Allehanda

Man upphör aldrig att förvånas

Jag läste nyss i Aftonbladet att massmördaren i Norge, som i dagarna är ställd inför rätta, får många brev från kvinnor runt om i världen som vill komma i kontakt med honom. Detta är inget nytt fenomen: våldsverkare och mördare har attraktionskraft på vissa kvinnor trots att de inte ens en gång har träffat uslingen ifråga. Är det modersinstinkten som är ute på villovägar eller lockar det farliga? Man kan bara undra. Sak samma med de kvinnor som återgår till ett förhållande med en våldsam man, exet eller en ny aggressiv bekantskap, trots att de borde veta vad som väntar. Jag blir inte klok på mänskligt beteende.

Jag är emot dödsstraff, även för en sådan dåraktig handling som utfördes i Utøya i somras. Genom att avrätta en annan människa i lagens namn sänker sig samhället till samma nivå som brottslingen, risken finns att en oskyldig avrättas (sådan har hänt och kommer att hända) och jag anser att i de flesta fall är dödsstraff för lindrigt straff för de fruktansvärda handlingar som begåtts. Jag menar att livstids fängelse med sträng regim är mera rättvis än avrättning. Med livstids fängelse menar jag livstid, med stäng regim menar jag inget daltande som t.ex. tillåter att massmördaren i Norge kan sitta i sin cell och brevväxla med vem han vill.

Man skall inte döma någon innan dom är fastställd i domstol men mannen ifråga har erkänt, verkar stolt över sitt fega agerande och påstår att han skulle göra om gärningen om han fick en chans. Hur ser det ut i knoppen på mannen kan man undra? Vid närmare eftertanke finns det många andra som begått gärningar i samma klass som denna och ofta i krigets namn. Vad fick dem att gå över gränsen för normalt mänskligt beteende? Jag upphör aldrig att förvånas över människan och denna gång i starkt negativ bemärkelse.

Ett hjärta kallt som is

8 kommentarer

  • lagottocattleya

    Breivik är helt klart psykopat – han visar total oförmåga att leva sig in i andra människors liv och känslor. Jag har haft en sådan i en av mina klasser. Det är en skrämmande defekt hos en människa. Hur det blir så vet jag inte. Alla blir ju inte massmördare, men till exempel inom film och annat konstnärligt berättande gör man gärna gärningsmännen till psykopater.

    Jag håller med om att man aldrig upphör att förvånas över människan. Både positivt och negativt, men kanske mest negativt.

    • Don Juan (the PJ)

      Det är kanske det negativa som uppmärksammas mest vad gäller människor och deras beteende. Men det finns också så mycket positivt om man ser sig omkring. T.ex. barns utveckling är något att förvånas över varje dag.

      Massmördaren i Norge är nog en speciell avart av psykopater, alla blir som sagt inte mördare. Ämnet är tragiskt med intressant på sitt sätt. T.ex. hur kom det sig att nazisterna i Tyskland fick till synes helt vanliga människor att medverka till massmord, massavrättningar på Balkan i modern tid, fruktansvärda händelser i Afrikas alla krig, o.s.v. Går det att jämföra?

      Jag tror att det är viktigt att man som människa inte påverkas och blir avtrubbad när man läser om och ser allt elände via massmedia. Just därför är jag emot dödsstraff även för han i Norge. En vanlig kommentar man ofta hör när det talas om galenskapen på Utøya är han skulle ha en kula i huvudet. Det är lite som att kapitulera inför våldet och svara med samma mynt.

      • lagottocattleya

        Jag kan hålla med om att dödsstraff i viss mån är att ge efter och ge igen med samma mynt. Men, vettiga straff för dylika brott finns ju inte här i våra länder. Om/eftersom han är psykopat finns ju heller ingen chans att rehabilitera honom och göra människa av honom.

        Kanske jag tidigare har nämnt Ann Heberleins bok ”En liten bok om ondska” som kom ut 2010, men jag nämner den igen. Hon är teologie doktor i etik och sin
        undersökning om ondska och godhet redovisar hon högst tänkvärt och läsvärt. Bland annat tar hon upp massmördare och andra obegripliga människor och
        deras ogärningar. Hitler, Fritzl och Abu Graib till exempel. Hon visar andra forskares resultat på ett sätt som får läsaren att inte kunna sluta läsa.

        Det tar för mycket plats att ge större förklaringar här, jag kan bara rekommendera boken. Men, avhumanisering och avpersonifiering – att rent fysiskt och retoriskt få människor att framstå som objekt istället för just människor – spelar stor roll. Det kan röra sig om att byta ut vanliga kläder mot likadana och att ersätta namn med nummer. Om du är en okritisk och moraliskt svag person som inte reflekterar utan inordnar dig snällt i ledet, så kan en man som Hitler lätt få framgångar. Passivitet och att ”inte se” är en annan förutsättning för att ondskan ska få fäste. Alla vi som står tysta och inte ingriper – helt livsfarligt.

        Breivik använde väl ord som ”kommunister” och ”socialister” och annat om sina offer och tilltänkta offer. Jag tror inte att de var levande människor för honom.

        Allt är inte ondska utan Heberlein ägnar något kapitel åt altruism, oegennytta, också. Måste det inte finnas någon hake när människor till exempel donerar en njure till en vilt främmande människa som behöver den? Heberlein har tittat på några sådana exempel och den gemensamma nämnaren är: Alla har en stark övertygelse om vad som är deras uppgift i livet, hur livet bör levas och vad som är rätt eller fel. De har en stark och tydlig moralisk identitet. Som någon enkelt uttryckte det: Vi såg att han behövde hjälp, och då hjälpte vi honom.

        • Don Juan (the PJ)

          Boken är beställd och det skall bli intressant att läsa vad hon skriver i ämnet.

          Du har helt rätt, den tysta majoriteten har ett stort ansvar när ondskan får härja fritt. Men det är inte alla som har mod och ork att ställa sig upp och säga emot och de värsta är de som tar det hela med en gäspning.

          • lagottocattleya

            Ska bli intressant att höra vad du tycker om rönen. Hoppas du vill skriva något i bloggen här! Viktigt det du tog upp om att inte bli avtrubbad. Det är så lätt hänt. Media har ett stort ansvar där.

            Och, alla har verkligen inte modet att göra något. I Sverige har vi något som kallas vardagshjältar, och det brukar slås upp i tidningar och även på TV om dem. Det är oerhört positivt för människor att få läsa om och höra om de som vågat göra skillnad. Det får oss andra också att hoppas våga.Vi orkar inte bara höra negativiteter – som sagt – medias och föräldrars ansvar bland annat.

  • syster yster d.y.

    Jag förstår inte heller vad det är som är så lockande med aggressiva och våldsamma typer. Förstår inte heller varför han tilläts prata en hel vecka om sina sjuka funderingar. Nu efter att massmördaren erkänt sin grymma gärning offentligt så kunde han låsas in för alltid i en mycket spartansk cell och ingen tillgång till internet eller andra medier. Hittills tycker jag att det daltats för mycket med honom. Hans offer hade inga valmöjligheter överhuvudtaget, så varför skall han då daltas med?

    • Don Juan (the PJ)

      Han måste naturligtvis få framföra sina synpunkter i domstolen. Så är det i fria domstolar i demokratiska länder. Det negativa är att det förs ut till allmänheten och då får han uppmärksamhet för sin galenskap och i värsta fall blir han hjälte och förebild för andra extremister med oanade konsekvenser som följd.

      Det som förargar mig mest är att livstids fängelse oftast inte är livstids fängelse utan brottslingarna kommer ut efter x antal år. Vissa brott är så fruktansvärda att de som utfört dåden förverkat sin rätt att mera leva som fri människa. Men sådana straff finns inte i Norden. Därför borde livstids fängelse
      helt tas bort från straffskalan för det finns ju inte om inte den dömde avlider innan.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »