Livet på landet

Stock i sten

Arbetet med att röja upp efter stormen Aila framskrider i sakta mak. Ett par dagar denna vecka när det var dåligt och vått väder stannade jag mest inomhus men annars är jag ute nästan varje dag och knogar på med mitt.

Ett delprojekt var storgranen bakom uthuset som fann för gott att lägga sig raklång efter marken för sista vilan till ackompanjemang av stormens dån. Den var 55 cm i diameter vid roten där jag kapade och ca. 26 meter lång, det vill säga lika hög som den nyligen resta julgranen vid Åbo domkyrka. Dock inte lika snygg i grenarnas symmetri och frodighet. De sågades bort i stamkvistningen ganska omgående.

Jag blev dock tvungen att kapa de sista metrarna av toppen eftersom toppen låg i så djupt vatten att mina gummistövlar inte garanterade torra fötter. Men nästan 20 meter blev ändå denna storstock som svåger från den Lyckliga staden lovade att släpa hem till uthuset med sin traktor.

Ingen lång sträcka men stocken var tung, kanske närmare två ton, och det visade sig också att traktorns däck hade svårt att få fäste på hala stenar och trädrötter när stocken borrade ned sig i marken på sina ställen. Så vi kapade bort tre meter från den grova ändan och då gick det bättre.

Dock inte helt som på Strömsö. En gång tog det i en stubbe och en annan gång i en sten och då blev det stock i sten och trossen brast. Det var ändå en rätt grov tross och inget litet kafferep.

Nåväl, nu ligger storstocken bakom uthuset färdig för att göras till kaffeved. Jo, jag kommer att elda upp den för åtminstone delen närmast roten var inte friskt virke.

Ja, detta är historien om storstockens sista färd. Jag är rädd för att en egen liten Pålle som jag önskade mig tidigare i höst inte hade haft kraft att släpa hem den stocken. Det hade däremot svågers traktor. Stort tack för tjänsten!

Har ni släpat hem någon stock denna vecka eller har ni haft annat kul eller okul för er?

Här poserar jag med stock och såg som en annan Amerikafarare en gång i tiden. Fast denna är nog som en tändsticka jämfört med de jätteträd som de fällde. Åtminstone stubben ser präktig ut.
Med handvinsch lyckades jag dra stocken till sidan så att den inte skulle ta i stubbens rötter när vi drog den därifrån. Jag fick ta i allt vad jag orkade, klen som jag är.

Slutet gott, allting gott!

 

 

10 kommentarer

  • annepauline

    Vilken stam! Vilken stock, undrar hur gammal den granen var? Det blir en hel del ved av den, där har du jobb innan den är uppkapad. Här tragglar man förstås på om pandemin och skyller på än den ena och än den andra som ”skött” allt runt pandemin ”fel”. Vad som nu är rätt eller fel, Tegnell får sig slängar av sleven med ojämna mellanrum. Icke akuta operationer ställs in på löpande band. Min granne har väntat på en bråckoperation i två år och hade nu i november datum och klockslag klart för operation. Så blev operationen inställd på obestämd framtid på grund av pandemin. Själv höll jag på och flög omkull igår, det var minusgrader och glashalt ute. Jag gick på ett övergångsställe och just den vita randen var glashal. Samma icke opererade granne påstod att just de vita ränderna på övergångsställen ofta är ordentligt hala. Tänk att det hade jag ingen aning om! Det hade just varit grant om jag ramlat och brutit någon handled eller ett ben. Ingen idé att åka till sjukhus i alla fall. Där hade de nog struntat i en bruten handled, kom igen om ett år eller två. Haha, ja, så kul har vi det här!

    • Per

      Hur gammal? Tja, någon Old Tjikko är det inte men farfar och farmor har inte valt den som julgran trots att den låg nära till.

      Alltid är det någon annan som gjort fel. Viruset kan man inte kommunicera med men hittar man en syndabock att skälla på går det tydligen lika bra. De andra som inte skött sig. Man får utlopp för sin rädsla och frustration.

      Att vänta på operation för bråckoperation i två år är tecken på att något inte fungerar som det skall inom sjukvården. Också innan pandemin.

      Ha, ha, flyga omkull. Alltid lika kul! Akta dig för de vita ränderna!

  • Wesber

    Men det var rekorderliga stockar, ingenting har jag släpat hem denhär helgen. Jo förresten en kattkalender med kattgodis i, det köpte jag i går. Det var svinhalt igår kväll när vi var in till Falun, sådär riktigt förrädiskt halt som knappt syns, men vilken vacker frost i träden det var. Förresten P-J är inte du lika nyfiken som jag vad AnnePaulines brevvän i Oxkangar hette, är det månne någon vi känner eller kanske rent av en släkting. Jag är väldigt nyfiken på det om Annepauline minns namnet på HEN. En härlig FÖRSTA ADVENT önskar jag alla.

    • Per

      Då blir katterna glada! Akta dig för svinahala vita ränder som AnnePauline varnade för i kommentaren ovan! Hennes vän i Oxkangar var Inger, om jag inte minns helt fel. Huset alldeles nära bybutiken när man for till Norrbyn.

  • annepauline

    Det stämmer, min brevkompis hette Inger. Att du kom ihåg det! Det måste ju vara några år sen jag frågade dig om henne.

  • Wesber

    Då vet jag vem det var, vi har en väderkvarn här ute på somrarna som hennes bror Lars-Erik gjort åt oss för många år sen. Det är länge sen Inger gick bort, minns inte när. Trevlig fortsättning på Första Advent allihopa.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »