…får jag väl säga efter att jag försovit mig härommorgonen.  Jag vaknade upp alldeles utvilad men med bara en halv timme kvar tills jobbet började i Saltgruvan. Då skall man också betänka att jag har 15 minuters galopp att avverka innan jag är framme vid stegen ned till gruvan. Gott om tid vill jag ha på morgonen, så jag kom helt ur gängorna. Men jag hann i tid. Jag brukar sällan försova mig och det är säkert 5-10 år sedan det hände sist. Punktlighet är annars en av mina dygder även om jag blivit lite mera slarvig med åren. Eller så har jag blivit tidsoptimist? Kanske allt går långsammare än…