Monäsrodden

Idag har jag tittat på båtar. Allmogebåtar med segel och även med framdrift av åror. Jag har besökt Monäsrodden, ett årligt återkommande evenemang som jag gärna besöker om vädret är passligt. En liten marknad fanns också i hamnen där jag bjöds på sockrade nötter av en förhoppningsfull försäljerska. Några nötter blev inte inköpta av mig, även om de var goda. Istället inhandlade jag en bilderbok från byn. Hembygdsforskarna har varit i farten och tillverkat en intressant bok med gamla foton från Monäs.

Damerna som sålde böckerna var väldigt entusiastiska. Jag blev riktigt upplivad av deras säljargument. Till sist valde jag ändå bara bilderboken.

Någon laxsoppa blev det inte för mig detta år. Istället tittade jag på veteranbilar som var utställda i hamnområdet. Några var riktigt gamla veteranbilar, typ T-Ford; andra var stiliga amerikanare med mycket plåt och med lack och krom i bästa skick.

Hur det gick med seglingen vet jag inte för jag avlägsnade mig utan att båtarna gått i mål. De gör en rejäl runda ut till havs och förloras då ur sikte för allmänheten som samlats på bryggan. Man vet liksom inte vad som händer där ute.

Här infinner sig en stilla undran: i detta tekniskt avancerade tidevarv, kunde man inte ha storbildsskärm i hamnen som visar de olika båtarnas positioner och banor? Ok, jag förstår att mina funderingar stöter på diverse tekniska och ekonomiska blindskär. Men ändå, värre saker har man löst. Kanske jag stannat en stund längre om jag fått följa med hur de olika båtarna framskred på böljorna de blå.