Samtal med Niko

Idag när jag satt och slöade i ett hörn på färjan fick jag syn på Niko Riippa. Vem kan det vara, kanske ni undrar? Det är ingen mindre än gitarristen som spelar i Wentus Blues Band. Jag stegade helt frankt iväg till bordet där han satt och förklarade att jag lördagskväll varit på Droskan och att jag verkligen gillade deras spelning tillsammans med Louise Hoffsten. Niko var lättpratad och jag fick mig en liten pratstund med honom om musik och turnélivet. Wentus har gjort en turné tillsammas med Louise med början den 15 oktober i Helsingfors och ett par andra ställen i Finland och har därefter fortsatt runt om i Sverige. Lördagkväll var det trettonde uppträdandet och sista i Umeå. När jag frågade vilket ställe som varit bäst, där det var mest feeling och gensvar från publiken, funderade han lite och nämnde Södra Teatern i Stockholm och Victoriateatern i Malmö. Glad att Malmö nämndes!

Jag kan förstå honom för publiken i Umeå var lite för prydlig, medelålders, få ungdomar. Visst, jeans, boots, lädervästar skymtade och en och annan kavaj. Förvisso gillar de säkert blues och Louise men det där riktiga gunget i publiken saknade jag förutom längst fram fanns det några som släppte loss. Fast bättre respons än i Nykarleby  i somras. T.o.m. Louise tyckte från scen att det var lite halvtama applåder. Ska det vara så svårt att släppa taget och följa musiken när man passerat femtio? För det var knappast musiken det var fel på.

Säkert var också många medelklass som har det gott ställt, inget fel med det, men jag kom att tänka på varifrån bluesen egentligen kommer.

Wentus värmde först upp en halvtimme med egna låtar och fick upp stämningen och presenterade så kvällens drottning. Bäst var kanske hennes låt Lucky me men även My dignity som handlar om värdighet och tiggarna. De finns det gott om i Umeå och den stundande vintern blir nog inte lätt. Munspelet som Louise trakterar suveränt gav den där extra kryddan till en fin musikalisk upplevelse. Jag är glad att jag var på plats och fick ta del av detta.

Urkult kom också på tal och Niko kände till festivalen och har också besökt den. Det var det mångsidiga utbudet samt nya musikaliska bekantskaper han gillade, precis som så många andra. Wentus har inte spelat på Urkult men en gång var det på tal men då passade det inte in i deras turnéplan för sommaren. Jag hoppas verkligen att de får chansen en gång till för jag tror att de skulle passa bra in. Kanske jag skulle skicka in ett förslag till föreningen för Urkult inför nästa års festival?

Annonser

2 thoughts on “Samtal med Niko”

  1. Har varit på en spelning med Louise, så bra! Kan man ens stå still när man hör hennes sköna bluesgung?

    Gilla

    1. Tydligen kan man det men det är emot naturkrafterna. Jag skulle tro att de flesta ändå svängde med i musiken men på det diskreta sätt som tillhör medelåldern. Jag saknade gnistan men är kanske lite bortskämd med den publika respons som Urkult oftast bjuder.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s