Vargen i mörkret

Jag har köpt mig en ny pannlampa, denna manick som är helt ovärderlig för oss landsbor som bor utan annan utebelysning än solen, månen och stjärnorna. Den förra har jag tappat bort och den hade fått ett och annat fel så jag sörjer den inte.

Jodå, en lampa vid ytterdörren har jag men det ljuset räcker inte långt.

Min nya pannlampa är av avancerad sort med två olikfärgade varningsljus, olika bredd på fältet den belyser, stroboskopeffekt och med den starkaste effekten påkopplad ser jag hur långt som helst i mörkret. Ett tekniskt mirakel. Det blev jag varse igår kväll när jag såg att det blänkte till i mörkret ett par hundra meter bort längs med vägen. Kunde det ha varit en varg? Varg lär ju finnas överallt om man skall tro rapporterna. Igår morse blev en man på sin gårdsplan antastad av en morrande varg bara tre mil härifrån. Senare på dagen blev vargen skjuten.

Någon varg tror jag dock inte att jag såg i mörkret. Det var förmodligen reflexen från en vägpinne som jag såg. Jag tror risken att råka ut för en aggressiv varg är ganska liten. Då är fästingarna en större risk, även om de är små.

Jag blev dock åter fundersam när jag i vedlidret skulle klyva lite ved inför kvällens eldning i vedspisen. Jag tyckte något skymtade vid dörren.  Något som tittade fram men som snabbt drog sig tillbaka när jag böjde mig framåt för att kolla vem som lurade i mörkret vid dörren. Vargen?  Snabb som attan också.

Det visade sig vid närmare undersökning att det var sparkstöttingen som skapade skuggan av ett varghuvud vid dörren. Med den starka pannlampan på huvudet skapas också skarpa skuggor. Puh, så klarade jag mig igen. Fast ingen fara, jag hade yxan nära till.

Visst skall man respekt för det rovdjur som vargen är men samtidigt bör man inte överdramatisera saken. Det gäller att följa med läget och se hur det utvecklas. Det skulle vara intressant att jämföra med liknande bebyggelse och landskap där det också finns varg i naturen. Kanske något område i Sverige? Hur sköts saken där och vilka är de verkliga farorna?

Tills vidare strövar jag fritt i skog och mark och vid mörker har jag nu ett underverk på mitt huvud. Det är bara att blända vargen!

Ännu mera snö har kommit, både igår och idag. Drivorna hopar sig. Nu väntar vi bara på en snabb och varm vår så har vi rejäla översvämningar på gång.

Annonser

8 reaktioner till “Vargen i mörkret”

  1. Man vet aldrig vem som tassar bland skuggorna. Skuggorna kan utgöra en hel teatergenre. Bäst att hålla i hatten – och skogsrået ska man akta sig för. Fager som en gudinna på fasaden, men när man upptäcker att hon är urholkad som en kanot på ryggpartiet – då är det försent att ångra famntaget. Tro mig.

    Gilla

    1. Visst, det finns mycket i mörkret och bland skuggorna. Det är helt upp till en själv vad man väljer att se och höra.

      Gilla

  2. Ja det är inte klokt så mycket snö det har kommit, och ännu mera har det vräkt ner i natt och det snöar fortfarande, jag har väldigt svårt att se var vägen går när jag kör till jobbet. Här i byn har vi både varg, björn och lodjur, grannen våran satt ute förra sommaren och fikade i trädgården när deras katt kom springandes i en väldans fart och efter kom vargen som ville ha sig ett skrovmål. Förr brukade jag gå till Borlänge över berget här, men det törs jag inte göra mera , varg är jag inte rädd för men en björn vill jag inte möta. Våran katt Moa försvann tidigt en morgon och en annan granne som var upp på toan råkade titta ut just då och såg ett lodjur komma springandes över åkern med en katt dinglandes i munnen så det blev vår söta Moas öde. Nej nu får våren komma, jag blir tokig på all snö.

    Gilla

    1. Här snöar det också. Vi har inte haft så mycket snö på flera år.
      Hur reagerar folk i din trakter med dessa djur inpå knutarna? Är det skriverier på FB och insändare i tidningar, pratar folk om det? Eller har folk blivit vana? Händer det ofta att vargar nappar husdjur från gårdarna?
      I Österbotten har det också funnits ett och annat exemplar av dessa djur men inte många tidigare och Sverige har betydligt fler vargar än vad Finland har så det vore intressant att veta hur folk reagerar där. Så jag tror till viss del att det handlar om att folk inte är vana vid dessa djur. Frågan är hur stor vargstammen skall vara. Vissa vill att vargen inte alls skall få finnas men det tycker jag är drastiskt. Samtidigt skall de inte störa och utgöra hot för människor och husdjur.
      Snön, den bara vräker ned!

      Gilla

  3. Inte är det någon hysteri här i byn över det, dom kommer och sen försvinner dom någon annanstans efter ett tag. Barnen går till skolan som vanligt efter byvägen och livet går sin gilla gång trots ett och annat rovdjur.

    Gilla

  4. Igenkänningen är stor, jag brukar vara ensam på vårt landställe olika årstider och så länge vår hund levde, levde jag i ständig rädsla för vargen. Våra promenader i mörkret, som att kliva ut i en svart säck, med pannlampa, en gåstav i näven att slåss med 🙂 och hunden nära mig. Jag sjöng och förde oväsen för att skrämma bort … vargen, lon. Båda hade jag sett den vintern och jag var rätt slut varje gång vi skyndade hem och stängde dörren bakom oss.

    Gilla

    1. Det verkar som om det finns mera rovdjur i kungariket än här i republiken. Jag hade gärna sett björn, varg och lo i vilt tillstånd men på säkert avstånd men nope, de är svåra att få syn på. Visserligen finns nu varg i landskapet men det är ändå få som sett den.En ensam varg är jag inte rädd för men mycket tråkigt om de tar hus- och betesdjur. Dina metoder att skrämma bort vargen är de klassiska och borde fungera. Bara att fundera på vilken låt man skall slå till med. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s