Höstbestyr

Just nu håller jag på att kapa ved i lämpliga längder som jag kärrar in i lidret. Jag har en ganska passlig vedkap som jag matar med klabbar om 1 meter. De grövre klabbarna sågar jag med Stihl, motorsågen alltså. Jag funderar på att köpa en eldriven vedklyv till vintern för att besegra dessa grova och kvistiga vedträn. Visst går det med klyvyxan men det kan vara nog så besvärligt.

Vintern närmar sig och då gäller det att ha ved att ta till när kölden kryper innanför skjortan. Än har vi inte haft köldgrader men snart är de här och biter en i kinden.

Just som jag höll på med vedkapningen kom jag att tänka på att vedspisen inne i stugan är sönder. En brännplåt har gått helt itu. Den måste fixas innan eldningssäsongen startar. Som tur är har vi i byn en expert som kan detta med vedeldade spisar. Jag ringde honom och han kom med reservdel ganska omgående. Han gjorde en liten undersökning och konstaterade att det fanns andra skador också och när jag fick ett bra pris på en utbytes spis som var genomgången och i fin form så beslöt jag att göra affär. Det gäller att vara bra rustad inför vintern, inte bara med ved utan också med en vedhälla i skick. Inom de närmasta dagarna monteras den och sedan är det bara att elda på av hjärtans lust.

Rönnbären på sister Janes tomt lyser röda och granna. Frågan är nu om det blir mycket eller lite snö är det är mycket rönnbär på höstkanten. Hmm, jag tror nog det är en planterad rönn av finare sort men vad gör det. Bär som bär, sura är de i alla fall.

 

Annonser

7 thoughts on “Höstbestyr”

  1. En vedspis är verkligen fin att ha, vi har en Högfors 6. Den renoverades av en gammal lätt dement gubbe i Särkimo/Oxkangar-trakten, han hade högvis med spisar i verkstaden och en ansenlig mängd ute på gården. Vår spis används inte särskilt flitigt, men när det blir lite råkallt om hösten är det underbart att tända i den. Vinterns kallaste köldknäppar blir också behagligare med spisens hjälp.

    Gilla

    1. Min vedspis är av modell 5A. Visst är de trevliga att elda i när råkylan tränger på och el för matlagningen behöver man inte heller nyttja när det sprakar i spisen. Ja, om man har rätta virket vill säga, så sprakar det. – Det finns troligen fler som sysslar med detta hantverk i våra trakter skulle jag tro.

      Gilla

  2. Sitter just nu här i Plejset i Gamla Hembygden, och medan elvärmen sakta sprider sig beklagar jag eldningsförbudet som vi alla fick, efter en obligatorisk kontroll. Det finfina med att vara här, var såklart att mata in vedpinnar, när hösten och senare vintern kröp inpå knutarna. Saknar den intensiva värmen som den svartlackerade skapelsen från THERMIA-VERKEN PATENT No 306 ARVIKA spred.

    Som ett gammalt ånglok tuffade den på; eld i luckan och vattenkok/matlagning på plattorna; värmen som fyllde rumsytan fyllde även själens hålrum, tillsammans med ett rejält mått av eldande i ljusstakar av olika slag, när mörkret sög sig på. Vad gäller stearinljus och värmeljus är jag storkonsument, kanske rent av missbrukare. Och den funktionen finns ännu kvar i elradiatorernas tidevarv. Det var inte spisen det stöp på, utan skorstensläckage. Och vi har ännu inte fått till det! Trist. förmodligen orsakat av alltför oregelbundet vedeldande, och kanske lite för häftigt, när det inleddes. Man bör nog göra som ugnsmurarna när de möter fukten i murverket. Sakta smyga sig på. och inleda med varsam torkeldning.

    Men det var inte alls om detta jag skulle skriva, utan om de ståtliga rönnbären du avbildat. Har du någonsin provat på att göra rönnbärsgelé? Enligt mig den förnämligaste bland geleér, Rolls Roycen. Syrlig, javisst, men underbar om man uppskattar smaken. Anses generellt passa till vilt, men det är råvara som jag sällan har tillgång till, så jag avnjuter den till allt möjligt.

    Med så finfina bär i ditt närområde bör du prova på! Ett litet kok i alla fall … Recept finns på nätet. Egentligen ska de plockas efter första frostnatten, men den vanligaste metoden numera är nog att frysa dem, eftersom frosten ofta kommer sent numera. Men t.o.m. här i Uppland har vi dock redan haft frost i år. Men rafsar man ihop en kasse klasar, och rensar dem hjälpligt innan de stoppas ner i den articifiella frost, som kallas frysbox, då kan man koka sin gelé när man vill. T.ex. mitt i vintern, stället för i samband med skörden.

    Men du måste snabba på, för snart har fåglarna ätit av hela skörden på träden, och det som finns kvar är bara skräp. Du lever ju dessutom norr från mig.

    Nu förvandlades hela mitt egentliga ärende, rönnbären, till en parantes! Och jag kommer återigen att tänka på din vedspis. Men du är väl van vid mina utläggningar – och dessutom har jag ju knipit ihop rätt hyggligt den senaste tiden.

    Hoppas att din byexpert inte använder samma affärsmetoder som bondfångarna jag en gång hörde om i en rövarhistoria.

    Ett par män reste runt på landsbygden, anno dazumal, och besökte stugorna. När de såg hemmets hjärta, vedspisen, dömde de med bekymrade miner ut den. Men, som tur var, råkade de händelsevis ha en utmärkt utbytes med sig. Köpet gick i lås, och männen erbjöd sig flott att frakta bort det gamla vraket som de ersatt med prima vara.

    Resan gick vidare till annan gård, och proceduren upprepades, nu med den tidigare utdömda gjutjärnsskapelsen som prima vara. Och så fortsatte det. Den ena felfria spisen efter den andra bytte således plats bland stugorna – förmodligen inom ett relativt väl tilltaget geografiskt område. Snacket går ju annars, och djungeltrummorna är effektiva!

    Gilla

    1. Den historien var god! En liknande grej råkade min faster och hennes familj ut för på det ljuva 60-talet. Resande i klädbranschen kom in och sålde strumpor och annat smått, när de försvunnit upptäcktes en stund senare att alla kläderna på tork var borta. Det var ren stöld, personerna i din historia var lite mera sofistikerade.

      Jo, jag har funderat lite över vart du blev av men du lever ju tydligen och har hälsan.

      Spisar och kaminer är annars ett omfattande område för den som vill forska lite. Det finns en mängd märken och modeller och otaliga lär de historier vara som har med denna värmekälla att göra. Googlar man på ämnet kommer det upp massor. I våra trakter är annars Högfors vedspisar, tillverkade i Nyland, vanligast förekommande.

      Skall jag säga som det är så är det väldigt lite vad jag tar till vara naturens gåvor vad gäller bär och svamp. Inte ens lingon brukar jag plocka. Tiden räcker liksom inte till men jag brukar tänka att när jag blir pensionär, då skall jag skörda både det ena och det andra som naturen gratis bjuder på.

      Gilla

  3. Högfors. Högfors bruk, ett sådant finns även i min mellansvenska närregion. http://www.hogfors.se/. Där tillbringade min nu avlidna mor vissa perioder av sin ungdom.

    Det där med naturens gratisprodukter är även jag rutten på att ta till vara, t.o.m. trädgårdens. Här vid Plejset har jag såväl hallon som vinbär. Men icke! Du skrev att du inte ens plockar lingon. Det gör inte jag heller – eller blåbär. Svamp (i detta fallet då kantareller) lär det finnas en sådan ymnighet av, detta regniga år, att vilken idiot som helst (= undertecknad) kan finna ett överflöd, bara genom att besöka en skog. Men icke.

    Tidigare år, när jag väl besökt en skog, brukade jag komma hem med helt andra svampar än de älskade gula. Fårticka, Taggsvamp, några riskor, etc. Dem får man ha ifred! Carl Johan finner jag alltid för ålderstigen och maskäten; svampig – så att säga. Ha, ha.

    Men, … när man väl får till det (när t.o.m. frosten nästan regerar) och letar upp det brunsvarta gardet (inte fascisterna då, utan de icke-gula kantarellerna), då kan man glädja sig. Torkade höst/trattkantareller är underbara som matkrydda (gärna med grädde), om man torkar och mal dem i mortel. Goda stekta också! Dock, än en gång, naturmänniskan – det är inte jag.

    Andra svampar man oftast får skörda i ensamt majestät är bläcksvamp – innan den övergått till bläck då! Tomtnära och bra. Vita, fjälliga strutar på gräsmattor och grusgångar. Älskar dem, och de är halvt urbana. Skördade ett skapligt mått av dem på industritomten i norra Uppland i veckan som var. Förvällde dem hemma och stekte dem i smör och olivolja – och anrättningen växte, med iskuren skinka, lök, mejeriprodukter, kryddor, etc. Det smakade mycket bra, och jag är tjurig på mig själv att jag inte tog med anrättningen hit, eller till kylskåpet vid matbordet på fabriken. Kan nästan framkalla smaken i fantasin!

    Som skrivits ovan är jag ingen bärplockare. Det där med rönnbären, och gelén, är bara ett produkttillvaratagande som står på två ben. Jag uppskattar verkligen rönnbärsgelé, och ingenting kan vara enklare att skörda och koka ihop, än dessa bär, bara man finner några hyggliga bestånd. Latheten äger! Med sax, tång eller händer skördar man de fina klasarna. Skördetråget, kassen, eller vad man nu medbringat, fylls snabbt. Rensningen består av att plocka bort ruttet och fnas. In i frysen, med pinnar och allt. Kokas till produkt när man vill. Varför inte till julbordet.

    I små glasburkar utgör ett eventuellt överskott (oftast) en prima finfin ovanlig julgåva.

    Du nämnde en halv undran kring vart jag blivit av, och helt rätt har du i att jag ännu inte är riktigt mogen för att grävas ner ”six feet under” – en distans som lär ska vara en myt – den också. Bara det att jag bytte lite vanor, växlade ner somligt, samtidigt som du lade i overdriven vad gällde skrivande. Gluttade nog dagligen in, men hann inte med. Och jag tänkte även att, varför ska jag kommentera allt. Kan bli övermåttan tjatigt. Även om en bloggägare säkert uppskattar s.k. feedback, så är det kanske tjänligt, om svaren kommer från olika källor. Uppskattar din blogg, på mitt vis, och du vet – e-postadressen min finns alltid om det är något.

    Lyssnar på Kalejdoskops fantastiska mix med Peter Hammill, och säger godnatt nu. Ska nog se en skitfilm på datorn (typ James Bond då), eller så väljer jag helt enkelt en bra film. Det visar sig. Har sista omgången köttfärsbiffar kvar att steka.

    Gilla

    1. Se där, det finns flera Högfors i högan nord.
      Förstår jag rätt är du en riktig svampexert? Själv vågar jag bara plocka kantareller. Jag minns än hur god kantarellsås salig mor gjorde. Utsökt! Man kan tydligen göra ett och annat gastronomiskt underverk med svamp.

      Det är alltid kul med respons på blogginlägg. Vissa skriver kort, andra längre epistlar. Huvudsaken är att det är läsvärt och förståeligt. Ibland kan det vara svårt att svara på vissa kommentarer som verkar komma från ingenstans men dina är läsvärda och har innehåll. 🙂

      Gilla

      1. Tack för ditt trevliga svar, men din tanke om mig som svampexepert ska du nog behålla för dig själv! Skulle den idén spridas, och jag förvandlas till ett orakel, då fylldes nog bårhusen raskt!

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s