Det var bara ett litet smolk i bägaren. Restaurangbesöket som jag trodde skulle ta en halvtimme drog ut på en hel timme. Jag som avsåg att bara slinka in på en tapas eller två. Det blev inga tapas utan istället valde jag Surtido de Jamon. Skinka i urval på svenska. Jag beställde ganska omgående, fick småningom brödkorg med vitlöksmör som sovel till brödet. Enklast möjligt, men jättegott. Estupendo! Där satt jag och väntade. Vin var inte att tänka på, Brunte väntade i grottan.  Jag läppjade på mineralvattnet och såg två typer från Saltgruvan sväva förbi på utsidan restaurangen. Ett sällskap på tre personer slog sig ned vid bordet bredvid. Jag…