Min onsdag på Kaustinen Folk Music Festival

Jodå, jag besökte Kaustinen Folk Music Festival i onsdags. Eller Kaustbyfestivalen som jag säger fast det är ingen som verkar veta vad det är förutom här i svenska Österbotten.

Jag hade tänkt blogga om detta igår torsdag men jag var så trött och hängig att det blev till ingenting. Dagen bara rann iväg och helt plötsligt var det kväll och fortfarande trött gick jag till sängs i kristlig tid. Vad som fattades mig vet jag inte. Idag morgon, fredagen den trettonde, vaknade jag däremot pigg och redo redan klockan fem på morgonen.

Ganska mycket folk där och många musikanter som ville uppträda. Stora som små. Fint att det finns detta tillfälle även för amatörer att få ta fram sitt instrument och bjuda på sin repertoar. En trevlig och bra stämning. Och inte ett enda fyllo såg jag utan alla verkade vara där för att njuta av musiken, sommaren och samvaron. För det handlar mycket om samvaro för de som är aktiva inom folkmusiken.

Det är inte bara den traditionella folkmusiken som spelas utan utbudet är brett och med många intressanta inslag för oss som gillar alternativ musik. Kända, finska artister brukar också uppträda för de som vill dansa och se kända nöjesprofiler.

En sak jag lade märke till, både i onsdags och tidigare, är den dragning ett stort, öppet golv har på små barn. De rusar upp, springer och leker helt utan blygsel och hämningar. Många gånger är också barnen de första som låter sig svepas med av musiken och takten.

Jag visar lite bilder men tillhörande text.

Soligt och fint väder. Många satt i skuggan eller solade på filtar.

Spontanspel förekom både här och var. Här några gossar som var riktigt duktiga på sina instrument. Kanske jag kan få med dem på en video senare.

Både dans och slickepinne sköttes på samma gång. Det gäller att inte spilla någon tid.

Fiddlarna uppträdde i Spelmanshuset. Här finns också musikanter från Oravais.

Omiri från Portugal. En fartfylld show av en en-mans-orkester med förstärkning från både video och playback. Soundet påminde till viss del om Trad.Attack! från Estland som jag ifjol hörde på Kaustby och Urkult. Modernt med grymt basljud och dansvänligt. Mixade inslag av äldre kvinnor som sjöng gamla visor till denna taktfasta dansmusik. En av akterna som jag på förhand var intresserad av. Omiri levererade!

Sväng inte att förglömma. Musik som spelas på munspel. Allt från vackert till dansant.

Chouk Bwa från Haiti trummade minsann loss! Lite woodoo fanns visst också med i musiken.

La Riippa Group var också ett av de band jag var nyfiken på. Om jag inte är helt fel underrättade borde Jessica Riippa (sång) vara syster med Niko Riippa, gitarristen i Wentus Blues Band. En jazzig stil och mycket bra framfört. Julia Hansson trakterar dragspelet, en tidigare musikalisk kändis för mig. Från Karleby-hållet.

Och naturligtvis Folk All-in Band från Sverige som gav järnet uppe på Kallio Klubi. Mödan värt att klättra dit upp. FAB är ett riktigt partygäng som får alla att plocka fram dansskorna. Jag såg dem för något år sedan tillbaka på samma scen. Emma Ahlberg, andra från höger, också bekant från andra uppträdanden.

Och ser man på, dök inte finska Enkel upp i slutskedet på FAB:s uppträdande! Dem såg jag ifjol på Urkult i kyrkan. De passar lika bra på röjarscenen på Kallio Klubi.

Något  jag lagt märke till att många musikanter och artister i denna typ av musik uppträder i olika grupper och sammanhang. T.ex. finns i gruppen Enkel hon som spelar dragspel, Leija Lautamaja. Jag har sett henne i flera andra grupper. Och Emma Ahlberg i FAB spelar också i andra konstellationer. Jag tänker i första hand på Ahlberg, Ek & Roswall i Sverige.

Samma har jag med åren fått mera insikt i hur musiken organiseras på KFMF och Urkult. Det finns ett visst mönster.

Och till sist bandet Ritva Nero som presenterar sig som Headbanging Folk Group. Folkmusik med hårda och snabba hårdrock-trummor som driv. Party metall rock-band. Snacka om att det är variation på KFMF. Ett av banden jag också var nyfiken på.

Vilka var bäst i onsdags? Svårt att säga, alla hade de något att bjuda men för att ha någon slags sammanfattning så var Omiri och Ritva Nero kanske de som för mig var intressantast. Lite annat än vad man väntar sig på en folkmusikfestival. Och visst, gossarna som trakterade sina instrument  i sandlådan, ser det ut som, var inte dumma de heller. Bild nummer två.


La Riippa Group 

Ritva Nero 

Enkel 

Chouk Bwa

Omiri  

Folk All-in Band 

Sväng  

Kaustinen Folk Music Festival

 

 

Annonser

Umefolk 2018

Återkommen från Umeå och Umefolk igår kväll. Först ikväll har jag fått tid att något begrunda årets folkmusikfestival och framkalla en del av bilderna som jag tog.

Festivalen inleddes som vanligt med Allspel på fredagskvällen med en fin föreställning med flera hundra personer på scen. Sångare och musikanter, varav många var barn, klämde i för kung och fosterland under ledning av konstnärliga ledaren Anton Teljebäck. Han dirigerade, styrde och ställde med kraft, något som nog behövdes med så mycket folk på scen. Märkligt att det alls fungerade.

Den första föreställningen jag besökte var med Arvvas. Jojk och raspig american style som möttes på scen. Röster och kontrabas som samverkade.

Nästa som jag hade tänkt titta på var Valkyrien men de var minst en kvart försenad så jag tröttnade på att stå i kö och avstod. Istället blev det muntra Spöket i Köket i Studion nere i källaren. Det var minsann en livad föreställning. Härlig musik och dans för alla glada. Fint att jag orkade vara upp så sent. En kvart över midnatt startade de.

Det var glädjade att det var så mycket ungdomar som dansade. Överhuvudtaget verkar återväxten vara god inom folkmusiken. Många barn som spelar något instrument och alltid är det några som blir mästerspelmän.

Fint är också att de s.k. ”Sverige-vännerna” inte lyckats kidnappa folkmusiken och folkdansen utan den lever fri och inkluderande. Något som också vice ordförande för Umeå Folkmusikförening, Elsa Reimerson, var inne på i sitt tal. Musiken är utan gränser, likaså dansen. Man behöver inte kunna språk för att lyssna på musik och detta märks inte minst inom folkmusiken.

En ung tjej framförde en sång under Allspel på något språk jag inte uppfattade men vilket starkt framträdande! Jag tror att hon var från Umeå.

MäSä-duo från finska delen av Österbotten var också på plats med ett par fina framträdanden. De fick det verkligen att svänga. Jag har tidigare sett dem i Vasa på Folk musikdagarna i höstas. Tyvärr var inte deras svenska av bästa sort så det blev att försöka göra sig förstådd på engelska. Det gick också men tyvärr bortföll det mesta av deras vanliga mellansnack och humoristiska historier som annars ingår i deras show. Trots det blev det en glad och uppsluppen föreställning.

Bredvid mig vid ett av borden längst fram satt en äldre dam som också var utrustad med systemkamera. Hon berättade att hon hade haft bråttom till festivalen men att hon hade varit på resa någonstans i norra Finland och blivit försenad p.g.a. kölden eftersom bussen vägrade starta i den 35-gradiga kylan. Men fram kom hon och vid bordet satt hon och inget visste hon om vem som skulle spela. Jag upplyste henne om MäSä-duo och hon funderade att då blir det nog något finskt sentimentalt och nostalgiskt. Nejdå, replikerade jag, det skulle förvåna mig. När halva konserten var genomförd lutade jag mig fram och frågade vad hon tyckte. Jättebra, svarade hon. Detta hade hon inte väntat sig.

Jag träffade annars Lauri, som ingår i duon, ombord på färjan på söndagen och vi pratade en liten stund. Duon har annars representerat Finland vid någon festival för inte så länge sedan i Uzbekistan och nu ser de fram emot ett aktivt år med många spelningar. Bl.a. kommer de att spela på Luleå Spelmansstämma 15-17juni. Och på Kaustbyfestivalen har Lauri varit sedan femårsåldern.

Lördagen börjad med teater. Tjära människa hette stycket och handlade om vissångaren, poeten och människan Vilho Ollikainen från byn Ullatti, öster om Gällivare. Vilho var ett verkligt original och en livskonstnär och hans person fanns på scen genom Jan Johanssons eminenta framförande. Jag är glad att jag hade möjlighet att se denna förställning för människan Vilho blev ännu en av dessa som gör världen lite bättre att leva i.

Det hela var egentligen en dubbelakt för en stund senare fanns bandet WAO på scen och framförde musik av Vilho Ollikainen där bl.a. Jan Johansson ingick med dragspel men också delar av bandet JP Nyström som Vilho spelat en del tillsammans med. Vilho levde åren 1934-98. Att få lära känna Vilho var något av höjdpunkterna på årets Umefolk. – Bandet WAO bar sitt namn efter just Vilho Akseli Ollikainen.

Spelkvinnor och munspelmän upplevdes på lördag vid sextiden. Tre av Sveriges mest begåvade spelkvinnor Långbacka/Willemark/Rydberg mötte på scen munspelmästarna Jouko Kyhälä och Filip Jers. Också en minnesvärd dubbelakt.

Katarina Barruk var kanske den som jag såg mest fram emot på hela Umefolk. Jag har tidigare haft förmånen att träffa henne när hon signerade debutalbumet Báruos jag köpte vid hennes första releasekonsert i Umeå 2015. Knappast hon mindes mig nu men jag hamnade åter bredvid tysken jag skrev om i förra inlägget och han hyste desto större förhoppning att hon skulle känna igen honom. Han hade nämligen under dagen deltagit i en workshop med jojk och förstod jag rätt hade Katarina också varit med där. Vad de jojkade förstod han inte, kanske det var om Jesus, funderade han. Huvudsaken var att han fick vara med och uppleva detta.

Han skulle under kommande vecka vidare till Stockholm och Oslo. Med tåg! Inget flygande där inte. Det var förresten tredje gången han bevistade Umefolk. Jag tipsade honom om Urkult och han verkade intresserad ända tills jag nämnde datum 2-4 augusti. Aj, aj, det var illa för just den helgen gick en heavy metal-festival av stapeln alldeles i närheten där han bodde och det ville han inte missa. Den besökte han alltid. Den musiksmaken hade jag inte väntat mig av honom.

Katarina Barruk framförde sin musik med både känsla och kraft. En del nytt material och även kända stycken sedan tidigare. Jojk ingår som en naturlig del i hennes musik och umesamiska använder hon som första språk på scen men pratar också svenska till oss oinvigda. Umesamiskan för en tynade tillvaro men Katarina hoppas med sin musik och sitt engagemang föra sitt modersmål vidare.

Efter konserten stannade tysken kvar, jag hoppas han fick träffa Katarina för hon verkade vara hans stor idol.

Senare på kvällen uppträdde The SISKIN Quartet på Idun. Fin och njutbar musik men inte så mycket folk ändå vilket var synd. Jag kände till Bridget Marsden & Leif Ottosson sedan tidigare men den skotsk/finska duon Sarah-Jane Summers & Juhani Silvola var nya för mig.

Allra sist på lördagsnatten spelade Sallyswag i Studion där de gav järnet inför en dansant publik. De sprudlade av kvinnokraft!  Det är tydligen i Studion man dansar som mest och bäst, sist på kvällen. Denna gång såg dansandet ut att vara av mera modern typ.

Själv kände jag tröttheten komma krypande och någon gång efter klockan 01 gav jag upp kröp jag nöjd till sängs. Ännu ett Umefolk var till ända och jag hoppas att detta inlägg någon gång i framtiden skall påminna mig om Umefolk 2018. Detta var något av det som jag upplevde men det fanns så mycket mera. Tyvärr hinner man inte se och hör allt. – Väl mött nästa år!


Allspel

Arvvas 

Spöket o köket  

Tjära människa –  teater

WAO

Spelkvinnor och munspelmän 

Katarina Barruk

MäSä Duo  

The SISKIN Quartet 

Sallyswag 

 En kväll på Tráhppie –  Blogginlägg 2015 

En bild från Umefolk blir det ikväll. Jag får återkomma med fler bilder i ett annat inlägg.

Katarina Barruk

 

Video med Spöket i köket

Tyvärr har jag inte tid för något mera omfattande inlägg även om det nog finns att skriva om men en video jag spelade in i natt och laddade upp på Tuben kan jag presentera. Om musiken och allt vad som hände/händer på Umefolk får jag återkomma till i senare inlägg. Jag vill bara säga att Umefolk levererar även detta år.

Lunchen intogs idag på Balders, mitt stamställe här i staden, och jag kan konstatera att flera än jag var hungrig mitt på dagen. Stället var fullt men jag hittade ändå en plats. Efter lunchen fick jag bevittna ett polisingripande mot en bångstyrig person. Vad han gjort vet jag inte men två polisbilar var på plats och tre poliser behövdes för att in honom i bilen sedan han legat på gatan en god stund. Han var inte alls med på noterna. Hans lördag var nog förstörd men jag antar att han har sig själv att skylla.

Själv kommer jag att tillbringa min kväll på Umefolk. Allra först kl. 15 blir det teater: Tjära människa och resten av kvällen blir det musik för hela slanten. Katarina Barruk är kanske den stora favoriten. Samma är det för en tysk som annars bor i ett stenkast från Kielkanalen. Jag talade med honom igår en stund innan Spöket i köket. Katarina var hans stora favorit och idol. Han pratade annars en perfekt engelska och bröt inte alls på tyska.

Såja, här kommer videon. Det är Spöket i köket som ger järnet i Studion på Folkets Hus. Jag hoppas att de godkänner att videon finns på Tuben. Men som ni ser, fart och fläkt och härlig stämning. Och mycket ungdomar som dansade. Hip hop hade de nog lämnat hemma denna kväll.

Efter midnatt kommer Spöket i köket

Så är jag på andra sidan Pölen, käkar Skolekridt och ser ut över Björkarnas stad från tolfte våningen. Inte speciellt kallt heller, -11 C.

Den troliga orsaken till att jag får slafa på så hög höjd beror på att jag gick med i hotellets kundklubb. Jag kutade nämligen snabbt till hotellet efter att jag stigit av bussen i Umeå. Jag hade en del ärenden att utföra och ville lämna min ryggsäck i hotellets reception.

Jo, det gick bra men om jag gick med i deras kundklubb så kunde jag genast få tillgång till rummet och inte klockan 15 som annars är incheckningstid. Till på köpet på tolfte våning med utsikt över stora delar av stan. Gratis kvällstidning fick jag också.

Ok, tänkte jag och föll till föga, ännu ett medlemskap.

Och tur var det, ärendena tog en stor del av eftermiddagen. Jag besökte bl.a. två banker och det blev en långdragen historia. Det blev t.o.m. på övertid. Så nu vet jag vad de gör i banken efter tre. Den ena bankfröken blev alldeles förtvivlad och sa det här går inte men jag satt lugnt kvar tills det hela var i hamn. Jag blev nöjd och hon en erfarenhet rikare.

Färden över Kvarken var annars rena sömnpillret även om en ganska bra orkester i baren gjorde sitt bästa. Troligen locals från Österbotten av språket att döma. Men de hade svårt att få igång klientelet på däck åtta.

Ikväll blir det däremot livat och svängigt. Halv sju börjar Allspel, inledningen på Umefolk. Jag kommer att söka mig dit i god tid för att få en bra position. Orkar jag kommer det att bli sent men tyvärr blev det ingen tupplur denna dag så vi får se om gubben hänger med.

Här finns ett smakprov på Spotify av vad som bjuds på Umefolk denna gång. Listan börjar med Spöket i köket och jag har som mål att se dem någon gång efter midnatt. Sist i listan finns MäSä-duo från Syd-Österbotten. De har jag sett en gång tidigare. Fast detta är bara en liten del av vad som bjuds –  Tjohej, nu kör vi….

Umefolk 2018 – Spellista på Spotify

Umefolk 

Inte en själ på bryggan men det gick bra ändå. Kanske de lät färjan gå i samma isränna som de körde upp igår kväll?

Nähä, i bollhavet fick jag inte vara fast det var nytt och fint. Ser mest ut som de djupfrysta grönsaker jag brukar köpa. Majs, paprika och ärtor.

Fler än en fela som spela

Jag återvänder ännu något till Jokkmokk eftersom jag där gjorde en liten inspelning med de skönspelande damer som utgjorde trion ”Norr om Stockholm”. De spelade så vackert fiol och berättade mellan låtarna om musiken och ursprunget.

Tyvärr köpte jag inte deras CD som de ödmjukt saluförde. Jag brukar annars rätt ofta köpa en CD de gånger jag besöker en konsert eller ett framträdande. Som ett minne och som stöd för de grupper och musikanter som inte har ett fett skivbolag i ryggen. Ibland signerad. Denna gång drabbades jag av plötslig blyghet.

Dock har jag på känn att de också kommer att spela på Umefolk och då finns det kanske chans att bättra mig i fråga om framåtanda.

Videon laddade jag idag upp på YouTube och finns till uppspelning i detta inlägg. Så att ni något får bekanta er med musiken och spelglädjen. Jag frågade dessutom om lov och det fick jag via deras Facebook-sida så allt borde vara i ordning. Det är ju deras musik.

För den som vill lyssna mera på deras musik så finns de också på Soundcloud med några låtar. Håll till godo!


Norr om Stockholm på Facebook

Norr om Stockholm på Soundcloud

Fem veckor kvar

Om drygt fem veckor går Umefolk 2018 av stapeln i Folkets Hus Umeå. En säker satsning mitt i vintern om man gillar musik. Biljett och hotell är redan bokade. Hotellrum finns ännu centralt i Umeå men jag förutspår att de försvinner allt närmare 23 februari vi kommer. Som en vink till de som eventuellt känner sig manade. För det är övernattning en eller två nätter som gäller.

Det borde bli fjärde gången på raken som jag upplever Umefolk. Istället för att resa till södern på en vecka så blir det Umefolk för mig. Billigare också. Fast vem vet om det inte blir en resa lite senare mot vårkanten?

Artister och grupper börjar nu formera sig i startfältet och några namn är kända. Bl.a. MäSä-Duo som jag gissade tidigare. Men även Katarina Barruk får äntra Iduns stora scen på bästa tid 20.30 på lördagskvällen. Ett givet kort. Andra som intresserar är tjejbandet Sallyswag, Valkyrien från Norge och ”Spelkvinnor och munspelmän” med fiol, dragspel och munspel. Bara som ett smakprov på de första artistsläppen. Det kommer mycket mera! Allspel som inleder festivalen får inte heller missas!

Musiken är blandad så det är inte bara dragspel och fiol. Mången trevliga musikaliska bekantskaper kan göras och det brukar vara bra livat på ännu sent på natten.

Men först blir det…


Umefolk artister – fler kommer vart efter
Sallyswag 

MäSä-Duo 

 

Katarina Barruk på Umefolk 2016. Dags igen.


Salllyswag, en musikalisk käftsmäll

En hel del finska namn brukar finnas bland musikanterna. MäSä-duo är helfinsk och från Syd-Österbotten. Vi får se vilket språk de pratar på Umefolk. Musikens språk är universellt, det vet jag.

En kväll på Arbis i musikens tecken

Lördagskväll besökte jag för första gången Arbis i Vasa (Vasa arbetarinstitut). Folkmusikdagarna i Vasa gick av stapeln senaste vecka och som grädde på moset bjöds till konsert på lördagskvällen i Arbis hus på Sandögatan helt nära Wasa Teater. Visst fanns det också andra musikframträdanden under veckan men jag valde detta tillfälle.

Folkmusikdagarna i Vasa är ett litet arrangemang jämfört med t.ex. Kaustbyfestivalen och Umefolk men jag uppskattar ändå att det finns aktiva människor som engagerar sig och lyfter fram folkmusiken. Som ung hade jag knappast brytt mig om folkmusik men med åren har mitt musikintresse breddats och det är jag glad för.

De om inledde konserten var tvillingsystrarna Jessica och Janeta i gruppen med det passande namnet Double J Twins. Fiol och dragspel är deras instrument och så bra de spelade. Riktigt njutbart och medryckande. De är från Korsholm så de var så att säga i hemsoporna. Tidigare i år har jag också träffat ett par andra systrar som spelar som duo, nämligen Systrami från Sverige. Det var på Kaustbyfestivalen. Tur att det finns återväxt inom folkmusiken.

Från Sverige uppträdde skönsjungande vokalgruppen Irmelin. Även de har jag tidigare hört live och denna gång fick jag tillfälle att byta några ord med Maria Misgeld, en av de tre medlemmar i gruppen. Jag beklagade att det var så liten publik som var närvarande men hon var glad åt de som kom och berättade att en gång i Helsingfors hade det bara kommit 10 personer till en av deras konserter. Så det kunde som sagt ha varit värre. Klart fler än 10 mötte upp i lördags men det hade säkert rymts lika många till i salen. Synd att folk missade ett sådant tillfälle att uppleva fin musik till ett billigt pris. Som friherre gick jag in för resonabla 7 europenningar.

Irmelin hade tidigare på lördagen kört en workshop i stämsång. Som avslutning på deras framträdande kallade de upp deltagarna på scen och tillsammans sjöng de några låtar från dagens övningar. Vackert!

Som avslutning spelade MäSä-Duo, två finskspråkiga herrar från Ilmajoki i södra Österbotten. De kunde minsann hantera fiol och dragspel till taktfast stampande i golvet. Inga ledsamheter där inte. Även dessa har jag sett och hört tidigare. De talade enbart finska och jag tror inte jag var ensam om att missa en del av deras skämt och poänger. För det hör ju till att berätta och dra en och annan lustighet mellan låtarna. Nåja, musiken var det huvudsakliga.

En riktigt fin kväll tyckte jag. Kaffeservering mitt i kvällen för den som ville.

Nu är det bara att vänta på Umefolk i slutet av februari. Jag har redan boka hotell och väntar med spänning på vilka som kommer att spela och uppträda där. Umefolk brukar leverera så jag är lugn, det blir vinterns stora händelse.  Det är en stor fest som präglas av folkmusik av alla de slag men det är inte enbart den traditionella folkmusik som hörs. Utbudet är verkligen varierat och inledningen med mäktiga Allspelet får inte missas! Allt från barn och ungdom till garvade spelmän och –kvinnor. Med eller utan knätofs; de flesta är helt vanligt klädda.

Så varför inte fundera på att uppleva Umefolk senare i vinter? För oss i Österbotten är det bara en färjetur bort till ett dygn eller ett två med fest och musik i Björkarnas stad. Fundera på saken, den 23-24 februari händer det! Jag lovar, det blir riktigt bra!


Double J Twins

Irmelin

MäSä-Duo

Umefolk 

Systrarna Jessica och Janeta Österberg från Korsholm är utbildade i klassisk musik men spelar nu mest folkmusik. Egna eller andras låtar i olika arrangemang.
Skön stämsång av Irmelin. På deras hemsida finns hel del smakprov att lyssna till. ”Gammelkäring” är min favorit.
MäSä-Duo fick det verkligen till att svänga. Där sparades inte på krutet.
Till sist en bild på interiören hos Arbis.