Resor

La Ciudad – I

Spanska ord behöver inte vara svåra, det visar tidigare rubriker jag skrivit. Men ordet ciudad torde dock tarva en förklaring. La Ciudad betyder staden, och i detta fall avser jag Barcelona.

Varför skall man besöka Barcelona? Jo, därför att Barcelona är en av de mest besökta turiststäderna i Europa och därför måste det finnas ett och annat att se och uppleva där. Men låt oss se vad som jag upplevde i Barcelona, mina hågkomster.

Jo, först av allt som egentligen kom på slutet: jag har gjort min första ”puss-på-kinden-hälsning”. Det är ju vanligt söderöver att man hälsar på detta sätt. När lärarinnan Maria tog avsked av oss på lördagseftermiddagen gjorde hon denna manöver och jag kunde inte vara sämre än de andra så även jag hötte kinden till, först den ena sidan, sedan den andra av min nuna. Det kändes bra, man kände sig lite spansk ett ögonblick.

Torsdag eftermiddag (7.6) gjordes en rundtur med öppen turistbuss, hop-on-hop-off. Föst upp till Montjuїc där vid snurrade runt lite innan bussen rullade nedför berget till hamnen och vi kunde begapa Kolumbus som stod och pekade finger på sin pelare. Ett strövtåg i hamnen gjordes och jag fotade lite flytetyg i gammal stil.  Därefter fortsatte rundturen med bussen och vi fick en god överblick av staden. Alla skötte sig på bussens övre däck och ingen trillade av. Trafiken i Barcelona är livlig men ändå på intet sätt omöjlig.

På kvällen gick vi till Font Montjuic, den magiska fontänen, en fin vattenshow med musik och vattenkonst i alla de färger när mörkret sänkte sig över staden. Sevärd och gratis. En annan kväll besökte några andra av vår grupp samma show och de observerade då ett par poliser som spanade på en ficktjuv. En stund senare kom poliserna med den olycksalige i sitt grepp och förhoppningsvis hann han inte ställa till med alltför mycket tråkigheter.

Det varnas rent allmänt för ficktjuvar, främst på La Rambla och på ställen där det rör sig mycket folk, men vi råkade inte ut för några sådana tråkiga händelser. De spanjorer vi kom i kontakt med menade att det var främst folk från Rumänien och Öst-Europa som sysslade med sådant. De mån nu vara hur de vill med den saken men i alla större städer runt om i välden bör man vara uppmärksam på sina ägodelar. Inget nytt fenomen.

På fredagen gjordes ett besök på Sagrada Familia, den stora kyrka som började byggas år 1882 och beräknas vara färdig år 2026. Den store Antoni Gaudí är mästaren bakom detta mäktiga och märkliga byggnadsverk. Han har även satt sin prägel många fler byggnader i staden men denna kyrka är liksom ett landmärke i staden och ett måste för den inbitne turisten. Visst var den fin och annorlunda men jag föredrar ändå de äldre katolska kyrkorna med sina rikt utsmyckade innandömen och historia. Men en tur upp i ena tornet gjorde jag.  12 minuter tog det från det att jag hittade hissen tills jag var ned igen, trots att de i kassan sade att det var 1 timmes väntetid i kö innan man slapp upp. Hiss upp och sedan fick man trava ned i en smal trappa. Utsikten över staden var fin men man skall kanske inte ha klaustrofobi och höjdskräck om man skall dit upp.

På kvällen blev det nya konstellationer av vår grupp och jag for tillsammans med några damer på blueskonsert till Museu Europeu d’art Modern – MEAM. Här bjöd två gossar på blues i den högre skolan. Två gitarrer och sång av Alex Layas, en äkta Barcelonare som turnerar runt om i världen. Det var ingen stor publik, men ändå fullsatt i aulan till museet. Därför kändes mera intimt och nära. En fin koncert innan jag som avslutning på kvällen mötte upp till Sister Jane & Company på Plaza de  L Angel för lite snack på serveringen på torget. Det var en fin och ljummen kväll och där kunde vi suttit länge om inte våra skolbestyr väntat följande morgon.

Upp i tornet for jag

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »