Pojken som blev en djävul

Orsaken till att jag igår halkade in på IS och dess vandel var en artikel i vårt el-bolags kundtidning Katternö som anlände härom dagen. I den publikationen brukar det finnas ett och annat att studera, bl.a. historiska artiklar som är läsvärda.

Senaste nummer innehöll en artikel om Gustav Lillbäck, pojken som blev en djävul. Under Stora ofreden 1713-21 ockuperades Finland av ryssarna och bl.a. Österbotten utsattes för en formidabel förödelse på order av Peter I, även kallad Peter den store. Den brända jordens taktik tillämpades, flyktingströmmen var stor, många av civilbefolkningen blev mördade, fångar skickades till Ryssland som slavar, inte minst barn och ren terror rådde. Orsaken var att svenska armén inte skulle kunna återvända till ett ödelagt landskap. Mycket påminner om vad som idag sker i krigs- och terrorhärjade områden runtom i världen.

Gustav Lillbäck (f. 1699) var son till en länsman i norra Österbotten. Som sådan fick han följa med sin far i Ijo socken på hans tjänsteresor och han kom därför att lära känna bygden bra. Nyårsafton 1714 anfölls hemgården av ryssarna och Gustav, som då bara var en ung pojke, lyckades fly på skidor men togs snart tillfånga och fördes Viborg där han fostrades i rysk anda hos sin herre, Fjodor Fjodorovitj, som blev som en far för honom. Gustav fick det ryska namnet Vasilij, lärde sig ryska och återvände till Finland för att hjälpa ockupationsmakten. I norra Österbotten tjänstgjorde han som tolk och förhörsledare och det var i den rollen han utvecklades till ett rent monster.

I ett slag mot bönder i Siikajoki fick Vasilij som sitt mandomsprov slå ihjäl sårade motståndare med en yxa. Inte helt olikt vad som idag sker inom IS. Han blev en systematisk torterare och tortyren stod inte efter vad som idag tillämpas av krigsförbrytare världen över. Genom tortyr tvingades offren avslöja var de gömt sin egendom eller ange andras gömställen. Han var inte heller sen att roffa åt sig själv pengar och egendom. För att inte någon skulle kunna avslöja hans verksamhet för ryssarna mördade han helt enkelt sina offer efter tortyren. Han brutalitet var stor och känd. Precis samma sak sker idag.

Rättvisan kom dock honom ikapp när ryssarna drog sig tillbaka. 1717 lämnade Vasilij Lillbäck ryssarna och övergav sig till myndigheterna i Ijo. Han skickades till Stockholm för rättegång och efter diverse omgångar i domstol dömdes han till döden genom halshuggning efter att först den ena av hans händer huggits av. Efter halshuggningen steglades hans kropp.

Allt detta som bakgrund till mina tankar om den enorma grymhet som idag finns i krigshärjade områden i världen. När man läser om de fruktansvärda förbrytelser som sker, inte minst mot civilbefolkningen, kommer tanken: kan detta ske hos oss? Hur kan människor bli så demoniserade? Faktum är att så har redan skett hos oss, inte minst Stora ofreden vittnar om det. Historia men ändå bara 300 år tillbaka i tiden. Har människan inget lärt?

Den som vill läsa senaste års tidningar av Katternö kundtidning, finns de här. Äldre tidningar finns i arkivet. Kustaa Vilkunas har skrivit en bok, ”Djävulens krig”, där Gustav Lillbäck har den föga hedersamma huvudrollen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s