Vargen i mörkret

Jag har köpt mig en ny pannlampa, denna manick som är helt ovärderlig för oss landsbor som bor utan annan utebelysning än solen, månen och stjärnorna. Den förra har jag tappat bort och den hade fått ett och annat fel så jag sörjer den inte.

Jodå, en lampa vid ytterdörren har jag men det ljuset räcker inte långt.

Min nya pannlampa är av avancerad sort med två olikfärgade varningsljus, olika bredd på fältet den belyser, stroboskopeffekt och med den starkaste effekten påkopplad ser jag hur långt som helst i mörkret. Ett tekniskt mirakel. Det blev jag varse igår kväll när jag såg att det blänkte till i mörkret ett par hundra meter bort längs med vägen. Kunde det ha varit en varg? Varg lär ju finnas överallt om man skall tro rapporterna. Igår morse blev en man på sin gårdsplan antastad av en morrande varg bara tre mil härifrån. Senare på dagen blev vargen skjuten.

Någon varg tror jag dock inte att jag såg i mörkret. Det var förmodligen reflexen från en vägpinne som jag såg. Jag tror risken att råka ut för en aggressiv varg är ganska liten. Då är fästingarna en större risk, även om de är små.

Jag blev dock åter fundersam när jag i vedlidret skulle klyva lite ved inför kvällens eldning i vedspisen. Jag tyckte något skymtade vid dörren.  Något som tittade fram men som snabbt drog sig tillbaka när jag böjde mig framåt för att kolla vem som lurade i mörkret vid dörren. Vargen?  Snabb som attan också.

Det visade sig vid närmare undersökning att det var sparkstöttingen som skapade skuggan av ett varghuvud vid dörren. Med den starka pannlampan på huvudet skapas också skarpa skuggor. Puh, så klarade jag mig igen. Fast ingen fara, jag hade yxan nära till.

Visst skall man respekt för det rovdjur som vargen är men samtidigt bör man inte överdramatisera saken. Det gäller att följa med läget och se hur det utvecklas. Det skulle vara intressant att jämföra med liknande bebyggelse och landskap där det också finns varg i naturen. Kanske något område i Sverige? Hur sköts saken där och vilka är de verkliga farorna?

Tills vidare strövar jag fritt i skog och mark och vid mörker har jag nu ett underverk på mitt huvud. Det är bara att blända vargen!

Ännu mera snö har kommit, både igår och idag. Drivorna hopar sig. Nu väntar vi bara på en snabb och varm vår så har vi rejäla översvämningar på gång.

Annonser

I skuggan av körsbärsträdet

Nu har den tid kommit när det är passligt att slå sig ned i skuggan av körsbärsträdet när jag kommer hem från efter kneget i Saltgruvan. När solen skiner, vill säga, och det har den nu gjort ett flertal dagar. Idag placerade jag ut bord och ett par stolar och med en bok i händerna satt jag en god stund, läste och njöt i sommarvädret. Enkelt men behagfullt och kommer förhoppningsvis att upprepas många gånger än kommande sommar.

Plötsligt svängde en bil in genom grindhålet och gjorde en sväng på gårdsplanen. En av byns damer satt vid ratten och den andra damen sänkte sidorutan och frågade hur jag mådde. – Jo, tack, alldeles utmärkt!

Med det svaret var de nöjda och försvann ut genom grindhålet lika snabb som de kom. Jag hann inte ens resa mig ur stolen. Fint att solen skiner och man har inte alltför många krämpor att beklaga sig över. Knackar i trä för det kan svänga mycket hastigt. En av krigarna i Saltgruvan, ung och till synes välmående, började plötsligt må dåligt. Han befinner sig nu på sjukhuset med talsvårigheter samt balansproblem och läkarna vet inte vad det är för fel på honom. Man får vara glad över varje ny, hel dag som skänks en, man vet aldrig hur den slutar.

körsbärsträdet
Ett skuggornas spel av körsbärsträdet syns i kvällssolen. Hoppas det blir lika mycket bär som de finns blommor.