Nu är det gjort, nu har den gått
Så äntligen är det gjort, däcksbytet inför sommaren. Ganska snabbt gick det och utan större problem men fälgkorset har fått en första lätt antydan om hur en korkskruv kan se ut. Lite vridet är det längst ute vid hylsan. De sitter hårt de där hjulbultarna. Jag fick ta i för kung och fosterland och det knakade och gnällde innan vissa bultar lossade.
Däcksbyte är det mest tråkiga av alla underhållsjobb som kan göras på en bil. T.o.m. oljebyte går lättare att göra. Jag drar mig in i det sista innan jag kommer till skott med däcksbyte varje höst och vår vilket gör att på våren blir det allt ljusare och varmare när bytet sker medan på hösten får jag ofta byta däck i mörker, köld och snöglopp. Inte roligt alls. Nåja, nu har Brunte fått mera passligt på fötterna.
För att få lite energi till detta trista jobb fick jag muta mig själv med ett halvt dussin påskägg i choklad. Små ägg visserligen men goda var de och nu när jag fått blodad tand på godiset finns det risk för att eventuella påskkärringar och påskgubbar blir utan arvode för sina strövtåg i byn kommande helg. Aja baja, var skall detta sluta?
Som ytterligare belöning för mitt storverk ikväll tog jag en provtur i skymningen med Brunte ut till villan och kunde konstatera att nu har den äntligen gått, isen. Rekordtidigt. Så nu är det bara att dra upp bryggan som stormen slängde i sjön i höstas eller när det hände. Endast några små isflak låg och skvalpade bland strandstenarna vilket jag var tacksam för. Jag är nämligen barnsligt förtjust i att hjälpa till vid islossningen och putta iväg isflak från min strand med en stake. Ungefär som att hjälpa bäcken på vårkanten att föra fram sitt flöde bland is och snö.
Värre var att jag hade träskor på fötterna och de är minsann de sämsta möjliga att ha på fötterna när isen behöver assistans från stenig strand på sin färd mot förgängligheten. Med en käpp i handen balanserade jag på strandstenarna och jag får tacka min skyddsängel för att jag inte trillade och bröt benen. Bättre är att gå barfota en kort stund än med krycka halva sommaren. Ja, det sista kom jag på efteråt men nu är i alla fall min strand isfri. Nu är det gjort.
Du kanske också gillar
4 kommentarer
Erik Forsling
Jag har mitt skiftande kvar, flera dagar efter sista datum. Men jag har sommardäcken liggandes i ett skjul i Gamla Hembygden. Jag ska resa dit i morgon, och på bilens främre passagerarsäte ligger verkstadskvittot som bevisar att bilen varit på en spavistelse som omöjliggjorde en avestaresa innan sista datum. Hoppas det godtas vid eventuell poliskontroll. Man har ju, som det brukar heta, även med de mest obskyra fordon rätt att resa till närmaste verkstad, i det här fallet de lagrade däcken.
Dyra blev f.ö. reparationerna – så jag har inte råd med böter. Angående mitt överklagande av parkeringsboten på parkeringsplatsen väntar jag fortfarande.
Brukar dock ha förmånen att få utföra detta däckarbete hos min yngre bror, som aldrig upplevt 50-talet. Han är född 1960, shame on him, Denne yngling är den praktiske av oss, gåvorna fördelades vid födslarna ojämnt av Den Väldige, och lillebror har en mer eller mindre komplett privat verkstad i sitt garage. Det brukar f.ö. vara han som egentligen gör jobbet. Jag tramsar mest omkring och gör bisysslor.
En säsong, när han var stressad inför måndagens jobbresa – han är veckopendlare och gör matlådor för en vecka i stöten innan han avreser – bad han mig om att vi skulle byta sysslor. Han var arbetsklädd och ville skifta däcken, om jag hade vänligheten att gå in i hans kök och bereda en jätteladdning köttfärssås, utifrån de ingredienser han inköpt.
Blev såklart lite byxis, laga mat åt någon annan, när man näst intill har lessnat på att ordna till sin egen. Men, men, byte är byte. Köttfärsen var av yppersta kvalité, köpt närproducerad på en gård invid. Dyr. Lök, tomatkonserver, etc, kryddor. Hacka, skära, steka, blanda (en gång i tiden var jag ganska bra på att ordna måltider, men det har runnit av). Måtte inte detta gå åt helvete tänkte jag, och ägnade min trätobroder Den Väldige en underdånig tanke.
Min bror skiftade mina däck, avrustade verksamheten, etc. – självklart och garanterat helt utan mina våndor och kval. Att skifta storebrorsans däck är lika självklart som vilket vardagsärende som helst. Att tillreda lillebrors veckoranson är ett trauma. Men jag avsmakade – och jag tror att anrättningen var något av det mest utsökta jag lagat inom den räjongen på år och dag.
Även min bror var mycket nöjd, och vi var båda tillfreds när jag styrde Lillskodan mot Plejset.
PJN
Frågan är om inte jag också skulle byta däcksbyte mot matlagning. Dock vet jag inte om jag vågar lova att det blir något av det mest utsökta jag gjort, om jag inte får göra min fisksoppa special. Den kan man inte misslyckas med och god är den.
Hoppas dina förklaringar räcker för polisen ifall de får för sig att stoppa dig. Du får kanske ha en påse påskgodis i bilen och försöka distrahera dem med kaniner och ägg i choklad. Inte muta utan luta, påsen lagom mycket. 😉
kicki
Islossningen var rekordtidig i år. I fjol skedde den runt 25 april vid vår villa, då var det ganska sent.
PJN
Tidig vår är det men inte speciellt varmt ännu.
När jag skrev om träskorna så tänkte jag att nu får jag nog en förmaning av Kicki men icki. 😉