Allehanda

Fredag, grisens dag

Veckan är slut och det firar vi med fredags-godis, Cappuccino, mörka fyllda kex. Andra gånger är det revbensspjäll eller vindruvor som står på menyn på fredagskvällen. Har jag glömt att bunkra nödiga varor inför fredagsfirandet så blir det att knapra gröna oliver direkt ut burken. Har jag nämnt oliver inlindade i chorizo? Kunde tro det.

Det må nu vara hur det vill med fredagskvällens njutningar men en garanterad höjdpunkt på fredagen är grisen. Då, när jag får syn på grisen vet jag att det är bara få timmar kvar i Saltgruvans gångar och orter innan jag likt en yster kalv får skutta iväg på det första vårbetet. Framför mig ligger helgen som en enda stor hage full av saftigt gräs, blomster, fågelkvitter och en bäck med friskt vatten.

Våren tar två steg fram och ett tillbaka. Gråmulet mest hela fredagen och med temperaturen nära noll. Var finns solen, var finns fåglarna, såg jag inte snöflingor små som gryn? Svanar fanns i sundet utanför en av byn hamnar tidigare i veckan.  Nu var de försvunna trots att isen gett vika och äter sig själv sakteligen bort. Snön ligger som ett allt tunnare duntäcke över äng och hage även om snön på sina ställen smält bort och blottat föna från ifjol. ”Föna” är de sista resterna av fjolårets gräs enligt dialekten vi språkar i trakten.

Vägarna är bara, på sina ställen kommer inälvorna fram. Gupp och hål i vägen som är nya, sådana man inte vant sig vid ännu men som snart undviks med en nästan omärklig rörelse på ratten. Vi som dagligen kör samma väg kan den utan och innan, varje kurva, varje gupp.

Grisen är ett slags bakverk som är allmänt känd i provinsen. Brun med små ben i varje hörn, sylt i magen, socker likt mjäll som pudrar vetedegens kokta yta. Jag antar att grisen kokas, friteras eller gräddas, vad vet jag, innan den får sin slutliga form. Tyvärr har jag ingen bild på underverket, ej heller recept.

Det lokala bageriet Lillkungs kör varje fredagsmorgon en liten extra runda för att vi skall få våra förbeställda, färska grisar till morgonkaffet. De andra dricker kaffe, jag smuttar på saft men grisen den smakar alla de som beställt.

Den bruna medaljongen försvinna snart till de sälla jaktmarkerna
Fritt vatten från bron fram till Kolbryggan sista dagarna i mars.

6 kommentarer

  • stenuppsala

    Flotyrkokt gris (från Närpes) var nytt för mig, jag har letat efter recept och hittat. Säkert mycket gott som många flotyrkokta bakverk ….. om man äter dom färska vill säga. Röd och vit kräm är annars mitt favoritrecept från Österbotten. Äter du det?

    • Don Juan (the PJ)

      Flotyrkok är nog processen där grisen kommer till. I kungariket tror jag inte den är så vanligt förekommande men i Tyskland har jag ätit gris med då med vanilj invändigt. Färska är de som bäst.

      Jag är inte riktigt säker på vad du menar med röd och vit kräm. Röd kräm kan kanske vara bärkräm gjord på lingon men den vita vet jag inte riktigt. Nåt med vanilj?

      • stenuppsala

        ’Röd och vit kräm’ – den består av två olika krämer som man häller ihop. Den vita krämen är tunnare och består av mjölk smaksatt med vanilj, den reder man med maizenamjöl. Den röda krämen är en vanlig saftkräm avredd med potatismjöl, jordgubbssaft smakar bra till den krämen. Sedan serverar man anrättningen i en stor skål, gärna av glas. Den är vacker och mycket god. Man tar försiktigt av både den vita och röda krämen. Den vita ersätter mjölken.
        Allt i ett s a s.

          • stenuppsala

            Jo det gör dom, har väl olika tyngd – och så häller man dom försiktigt från var sida. Den vita krämen är tunnare. Denna kräm ska komma från Österbotten – Närpes kanske. Jag har gjort krämen flera gånger.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »