I valet och kvalet, om valhemlighet och SD

Svenska riksdagsvalet närmar sig och jag har varit en flitig iakttagare via TV, radio och tidningar på nätet. Så till den milda grad att jag nästan håller på att tröttna. T.ex. igår struntade jag i att titta på ”Jag vill bli statsminister”.

Alla partier har sina argument och alla har väl något som är bra i sina valprogram men den samlade effekten är svårare att bedöma. I Sverige har vi tyvärr blockpolitik vilket jag tycker är synd och ett förlegat fenomen. Blockpolitiken försvårar kreativa lösningar i regeringsbildningen efter kommande val där det är väldigt jämt mellan blocken. Just detta att någon enstaka procent eller några platser i riksdagen kan avgöra flera års kommande politik utan att förlorarna har något nämnvärt inflytande. Låt säga att 51 % blir vinnare, skall resterande 49 % som nådde nästan ända fram stå vid sidan av och titta på? Det är ju ändå i praktiken hälften.

Egentligen finns det tre block: De rödgröna, Alliansen och Sverigedemokraterna. SD är ett kapitel för sig som ser alla andra som motståndare utom möjligen Moderaterna. Och vice versa.

Att jag inte är någon vän av SD torde vara uppenbart, det skulle jag kunna skriva ett helt inlägg om, därför är jag inte förvånad när en stor skara kulturpersonligheter, artister och underhållare i dagarna skrivit på ett upprop mot SD inför valet. Tanken har slagit mig tidigare, varför har SD så svårt att engagera kända kulturpersonligheter och artister? Är dessa också en del av ”eliten” mot SD eller kan de ha andra välgrundade anledningar att ta avstånd från SD?

När SD har sina partidagar har de mer eller mindre fått spela själva, Åkesson inte minst. Nästan ingen vill stå på SD:s scen. Jag bortser från band som Ultima Thule och liknande. – Jag ser gärna någon kommentar som berättar om artister och kändisar som stöder SD eller åtminstone spelat på deras events.

Sedan har vi detta med valhemligheten. Den är helig och må så vara men samtidigt har jag svårt att förstå varför detta skulle behöva vara en hemlighet. Vi lever ju inte under en diktatur där folk bara försvinner därför att de har annan åsikt än makthavarna. Jennifer Sandström tog upp detta i ett par inlägg i sin blogg ”Forever abroad, always at home”. Hon resonerar på ett balanserat och klokt sätt varför hon röstar som hon gör.

Vad tycker du? Vill du hålla dit val för dig själv, vilket naturligtvis respekteras, eller är du bekväm med att berätta dina partisympatier och eventuella val? Är man politiskt intresserad och engagerad kommer förmodligen ens politiska hemvist fram men de flesta av oss är ändå inte så talföra offentligt när det kommer till kritan.

Nu kanske någon frågar sig vad jag som finländare har att göra med ett riksdagsval i Sverige? Tja, jag har ju bott många år i Sverige och är också väl förtrogen med svensk politik via TV och massmedia från Sverige, inte minst via nätet. Lägg därtill att mina bristfälliga kunskaper i finska gör att jag inte har samma möjligheter att följa med finsk politik. Visst, via finlandsvensk media följer jag naturligtvis med vad som händer i Finland men jag missar ändå en stor del av det som sägs på finska, alla nyanser och finesser.

Hur som haver, den som röstar påverkar åtminstone något, den som inte röstar ger dubbel tyngd till någon annans röst. Och visst, jag kommer att sitta som klistrad vid TV-rutan på söndag kväll. Gör du?


Vår frihet hotas av Sverigedemokraterna – Uppropet

OKEJ – SÅHÄR RÖSTAR JAG – Blogg ”Forever abroad, always at home”


Blir det Bridge over troubled water på söndagskväll…

… eller blir det stilla susningar i vassen?

Trump får på nöten

Vad har Zara Larsson och Slatan gemensamt med Bruce Springsteen och Shakira?

Det finns massor med kändisar som jag inte känner till. Jag är ingen TV- och filmmänniska och jag läser mera sällan veckotidningarnas kändisskvaller. Det är böcker, musik och Internet som är mina jaktmarker. Men jag har ändå en del namn i bakhuvudet, nationellt och internationellt.

En sådan är Bruce Springsteen, en av de största artisterna i US. Världskändis. På Facebook susade en video förbi som jag uppmärksammade. Där pratar han om Donald Trump och Bossens inställning är helt klar, någon Trump-anhängare är han inte. Vilket länder honom till ära enligt min åsikt. Hans ställningstagande är dock rena söndagsskolan jämfört med Robert de Niros sågning av Trump i en annan video.

Detta fick mig att tänka på vilka kändisar som öppet stöder Trump. Jag gjorde en helt ovetenskaplig sökning på Google om vilka kändisar som tar ställning för Trump och vilka som är emot. Av de kändisar som jag känner till var det 4 som stödde Trump medan 20 var emot honom. Dessa fyra var Charlie Sheen, Loretta Lynn, Clint Eastwood och Mike Tyson. Jag räknar inte här upp alla de som är emot Trump men jag kan i alla fall ta fyra: Neil Young, Harry Belafonte, Cher och Shakira. Plus 16 till som sagt. Att det är en så stor övervikt för de som är emot Trump är anmärkningsvärt och visar väl om något läget over there. Jag menar, Trump har ju ändå ett rätt stort stöd och att han kommit så långt som han har kommit är märkligt.

Jag tror ändå inte att Trump blir vald men man vet aldrig, spelet är smutsigt ändå in i det sista. Vi bör ha Brexit-omröstningen i åtanke.

En annan tanke slog mig, vilka kändisar i Sverige stöder Sverigedemokraterna, Trumps förbundna i kungariket kan man väl säga. En lika helt ovetenskaplig sökning på Google gjordes men här var det svårare eftersom det inte finns några direkta listor i Sverige som berör detta till skillnad från i USA. Jag fick alla fall fram ett band och en kändis som stödde SD och föga förvånansvärt var det Ultima Thule. Christer Sundelin var den andra. Däremot var det ganska lätt att hitta kändisar som är emot SD, 14 stycken. Jag plockar fram fyra: Eva Dahlgren, Zara Larsson, Slatan och Börje Salming. Lägg därtill att jag, förutom de som kom fram i denna Googlesökning, också på rak arm känner till minst lika många andra kändisar som är emot SD och Trump, men de tar jag inte med här eftersom de inte kom fram i googlandet.

Hur kan det komma sig att så många kändisar är emot populisterna, till vilka jag räknar både Trump och SD, när de ändå har så stort stöd bland befolkningen som de har? Jag menar Trump står ju nästan med foten i farstun till Vita Huset och SD är Sveriges tredje största parti. Och det är inte bara kändisar utan bildat, sansat folk i allmänhet som har denna inställning. Är de som sympatiserar med Trump och SD lågutbildade rednecks till skillnad mot kändisar som är framgångsrika människor? Gräsrötterna mot eliten. De missnöjda mot de nöjda. Dumskallarna mot ljushuvudena. Kan det vara så att kändisar är människor som har lyckats här i livet och därför har mera att tänka med och en stor dos begåvning? Jag vet inte. Själv är jag inget geni och definitivt ingen kändis men ändå är jag starkt emot den politik och det beteende som både Trump och SD representerar. Det handlar inte enbart om social ställning i samhället för många i medelklassen stöder också populismen utan det måste vara något annat. Kan det vara rädsla och missnöje? Rädsla för vad?

Jag försökte verkligen få fram de som sympatiserar med Trump och SD men det var inte helt lätt. Har ni läsare andra kändisar så kommentera gärna. Jag är nyfiken.

I följande två videos får verkligen Trump på nöten. Robert de Niro sågar verkligen Trump vid roten. Videon med Bruce Springsteen startar 9.56 men se den gärna från början.

[youtube=https://youtu.be/-Q-ZyW9bz5c]

[youtube=https://youtu.be/1_UoZ8wP6zg?t=9m56s]