Den första dagen

”Sista dagen” var rubriken på fredagens inlägg. ”Den första dagen” är dagens rubrik. Och varför det? Jo, idag är det första vardagen som jag inte åker till jobbet i tidig otta, stämplar in och griper mig an dagens uppgifter. En ny era börjar!

Jag hade gott kunnat snusa till 7-8 på morgonen men si, det gjorde jag inte utan något helt galet, kanske någon tycker. Istället väckte mig telefonen vanlig tid vid halv fem och jag hade inga svårigheter att kravla mig upp ur bingen. Frukost avåts i sedvanlig ordning medan jag lyssnade på Vaken på P4 fram till nyheterna klockan fem finsk tid.

Surfade runt lite, grejade lite i köket och kvart över sex satte jag mig i bilen och åkte iväg, bara en halv timme senare än normalt men i tillräckligt god tid för att passera Saltgruvan halv sju när de drar igång maskineriet där. Va, bara åka förbi! Så skönt det kändes att veta att nu kunde jag göra vad jag själv ville, sova till nio eller köra till Storsand med kameran. För det var det jag gjorde.

Under färden dit kunde jag se ett Pampas som vaknade, folk körde, cyklade, gick till sina jobb medan jag susade vidare till Storsand där vågorna stillsamt svepte in mot den långa sandstranden. Inte en människa kunde ses så långt ögat nådde och inte ett främmande ljud hördes; bara vindens sakta sus och vågornas ständiga smekningar av stranden. Och så jag med kameran.

Tyvärr blev det inget fint fotoväder som jag hoppats. Men en liten film fick jag därifrån och i den är ljudet det viktigaste. Vågorna, en tidig måndagsmorgon i september.

På väg hem sprack molntäcket upp och vid Byholmen här i byn stannade jag till och fick några bilder från hamnen där. Solen behagade titta fram.

Egentligen var det mera en symbolisk resa än ett allvarligt försök att få fina bilder. En resa som visade att jag kan åka när och vart jag vill. – Nåja, ett påstående med viss modifiering men ändå. Det finns tyvärr mera än tid och vilja som påverkar ens liv.

Annars har jag mest grejat här hemma idag men en tupplur unnade jag mig allt efter lunch. Inte den korta på 10-15 minuter som i Saltgruvan utan nästan en hel timme. Vilken lyx!

Det var den första dagen!

 

Helt allena på Storsand
På stigar en bit in i strandskogen men inom hörhöll för vågorna på Storsand 
Inte så dumt heller hemma i byn
Än ligger båtarna vid bryggan.
En fin början på veckan. Var skall detta sluta?
Annonser

Fotosafari till Storsand

Efter regn kommer sol och ofta då också fina fototillfällen när regnmolnen ännu hänger tunga på himlapällen. Det kan bli riktigt fina färger när solen går ned bland mörkblåa moln i väster.

Ett sådant tillfälle var i onsdags efter regnet. Jag tog kameran och körde iväg på måfå. Stannade först till vid Nybron i byn men fortsatte till Fjärdändan i Oravais där jag många gånger tittat på bäcken som rinner ut i fjärden. Den skulle bli ett fint motiv har jag tänkt, men åkt förbi. I onsdags stannade jag och knäppte några bilder.

Byholms hamn skymtar uppe till vänster. Första stoppet i vår egen by.

Sedan fortsatte jag till Storsand i Monäs. Storsand ger verkligen skäl för namnet, så lång sandstrand där finns. 2,5 km lär den vara. Ett eldorado för den som vill bada och steka sig. När det är fint väder, vill säga. I onsdags var det rätt kyliga vindar när jag sent på kvällen besökte stället. Jag fick flera fina bilder men jag var inte ensam. En annan fotograf var också där men vad jag kunde se så fotograferade han med mobilen.

Nästa anhalt var hamnen i Monäs där jag många gånger sett Monäsrodden segla/ro förbi. Årets rodd sker nästa lördag den 29 juli. Är vädret oss nådigt funderar jag på att åka dit och se starten.

Det är ganska rogivande och intressant att sakta rulla genom den österbottniska sommarkvällen på jakt efter fina fotomotiv. Det gäller att inte ha så hög fart utan mera söndagsåka för att upptäcka pärlorna i vårt landskap och också ha tid att bromsa in. Många gånger när jag åker bil så ser jag i ögonvrån fina vyer svischa förbi men inte stannar jag alltid då. Egentligen borde jag tvärnita för tillfället kommer kanske aldrig igen: det perfekta ljuset, solens läge, det rätta motivet.

Här kommer några bilder från i onsdags.


Monäsrodden 

Storsand

Rena idyllen i Kaitsor. Kaitsor är en by full av fina tomter att bygga på.
Stopp vid bäcken i Oravais Fjärdsända
Storsand i Monäs. I väster kan man ana det sista av solen.
Någon annan var redan på plats och t.o.m. ut i böljorna som rullade in mot strand.
Speglingar i strandvattnet som krusades lätt av vinden. Sand, bara sand.
På väg hem besökte jag Hamnen i Monäs. Lugnt och stilla där. Inte en kotte syntes till.