, som med enkla lösningar, som att stoppa invandringen och flyktingar samt genom att få bort svenskan i Finland, lockar folk som har tröttnat på de gamla partierna. Bland annat genom att avskaffa svenska språket som obligatoriskt ämne i skolan fiskar de i majoriteten. De är nationalistiska, tror inte på det mångkulturella och är inte så litet rasistiska. Ett land, ett folk, ett språk är deras mål, som ett eko från gångna, mörka tider. På samma sätt som hos SD kommer diverse grodor och smaklösa uppträdande med jämna mellanrum, även från högt uppsatta politiker i partiet. Det farliga är att de kan få tillräckligt stort inflytande hos majoriteten. De är inte där än men gott på väg. De har också blivit bättre intrigerade i rikspolitiken i Finland än SD i Sverige.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s