Fler än en fela som spela

Jag återvänder ännu något till Jokkmokk eftersom jag där gjorde en liten inspelning med de skönspelande damer som utgjorde trion ”Norr om Stockholm”. De spelade så vackert fiol och berättade mellan låtarna om musiken och ursprunget.

Tyvärr köpte jag inte deras CD som de ödmjukt saluförde. Jag brukar annars rätt ofta köpa en CD de gånger jag besöker en konsert eller ett framträdande. Som ett minne och som stöd för de grupper och musikanter som inte har ett fett skivbolag i ryggen. Ibland signerad. Denna gång drabbades jag av plötslig blyghet.

Dock har jag på känn att de också kommer att spela på Umefolk och då finns det kanske chans att bättra mig i fråga om framåtanda.

Videon laddade jag idag upp på YouTube och finns till uppspelning i detta inlägg. Så att ni något får bekanta er med musiken och spelglädjen. Jag frågade dessutom om lov och det fick jag via deras Facebook-sida så allt borde vara i ordning. Det är ju deras musik.

För den som vill lyssna mera på deras musik så finns de också på Soundcloud med några låtar. Håll till godo!


Norr om Stockholm på Facebook

Norr om Stockholm på Soundcloud

Annonser

Fem veckor kvar

Om drygt fem veckor går Umefolk 2018 av stapeln i Folkets Hus Umeå. En säker satsning mitt i vintern om man gillar musik. Biljett och hotell är redan bokade. Hotellrum finns ännu centralt i Umeå men jag förutspår att de försvinner allt närmare 23 februari vi kommer. Som en vink till de som eventuellt känner sig manade. För det är övernattning en eller två nätter som gäller.

Det borde bli fjärde gången på raken som jag upplever Umefolk. Istället för att resa till södern på en vecka så blir det Umefolk för mig. Billigare också. Fast vem vet om det inte blir en resa lite senare mot vårkanten?

Artister och grupper börjar nu formera sig i startfältet och några namn är kända. Bl.a. MäSä-Duo som jag gissade tidigare. Men även Katarina Barruk får äntra Iduns stora scen på bästa tid 20.30 på lördagskvällen. Ett givet kort. Andra som intresserar är tjejbandet Sallyswag, Valkyrien från Norge och ”Spelkvinnor och munspelmän” med fiol, dragspel och munspel. Bara som ett smakprov på de första artistsläppen. Det kommer mycket mera! Allspel som inleder festivalen får inte heller missas!

Musiken är blandad så det är inte bara dragspel och fiol. Mången trevliga musikaliska bekantskaper kan göras och det brukar vara bra livat på ännu sent på natten.

Men först blir det…


Umefolk artister – fler kommer vart efter
Sallyswag 

MäSä-Duo 

 

Katarina Barruk på Umefolk 2016. Dags igen.


Salllyswag, en musikalisk käftsmäll

En hel del finska namn brukar finnas bland musikanterna. MäSä-duo är helfinsk och från Syd-Österbotten. Vi får se vilket språk de pratar på Umefolk. Musikens språk är universellt, det vet jag.

En kväll på Arbis i musikens tecken

Lördagskväll besökte jag för första gången Arbis i Vasa (Vasa arbetarinstitut). Folkmusikdagarna i Vasa gick av stapeln senaste vecka och som grädde på moset bjöds till konsert på lördagskvällen i Arbis hus på Sandögatan helt nära Wasa Teater. Visst fanns det också andra musikframträdanden under veckan men jag valde detta tillfälle.

Folkmusikdagarna i Vasa är ett litet arrangemang jämfört med t.ex. Kaustbyfestivalen och Umefolk men jag uppskattar ändå att det finns aktiva människor som engagerar sig och lyfter fram folkmusiken. Som ung hade jag knappast brytt mig om folkmusik men med åren har mitt musikintresse breddats och det är jag glad för.

De om inledde konserten var tvillingsystrarna Jessica och Janeta i gruppen med det passande namnet Double J Twins. Fiol och dragspel är deras instrument och så bra de spelade. Riktigt njutbart och medryckande. De är från Korsholm så de var så att säga i hemsoporna. Tidigare i år har jag också träffat ett par andra systrar som spelar som duo, nämligen Systrami från Sverige. Det var på Kaustbyfestivalen. Tur att det finns återväxt inom folkmusiken.

Från Sverige uppträdde skönsjungande vokalgruppen Irmelin. Även de har jag tidigare hört live och denna gång fick jag tillfälle att byta några ord med Maria Misgeld, en av de tre medlemmar i gruppen. Jag beklagade att det var så liten publik som var närvarande men hon var glad åt de som kom och berättade att en gång i Helsingfors hade det bara kommit 10 personer till en av deras konserter. Så det kunde som sagt ha varit värre. Klart fler än 10 mötte upp i lördags men det hade säkert rymts lika många till i salen. Synd att folk missade ett sådant tillfälle att uppleva fin musik till ett billigt pris. Som friherre gick jag in för resonabla 7 europenningar.

Irmelin hade tidigare på lördagen kört en workshop i stämsång. Som avslutning på deras framträdande kallade de upp deltagarna på scen och tillsammans sjöng de några låtar från dagens övningar. Vackert!

Som avslutning spelade MäSä-Duo, två finskspråkiga herrar från Ilmajoki i södra Österbotten. De kunde minsann hantera fiol och dragspel till taktfast stampande i golvet. Inga ledsamheter där inte. Även dessa har jag sett och hört tidigare. De talade enbart finska och jag tror inte jag var ensam om att missa en del av deras skämt och poänger. För det hör ju till att berätta och dra en och annan lustighet mellan låtarna. Nåja, musiken var det huvudsakliga.

En riktigt fin kväll tyckte jag. Kaffeservering mitt i kvällen för den som ville.

Nu är det bara att vänta på Umefolk i slutet av februari. Jag har redan boka hotell och väntar med spänning på vilka som kommer att spela och uppträda där. Umefolk brukar leverera så jag är lugn, det blir vinterns stora händelse.  Det är en stor fest som präglas av folkmusik av alla de slag men det är inte enbart den traditionella folkmusik som hörs. Utbudet är verkligen varierat och inledningen med mäktiga Allspelet får inte missas! Allt från barn och ungdom till garvade spelmän och –kvinnor. Med eller utan knätofs; de flesta är helt vanligt klädda.

Så varför inte fundera på att uppleva Umefolk senare i vinter? För oss i Österbotten är det bara en färjetur bort till ett dygn eller ett två med fest och musik i Björkarnas stad. Fundera på saken, den 23-24 februari händer det! Jag lovar, det blir riktigt bra!


Double J Twins

Irmelin

MäSä-Duo

Umefolk 

Systrarna Jessica och Janeta Österberg från Korsholm är utbildade i klassisk musik men spelar nu mest folkmusik. Egna eller andras låtar i olika arrangemang.
Skön stämsång av Irmelin. På deras hemsida finns hel del smakprov att lyssna till. ”Gammelkäring” är min favorit.
MäSä-Duo fick det verkligen till att svänga. Där sparades inte på krutet.
Till sist en bild på interiören hos Arbis.

 

Umefolk, en upplevelse!

Just nu sitter jag på båten på väg över Kvarken tillbaka hem efter en härlig helg i Umeå. Jag har nämligen besökt Umefolk, den årliga folkmusikfestivalen i Umeå.

Jag åkte redan i fredags för att hinna se och höra så mycket som möjligt. En stund innan vi anlände till Holmsund intog jag lunch i cafeterian med köttbullar och mos. – De har jättegods köttbullar på Wasaline. Rekommenderas! – Vid bordet bredvid satt några välbekanta damer, nämligen Kardemimmit, den skönsjungande och kantelespelande gruppen från Finland. Jag har hört dem tidigare vid ett par tillfällen i Kaustby och de är en av mina favoriter. Jag hälsade helt kort på dem och sa att jag skulle se dem senare på kvällen på Iduns stora scen i Folkets Hus. Det blev de glada åt. Det visade sig senare att de bodde på samma hotell som jag, Comfort Winn. Hotellets läge är maximalt vid Umefolk för det är bara tvärs över gatan. Inga ytterkläder behövdes trots att det var bitande kall vind.

Programmet för de två dagarna var digert och jag hann långt ifrån se och lyssna till alla framträdanden som förekom. Tyvärr. Så det blev att plocka i programmet och göra en egen lista men jag hann ändå med det mesta jag föresatt mig som t.ex. Allspel, den stora invigningen med flera hundra spelmän, barn, sångare och allehanda musikanter. Storslaget och mäktigt! Det måste vara ett strongt arbete att få allt detta att fungera, speciellt med så många barn inblandade. Har jag förstått rätt är Anton Teljebäck mästaren bakom detta.

Isorkestern från Storuman-Tärnaby deltog också i Allspel. Tidigare på dagen hade jag sett dem på gatan utanför Burmans Musik där de musicerade första gången.  Deras instrument bestod av is med munstycken från blåsinstrument. Även marimbas och slagverk var gjorda av is. Det var minusgrader ute så det gick bra men på Allspel inomhus ville instrumenten smälta något vilket gjorde att de fick torka upp på golvet efter sig. Deras instrument har väl smält bort vid det här laget precis som snöskupturerna för två veckor sedan på Rådhusesplanaden i Umeå. – Allt hittar de på.

Andra grupper och musikanter jag såg och lyssnade till var bl.a. Birkafolk, Lisas och naturligtvis Kardemimmit på fredagskvällen. Sist på fredagskvällen såg jag Mullin Mallin Band från Umeå. Varför de heter så vet jag inte men mullin mallin är finska och betyder huller om buller. Fart och fläkt var det i alla fall omkring dem.

Lördag bjöd bl.a. på Alva och Maggi, Sammami, Viktoria Ahlman band och Ulrika Bodén med Ahlberg, Ek & Roswall. Så bra de sistnämnda är! Ulrika är mästare på kulning, d.v.s. lockrop på korna förr i världen på fäbodarna. Och kring allt musicerande ett fint berättande om de olika låtarna. Triakel missade jag tyvärr men jag har sett dem flera gånger tidigare så det må vara förlåtet denna gång.

Den största positiva överraskningen stod Thomas Andersson för. Jag citerar från Umefolks hemsida: ”En del brukar framhålla humorn i hans berättelser, andra vill betona musiken. Somliga tycker mest om allvaret, eller är det kanske dialekten. De flesta har svårt att bestämma sig. Men en sak är säker; här behövs inga förinspelade ljudeffekter, rökmaskiner eller laserljus. Traditionell musik, muntligt berättande och så massor med erfarenhet på det, och vi får vara med på det som så ofta sagts: he minner – he mer. Eller som man säger på rikssvenska – less is more.

Han berättade och han spelade för den fulltaliga publiken som satt trollbunden i Studion. Han har forskat, han har lyssnat, han har spelat och så bra han själv var på att berätta. Det handlar om spelmansmusik från förr i världen, om fattiga musikanter, om original, om ofärdsår och ett genuint intresse för fiolen och dess musik. Det är just så berättande bör gå till!

Intressant var hans inslag av dialekt och ren norrländska. Inga svårigheter för min del att förstå även om dialekt ibland inte är helt lätt.

Bl.a. berättade han om Storsvagåret 1867. Flera år i rad var det kyligt klimat i Norden vilket gjorde att skörden slog fel och människorna svalt och en del dog. Ännu i juni månad år 1867 låg isen kvar på sjöarna och redan i augusti kom snön som blev liggandes. Om detta har jag bl.a. läst i Bernhard Nordhs böcker.

I Oxkangar fanns en kvinna som också var mycket duktig på att berätta. Hon kunde skratta så tårarna rann när något humoristiskt kom på tal och hon visste allt om byns släkter och familjer och om hur de var släkt med varandra. Hon berättade även om nödåret 1867 och på ett sätt som om hon själv varit med trots att hon var född 40 år senare. Den muntliga berättartraditionen var stark i Skeppars-gården. Anna dog 1993.

Synd att Umefolk är så okänd i Österbotten. Någon fiollåda såg jag i bussen till Holmsund idag men jag tror inte det var någon stor anstormning från vår sida av Kvarken. Någon österbottnisk dialekt hörde jag i alla fall inte i Folket Hus denna helg. För en musikälskare måste Umefolk vara ett andhål i kallaste vintern innan vårsolen åter gör sig påmind. Det spelas inte bara fiolmusik utan utbudet är varierat så även andra musikinriktningar blir tillgodosedda. Och inte många folkdräkter såg jag förutom vid Allspel trots att det var en folkmusikfestival. Musikanterna spelade i allmänhet som de är klädda till vardags eller till fest.

Glädjande är att så många musikskolor och barn var med. Återväxten måste vara tryggad med tanke på att så många yngre personer spelade i olika orkestrar och band.

Glädjande är också att folkmusiken och folkdansen inte kidnappats av de s.k. ”Sverigevännerna”. Försök har ju gjorts vid riksmötets öppnande men det föll inte väl ut. På fredagen hölls en tillställning där Folkmusiker mot rasism diskuterade om att motverka rasism och exkluderande inom folkmusiken. Jag tror de har god vind i seglen för det ligger i folkmusikens natur att inte stöta bort utan att utvecklas.

En fin helg har det varit och jag ser redan fram emot nästa års Umefolk.

Nu blir det snart en ny omgång köttbullar och mos i strålande fint väder på Kvarken med stora områden som är helt isfria.

isorkestern-2017-02-24-img_0743
En del av Isorkestern utanför Burmans Musik i Umeå.
allspel-umefolk-2017-02-24-img_0754
Allspel, den stora invigningen av Umefolk 2017.
kardemimmit-2017-02-24-img_0818
Kardemimmit på Umefolk 2017
thomas-andersson-u-mefolk-2017-02-25-img_0903
Thomas Andersson i berättartagen
ullrika-boden-umefolk-2017-02-25-img_0921
Ulrika Bodén flankerad av Ahlberg, Ek & Roswall på Iduns stora scen. Ulrika är den med grön klänning.

Umefolk 2016

Som den uppmärksamme läsaren säkert uppfattat så har jag i helgen bevistat Umefolk, en av Sveriges största folkmusikfestivaler. Ett stort antal musikanter, artister, konstellationer och aktiviteter har hörts och genomförts i främst Folket Hus vid Vasaplan.

Alltså, Folkets Hus i Umeå är inget litet bygge och inte helt lätt att hitta i. Jag kunde inte heller finna någon riktigt bra karta eller skiss var de olika salarna fanns. Visst, Idunteatern kan man inte missa men om man skall till ett sådant ställe som Miklagård är det inte helt lätt för en nykomling. Tredje våningen och i slutet av en korridor alldeles till vänster bakåt. Eller Studion som ligger i källaren efter alla trappor, krökar och vindlingar.

En annan sak är att hinna se och höra alla fina förställningar som fanns tillgängliga. Det blev tidvis nästan stressigt. Jag hade gjort upp ett schema som jag skulle följa, efter en nödtvungen sållning. Tyvärr höll inte detta schema eftersom jag dröjde mig kvar för länge per föreställning. Jag hade svårt att slita mig. Till sist fick jag inse att jag fick gallra ännu mera och bara välja ut de som var de absoluta favoriterna och koncentrera mig på dem och se vad som hanns med i övrigt. Tyvärr, för det fanns en uppsjö av fina uppträdanden och evenemang, inte minst alla spontant jammande under framför allt lördagskvällen. Små grupper med spelmän hittade en vrå här och var för en stunds gemensamt musicerande till vilket det gick att ta sig en svängom.

Allspel på fredagen var den stora invigningen. 2-300 musikanter, allt från barn till proffs, uppträdde gemensamt på Idunteaterns stora scen. Så bra det var! Verkligen se- och hörvärt och väl genomfört. Jag hade först tänkt strunta i Allspel men är nu glad att jag tog mig tid att se detta. Kan varmt rekommenderas!

Mittfolk var en av favoriterna, ungdomar från Västernorrland som spelar bra, varierat och med glädje. Det var tredje gången jag såg dem och jag blev inte besviken. Gruppens medlemmar är under ständig rotation och inget Mittfolk är det andra likt men stilen är den samma, inte minst tack vare de konstnärliga ledarna Göran Månsson och Daniel Ek.

En annan grupp, , har också en stil likt Mittfolk men med Framnäs folkhögskola i Piteå som sitt högkvarter. De överraskande med att spela en Menuett från Oravais, min hembygd. Ett fint framförande med bl.a. tuba i sättningen!

HomeCraft sjöng och spelade gudomligt! Emma Härdelin har jag hört tidigare och hennes två medmusikanter stod henne inte efter. Emmas röst är gudomlig.

Ahlberg, Ek & Roswall var ett annat band som också kommer att spela på årets Urkult. Också de virtuoser med sina instrument och intressanta låtval.

Katarina Barruk var en klar favorit och nu förstärkt med ett fyrmanna-band. Hennes repertoar är jag väl förtrogen med efter att för tredje gången på ett halvår sett henne live.

Tullara Connors från Australien var en verkligt positiv överraskning. En oerhört skicklig gitarrist och en varm personlighet. Både blyg och öppen på ett charmerande sätt. Jag kunde inte undgå att bli lite förälskad i henne.

Tulipalo med Daniel Wikslund från en liten by norr om Gällivare och Fredrik Hangasjärvi från Tornedalen. Två riksspelmän på varsitt instrument, Daniel på fiol och Fredrik på durspel. En underhållande show med skoj och skratt, skrönor, taktfast och kraftfull musik. De är kända från TV-serien Bastubaletten som gick på TV tidigare i vinter. De antydde också att det kommer att bli en fortsättning med Bastubaletten till hösten och då i ambulerande form, vad det nu kommer att innebära. Daniels hemby Tautjasjaur är inte helt lätt att uttala men med lite övning sjöng publiken glatt med där Tautjasjaur ingick i refrängen.

Jag tror inte det är många i Österbotten som uppmärksammat Umefolk och den explosion av musik, dans, kontakter och aktiviteter som erbjuds i februari varje år för den som gillar folkmusik. Inte bara fiolgnäll för instrumenten hanteras med skicklighet och musikstilarna är många.

Detta som en kort sammanfattning av något som jag varit med om denna helg. Nu återstår hemresan men det betyder inte att jag åker raka vägen hem när jag kommer iland ikväll i Vasa vid 18.30-tiden. Nejdå, rakt ut i ingenmansland, höll jag nästan på att skriva, i snö och kyla nästan halvvägs tillbaka till Umeå! Vad månne vänta?

2016-02-27 Umefolk 055-1
Här sitter en grupp och spontanlirar. Daniel Wikslund ses traktera fiol övrig är mig okända. Daniel verkade annars vara mycket aktiv och syntes ofta. Han måste ha trivts om fisken i vattnet.
2016-02-27 Umefolk Katarina Barruk 005-1
Katarina Barruk drog mycket folk till stora Idunteatern. Inte knökfullt som på Allspel men någon annan sal hade blivit för liten.
2016-02-27 Umefolk 081-1
Här ses Tulipalo (Eldsvåda på svenska) i full aktion. Fredrik hade en sådan härlig tornedalsdialekt med meänkieli som modersmål. Daniel pratade mera riksmål, globetrotter som han är. Förresten, jag håller just nu på att läsa hans bok ”Med tanken full av längtan”

Något att se fram emot

Känns det inte lite roligare om man har något kul och spännande att se fram emot? Jag fixade det för en stund sedan, en nätt, liten utflykt i slutet av februari.

Kring jul, nyår började jag fundera på om det inte skulle vara läge för en resa mitt i vintern. Ingen södernresa utan en resa med musik inuti. Verkligt svårt visade det sig. Knappt så det fanns något intressant förutom Seinabo Say i Malmö men de två konserterna var redan fullbokade. Bo Kaspers Orkester finns också i Umeå 20 februari men nej, det lockade inte 100 %.

Ett tag var jag inne på att åka på vintermarknaden i Jokkmokk i början på februari, en upplevelse jag funderat på i flera år. Tyvärr blev det för få deltagare i den bussresa som en lokal arrangör annonserat om så den turen blev inställd. Synd för jag hade verkligen velat göra den resan: bo på hotell i Gällivare två nätter, en dag på Jokkmokk marknad med renar, samekultur, musik och renskav. Ett besök i Jukkasjärvi ishotell ingick också i resan samt en lördagskväll på stadshotellet i Haparanda. Föreställer er vilken succé jag gjort bland damerna på stadshotellet i Haparanda en lördagskväll i februari! Tänk om jag träffat ”Amanda från Haparanda som går till handa på en veranda”, som det sjungs om i visan! – Tyvärr blev det inte så detta år.

Istället bokade jag in mig på Umefolk, en folkmusikfestival i dagarna två, 26-27 februari. 23 band/artister finns på menyn så nog måste jag hitta några som är hörvärda. Nu gäller det att lyssna in sig på nätet och pricka in höjdpunkterna för jag kommer knappast att hinna höra alla. Jag gjorde förresten samma resa ifjol vilket ni kan läsa om på bloggen från februari 2015. Då skrev jag om Duo Naranjo-Weurlander och något om Frida Kahlo och En dramatisk färd över Kvarken som blev populära inlägg.

Glädjande i samband med bokningen var att jag bokade ett hotellpaket via Wasaline vilket gjorde att jag sparade in själva båtresan, ca 70 europenningar. Därtill fick jag önskat hotell, vilket ligger på andra sidan gatan till Folket hus där festivalen går av stapeln. Bara hemåt. Nu har jag något att se fram emot. Umefolk, nu kör vi!

Åtminstone Ye Banished Privateers skall jag se. De verkar vara ett livat gäng!

Duo Naranjo-Weurlander och något om Frida Kahlo

UmeFolk hade festival i Björkarnas stad i helgen. En hel del intressant musik bjöds och naturligtvis passade jag på att lyssna lite. Duo Naranjo-Weurlander måste jag bara lyssna till efter att ha stiftat bekantskap med dem på Tuben och Spotify. Tania Naranjo – piano, Minna Weurlander – accordeon utgjorde ett perfekt par för en stark musik och så samspelta de var! Tania Naranjo är från början chilenska och har musikaliska rötter i Piazzollas symfoniska musik, Tango Nuevo. Minna Weurlander är från Finland och antogs redan som 14-åring till Sibelius akademin. Hon tillför ett finsk och ryskt inflytande i deras musik. En riktigt fin spelning gjorde de!

En av låtarna var tillägnad Frida Kahlo (1907-1954), den mexikanska konstnärinnan som bl.a. är berömd för sina självporträtt. Jag hade i höstas tillfälle att se ett av hennes verk Autorretrato con chango y loro på  Museum of Latin American Art of Buenos Aires (MALBA). Till på  köpte har vi nyligen på spanska kursen läste en kortare text om henne och hennes man, den 20 år äldre Diego Rivera, också han en av Mexicos stora konstnärer. Stormiga och konstnärliga äktenskap i två omgångar lyckade de båda med. Bl.a. berättade Minna att Frida rymde från ett av sina bröllop med Diego samma dag det gick av stapeln vilket också Minna hade gjort, fast dagen efter för hennes del. Minna menade att Diego inte var mycket att ha men sanningen är att han var en riktig kvinnotjusare trots sin stora kroppshydda, enorma fötter och utstående ögon. Han kunde inte vara trogen mot Frida vilket ledde till att även hon tog sig friheter på det amorösa området, både med män och kvinnor.

Efter konserten fick jag tillfälle att samtala lite med Tania och då kom vi kort att beröra Frida Kahlo och hennes liv. Vid sådana tillfällen är det kul att kunna lite mera än att bara tacka för konserten.

På tuben finns både film och dokumentär om Frida Kahlo:
https://www.youtube.com/watch?v=PZo8H_fvyJE
https://www.youtube.com/watch?v=b5c7Sp9iy4A

Frida Kahlo är den typ av människa och konstnär som jag är intresserad av. En stark och unik människa trots sina handikapp. Duo Naranjo-Weurlander är också unik med skapande av intensiv och känslosam musik. Jag är glad att jag fick tillfälle att lyssna till deras musik!

Här finns en kortare ”dokumentär” om Duo Naranjo-Weurlander: https://www.youtube.com/watch?v=QOmdIqbGBn4#t=35