Ledig post

Jag har det tvivelaktiga nöjet att vara kassör och sekreterare i byns samfälligheter och just denna månad på året är det bråda tider med att få alla papper och bokföringen i skick inför revisionen. Huvuddokumentet är bokslutet och långa stunder har jag genom åren fått slita mitt hår och skrapa mig i skallen när siffrorna i de olika kolumnerna inte vill se ut som jag vill att de skall se ut.  Det är mycket som skall falla på plats innan allt är klart och debet och kredit är överens.

För ett par år sedan skrev jag ett inlägg i samma ärende när 62 cent fattades. De futtiga centen kom till sist på plats och jag kunde nöjd lämna bokslutet till revisorernas granskande ögon.

Under alla dessa år som jag varit kassör har inte ett enda bokslutet blivit korrekt vid första försöket utan det har varit detektivarbete som till sist avgjort saken. Men skam den som ger sig. Ikväll blev det nästan rätt vid första försöket. Jo, det var ett fel i ett par kolumner men efter fem minuters funderande och hummande så blev det rätt. Hurraa! Vilken skön känsla när alla bitarna faller på plats som genom ett trollslag. Till min fördel är att en ny sak fanns med i bokföringen i år som jag inte haft att göra med tidigare vilket gjorde att jag fick ta mig en extra funderare.

Vid närmare eftertanke har jag varit kassör i 12 år vilket göra att jag gärna ser någon annan som nu tar över en stund. Ny styrelse skall nämligen väljas i vår. Träden fram i bybor, varen icke blyga!

replot bro
Replot Bro – Riktigt så stor och fin bro har vi inte över till vår skärgård men inte är vi avundsjuka för det. Den finns i alla fall i Pampas. – Va, finns det inte en fiskargubbe på isen även på denna bild. Vet de inte vad korv är, alla dessa pimplare?

Annonser

15 thoughts on “Ledig post”

  1. Att räkna är inte alltid lätt, i synnerhet inte för mig som är sifferblind och saknar sifferminne, eller är dyskalkyliker kanske det snarare kallas. Tänk lyckan att få siffrorna att stämma! Den där kassaboken som man om och om igen beslutat sig för att skriva, tänk den – den som ska ge struktur kring vad man sysslat med. Man sitter med en driva hopplösa kvitton, och tänker; vi tar det där sen. Årsskiftet får bli en ny utgångspunkt för såväl kassaboken som dagboken – eller kanske födelsedagen – eller nästa månadsskifte. Kanske halvårsskiftet inte är en dum ny startpunkt? År efter år. Tröstlöst!

    P.S: när maskinen rödmarkerar dyskalkyliker högerklickar jag nyfiket på ordet, för att få stavningsalternativ. Enda alternativet som denna programmerade AI-maskin presterar är – ”gallskriker”.

    Och naturligtvis tar den poäng, för det är så det känns …

    Gilla

    1. Jo, det är inte lätt med alla siffror som ibland envisas med att ha en egen vilja, syns det. Som tur är har vi/jag datorn till hjälp annars skulle det nog vara bra mycket mera arbete. Den räknar och har alltid rätt om jag inte gjort något fel. Tänk förr i världen när allt skulle räknas ”för hand” och tänk vilken noggrannhet och vilket tålamod som krävdes. Jag vet inte om jag haft tålamod om inte datorn funnits med sina fantastiska program.

      Gilla

  2. Ja, … du formulerar dig ödmjukt positivt, och indirekt lite uppmuntrande, men du anar inte vilken central betydelse din lilla villkorsbisats på tredje raden har i min värld! Du liksom bara kastar in den som en brasklapp, för de flesta en ganska naturlig sak, men för mig är det vad det hela handlar om: ”… om jag inte gjort något fel”. För det gör jag!

    Gilla

    1. Fel gör alla, det är bara att kallt räkna med det. Huvudsaken är att man inte gör de riktigt stora felen. Det visar tidigare bokslut jag gjort men i år blev det rätt nästan med det samma.

      Intressant är att studera de som aldrig tror sig göra fel. De kan bli både patetiska och underhållande.

      Gilla

      1. Bingo!, i synnerhet vad gäller slutklämmen! Riktigt intressant faktiskt, och ofta lite tragiskt. De där tappra kämparna med sin gnuttan skeva självbild är åtskilliga. Men även här gäller det att hålla sig till den, förhoppningsvis, ödmjuka linjen och betänka sin egen persons tillkortakommanden. En bekant sade eftertänksamt vid ett tillfälle, för minst ett decennium sedan, angående en väl pompös ”officiell” person: ”… det där med självbilder är svårt”. Det var en form av indirekt, ganska kraftig, kritik mot den personen. Satsen blev en sanning som drabbade mig, och jag har brottats med den sedan dess. Man är sällan i andras ögon den man själv tror sig vara!

        Memento mori!

        Gilla

        1. Jag får väl svara med ett annat citat:
          Mors certa, hora incerta

          Ok, jag hade det inte på lager men vad hittar inte Google? 🙂

          Gilla

  3. Jag var under flera år kassör i fackföreningen. Jag tyckte all redovisningen gick så bra under hela året men när jag skulle få till årsbokslutet blev det alltid trassel ändå. Alltid var det lika skönt när jag till sist fick allt att stämma.
    Nu är jag sekreterare i en förening och det tycker jag faktiskt om. Alla är hjärtligt glada för att de slipper skriva protokoll och jag måste väl vara knäpp för jag tycker det är kul att skriva protokoll.

    Gilla

    1. Själva bokföringen är inte så svår men det är lite spännande när bokslutet skall göras. När det sedan är klart så är det faktiskt en skön känsla. Själva sekreterarsysslan är lite rolige för jag är ju intresserad av att skriva och formulera. Ett par sådana uppdrag har jag. Vi har nog ganska likartad syn på detta.

      Gilla

  4. Var och en har sina starka sidor. Har provat på att vara både kassör och sekreterare och konstaterade att det senare uppdraget var mycket mera givande.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s