Igår blev jag förnärmad, stött i kanten, sur på tanten, uppbragd. Tanten, ja, det var en ung kvinna i sina bästa år med höga stövlar, sminket på plats och klädd enligt senaste mode. Jag har en ära i att bete mig korrekt i trafiken mot fotgängare och cyklister. När jag gör en högersväng kollar jag alltid om någon är på ingående på skydds- och cykelväg. Jag vrider på både huvud och kropp för att se så att ingen korsar min väg. Det gjorde jag också igår när jag var på tur till provinshuvudstaden med Brunte. Men vad gör det nervösa fruntimret trots att jag stannade på betryggande avstånd från henne…