Vännen Nelli och jag var åter idag på promenad. Redan kl. 05.30 tyckte hon att det var dags att stiga upp. Tur att jag är morgonmänniska. Kvällsmänniska också för den delen, hur det nu går ihop. Kan kanske ha sin förklaring i att jag tar en och annan siesta när det passar. Speciellt efter ett gott mål mat känns det befogat att sluta ögonen en stund. Även i Saltgruvan har denna goda sed smittat av sig på flera krigare. Allstå inte under pågående övningar, för det bevare oss månde, utan under lunchrasten. Nelli är speciellt intresserad av bilar och är genast beredd att rusa åstad när någon plåtburk passerar. Då…