Fågelsång och kattmys

Det är säkert mera än två veckor sedan jag senast tittade på TV. Dumburken bara hänger där på väggen och glor. Istället lyssnade jag ikväll till småfåglarna som äntligen vaknat till liv. De kvittrade och sjöng av hjärtans lust och vårkänslorna kom riktigt fram hos mig. Jag gick över till sister Janes hus där kattorna väntade på mig och att få mat. Så tillgivna de är när de varit ensamma hela dagen och vet att det vankas mat. De snor runt benen och Mojje gör en extra kraftfull uppvisning på klöspålen. Även den svarta katten låter sig smekas, den som oftast är väldig skygg.

Våren är trots fågelsången på efterkälken. Jag tittade på några bilder från ifjol samma tid och då fanns det stora ytor med barmark; nu finns det nästan inga snöfria ytor alls förutom asfaltvägarna. Jag körde en tur till en liten grannby där det finns bara några få gårdar. Vägen dit var smal och isig, rena sparkföret. Det gjorde att jag kom på att jag inte alls denna vinter har använt min spark. Det är lite synd och nu är det snart försent. Vintern har trots allt gått väldigt fort. Det är strax påsk och därefter måste våren bara komma. Annars får jag åka och möta den.