Det är säkert mera än två veckor sedan jag senast tittade på TV. Dumburken bara hänger där på väggen och glor. Istället lyssnade jag ikväll till småfåglarna som äntligen vaknat till liv. De kvittrade och sjöng av hjärtans lust och vårkänslorna kom riktigt fram hos mig. Jag gick över till sister Janes hus där kattorna väntade på mig och att få mat. Så tillgivna de är när de varit ensamma hela dagen och vet att det vankas mat. De snor runt benen och Mojje gör en extra kraftfull uppvisning på klöspålen. Även den svarta katten låter sig smekas, den som oftast är väldig skygg. Våren är trots fågelsången på efterkälken.…